Bobby Zamora. Denne engelske fotbollhjälte om vilken det har sjungits sånger på engelska läktare i åratal. Inte alla helt snälla men i de allra flesta fall åtminstone godhjärtade. Med sitt mål för QPR på Wembley igår så har han säkrat sin hjältestatus för evigt i QPR-fansens hjärtan.
Inte ett skott på mål. Sådant var QPR:s facit innan Bobby Zamora hittade rätt med lagets allra första i matchens absoluta slutminuter. Gary O’Neill blev utvisad i den 60:e minuten, Derby dominerade matchen mer eller mindre fullständigt både före och efter utvisningen, läget såg prekärt ut för QPR.
Men som varit något av lagets vana den här säsongen så lyckades QPR på något sätt krånga sig vidare. Som tidigare genom att egentligen inte göra något alls mer än vad de absolut var tvingade att göra. För Derby är det dock en mentalt tuff förlust att ta. Att vara bättre under en hel sådan här match men ändå förlora på en tillfällighet.
Fotboll handlar dock ofta om att ta tillvara på tillfälligheterna, och i det avseendet har QPR få övermän den här säsongen. Belöningen är att de får spela i Premier League nästa säsong.
:::
Idag återvänder vi till Wembley för playoff-finalen i League One. En såpopera som kommer att utspelas mellan Leyton Orient och Rotherham.
För Leyton Orient är det en möjlighet att för första gången på 32 år få möjligheten att spela fotboll i den engelska fotbollens näst högsta division. Det är också en chans för en klubb att göra lite väsen av sig samtidigt som deras framtid hotas av West Hams flytt till Londons OS-arena.
Leyton Orient är en liten klubb från Londons East End. De lever ett tufft liv i skuggan av flertalet betydligt större klubbar i London. Det är naturligtvis lätt för större klubbar att mer eller mindre obemärkt trampa på klubbar som befinner sig långt ned i seriesystemet, men det är svårare att trampa på en klubb som faktiskt befinner sig i The Championship.
32 år sedan alltså. Det är nästan exakt lika länge som den klassiska brittiska BBC-såpoperan The EastEnders har rullat på dumburken.
Russell Slade är managern bakom bedriften. Han har tagit en klubb med mycket begränsade ekonomiska resurser och gett dem en sportslig chans att få delta i en av världens tio främsta serier.
Slades modell är långsiktighet. Han har varit i Leyton Orient i mer än fyra år och är således en av de mer långvariga tränarna i The Football League. Han har under den här tiden byggt ett lag bestående av duktiga spelare som känner och litar på varandra.
Vikten av en grupp som litar på varandra är framträdande i det sätt på vilket Russell Slade arbetar. Det kan betyda att han struntar i en tekniskt sett bättre spelare för att hitta en person som bättre passar in i gruppen. Inom fotbollen pratas ofta om man-management, men i Slades fall är det snarare frågan om group-management.
Kanske speglar detta att Leyton Orient är en tämligen familjär klubb. Det kan också spegla klubbens geografiska hemvist i Londons East End, ett arbetarområde präglat av starka familjevärderingar.
Leyton Orient befann sig under en lång tid av säsongen på någon av de två översta platserna i tabellen, det vill säga på automatisk uppflyttning. Det var egentligen först under våren som de tappade den platsen, och Wolves och Brentford gick förbi dem.
I ett sådant läge kan det vara psykologiskt svårt att ladda om för ett playoff-spel. Men Leyton Orient har klarat det bra. Vinsten mot Peterborough i semifinalen var imponerande på sitt vis. Russell Slade lär dock hoppas att laget kan prestera en vinst till den här säsongen.
:::
Håll ögonen på Moses Odubajo.
Namnet låter som en korsning mellan det gamla testamentet och en fiende till Jack Bauer. Men den 20-årige yttermittfältaren är en av Leytons mest målfarliga spelare den här säsongen med elva mål och sju målgivande passningar på sitt konto.
En av matchens främsta kreativa spelare och en spelare vi kan komma att se mycket av i framtiden.
:::
Be Champions!!