Det börjar bli något av en tradition just den här dagen på året att dra något skämt om att idag spelas världens största fotbollsmatch. Och skämtet är så klart då att man inte avser Champions League-finalen utan istället playoff-finalen i The Championship.
Den är naturligtvis inte störst. Störst är utan tvekan Champions League-finalen, en match med den allra högsta kvaliteten och med en global målgrupp. Det är det finaste som finns att vinna åtminstone inom klubbfotbollen. Men betyder det samtidigt att Champions League-finalen också är viktigast, eller mest betydelsefull?
Låt oss fundera på vad de olika utfallen betyder för de båda spanska lagen som idag ska spela om saken i Lissabon. Vinst skulle naturligtvis vara oerhört stort för både Real Madrid och Atlético Madrid. Precis som en förlust skulle kännas väldigt tungt, i alla fall för stunden, åtminstone för Atlético Madrid. Men sant är också att när nästa säsong ska till att börja så gör det egentligen mindre skillnad för båda dessa klubbar.
När Derby och Queens Park Rangers springer ut på Wembley så spelar de inte bara om uppflyttning, även om det är stort nog. De spelar också om helt nya intäkter och förutsättningar. £120m sägs matchen vara värd rent ekonomiskt. En egentligen rätt rubbad jämförelse är att en klubb kan på en säsong i Premier League tjäna lika mycket som det tar klubben 30 säsonger att tjäna in i The Championship.
På sätt och vis spelar klubbarna också för sin framtid. Inte minst QPR som dras med stora kostnader efter sin förra tid i Premier League. Det är kostnader som bara kan täckas med intäkter från Premier League-spel. Misslyckas de med att gå upp så kan de gå ett tämligen oblitt öde till mötes, inte alls olikt det som tidigare har drabbat exempelvis Leeds och Portsmouth.
QPR gjorde en förlust om £65m under det senaste räkenskapsåret. Det är som en jämförelse en större förlust än Man Citys. Klubben sitter på en skuld värd nästan £180m. Klubben har en total lönekostnad om £68m vilket är mer än dubbla kostnaden jämfört med QPR senast spelade i The Championship, vars regler om financial fair play tillåter klubbar att göra förluster om £8m innan sanktioner träder i kraft.
Det är ett intressant förhållande att klubbarna i The Championship tillsammans sitter på skulder värda mer än £1b. Den totala summa som klubbarna lägger ut på löner överstiger klubbarnas totala och gemensamma intäkter. Allt i jakt på guldet och de gröna skogarna i Premier League.
För spelarna och för supportrarna på läktaren har detta dock föga mer än marginell betydelse. Det finns i bakhuvudet men inte mycket mer. För dem är det stort nog att spela om Premier League, och de hopp och drömmar som följer med det.
:::
I varsin ringhörna, eller snarare i varsitt tekniskt område, återfinner vi två av Englands främsta managerprofiler, definitivt de två främsta profilerna som tillbringat sin tid i The Championship under säsongen. Steve McClaren och Harry Redknapp.
Det är två managers med en del gemensamt. Till att börja med så var McClaren faktiskt assisterande manager till Redknapp i QPR under början av säsongen. Men i september erbjöds han jobbet i Derby och tackade ja till det. McClaren har tagit Derby till playoff-final. Många menar att han har gjort ett viktigt bidrag till att QPR är där också, som vann sju av sina första nio matcher den här säsongen.
Sedan så är det så klart det engelska landslaget. Steve McClaren är managern som kanske inte borde ha blivit Englands förbundskapten, i alla fall inte vid den tidpunkten, men som blev det ändå. Harry Redknapp är managern som alltid har velat bli Englands förbundskapten, men som aldrig fick bli det.
Men sedan finns så klart också de väsentliga skillnaderna dem emellan.
Harry Redknapp är den klassiskt brittiske managern, en utmärkt man-manager och stor inspiratör men samtidigt utan några mer komplicerade taktiska idéer. Steve McClaren är den mer kontinentalt inspirerade managern, taktiskt välskolad och goda träningsmetoder, en av få engelska managers som faktiskt vågat lämna öarna och som dessutom har gjort det med framgång.
För både McClaren och Redknapp är glädje ett viktigt verktyg för att få ut de bästa prestationerna av sina spelare. Men i det här fallet är förutsättningarna annorlunda för de båda klubbarna.
Derby kan spela med glädjen över att vara i playoff-finalen, och vara så nära Premier League. Det hade de kanske hoppats på inför säsongen men knappast räknat med. QPR och Harry Redknapp måste hantera pressen att de i princip måste tillbaka till Premier League, och att klubbens framtid rätt bokstavligt faktiskt kan bero på det.
Mycket talar alltså till Derbys fördel. Steve McClaren får bara hoppas att det inte regnar på Wembley. För just ruskväder och ett paraply lär vara hans sämsta minnen från Englands nationalarena så här långt. Han får hoppas att så fortsätter vara fallet också efter den här dagen.
:::
Be Champions!!