Katastrofal säsong för ett Fulham i total oordning både på och vid sidan av fotbollsplanen. Tre managers och 38 spelare roterade runt i klubben under säsongen vilket låg till grund för ett lag som underpresterade offensivt och som besitter ligans sämsta defensiv.
Faran syntes liksom på horisonten. Redan under försäsongen såg Fulham ut att vara ett lag som skulle få problem. De hade under Martin Jol som manager avslutat den förra säsongen väldigt svagt, och bråk och oro i spelartruppen under sommaren indikerade att allt inte stod helt rätt till i Fulham.
Martin Jols värvningar var också lite märkliga. Fulham var redan från början ett hyfsat ålderstiget lag och till denna blandning av spelare adderar Jol Scott Parker, Maarten Stekelenburg och Darren Bent. Om Fulham var ett lag i behov av lugn och ro så fanns där för många oroliga själar. Fulhams offensiv bestod av Adel Taarabt, Dimitar Berbatov och Bryan Ruiz. Tillsammans med Martin Jol försvann alla dessa tre från klubben efter säsongens första halva.
Saker gick därifrån från illa till värre. Klubbledningen beslutade att tillsätta Rene Meulensteen som manager, som under januari värvade åtta nya spelare och bland annat slängde ut £13m på Kostas Mitroglou som därefter inte spelade en match. Men ledningen gav aldrig Meulensteen något riktigt förtroende och fattade det märkliga beslutet att göra ett andra managerbyte och tillsatte Felix Magath först efter att januaris transferfönster stängt.
Det visade sig att vare sig Martin Jol, Rene Meulensteen eller Felix Magath hade vad som krävdes för att tillföra någon vettig energi till ett mycket trött Fulhamlag. Säsongens kaos illustreras kanske bäst av att Fulham under säsongen alltså använt tre olika managers och 38 olika spelare. Med en sådan personalomsättning är det svårt att fostra någon form av lagkänsla.
Fulhams nedflyttning är alltså ett faktum och dess timing får sägas vara särskilt olycklig sett till att klubben under en ny ägare i form av Shahid Kahn hade haft möjlighet att bygga vidare från sin förhållandevis stabila och långvariga position i Premier League. Strax under a-laget finns i Fulham också ett antal lovande unga spelare som kunde utgöra grunden för en bra tid i Fulhams historia. Nu fordras istället en högst osäker omstart i The Championship.
:::
![Fulham, 2013-14]()
Grafen visar tämligen tydligt Fulhams problem under säsongen, såväl offensivt som defensivt. Offensivt är det inget lag i ligan som är sämre än Fulham på att omsätta sina målchanser i mål, även om Fulham samtidigt lyckas skapa målchanser i vettig utsträckning. Anfallet har alltså svikit Fulham rejält under säsongen, vilket möjligen speglas i den stora spelaromsättningen på den positionen.
Men det är defensivt som den riktiga skräckhistorien framträder. Fulham har varit Premier Leagues defensivt sett sämsta lag. Inget lag i ligan släpper till fler målchanser än Fulham och laget har därtill släppt in överlägset flest mål av alla lag i Premier League, fler än elva mål mer än det näst sämsta laget. Under säsongen har Fulham lyckats hålla nollan endast vid fem tillfällen.
Med tre olika managers, och så många olika spelare som passerar revy i laget under säsongen, så är det naturligtvis svårt att uppnå någon som helst form av taktisk samordning. Det är inte bara möjligt utan till och med sannolikt att detta förklarar Fulhams svaga siffror.
:::
Säsongens spelare: Steve Sidwell. Att lyfta fram någon spelare i Fulham är svårt, men en spelare som kommer från säsongen med hedern i behåll är Sidweill, som gjorde ett stort om än ensamt jobb på Fulhams mittfält. Många förundrades när José Mourinho för snart tio år sedan värvade Sidwell till Chelsea, men den här säsongen har Sidwell onekligen visat sin potential och det finns flera klubbar högt upp i Premier League som skulle kunna vinna på att ge honom en chans.
:::
Sommarfokus:
(1) Inventera akademin. Framtiden i Fulham måste hittas inom klubben. De vill naturligtvis snabbt tillbaka till Premier League men det måste samtidigt ske en anpassning av kostnadsstrukturen. QPR är ett varnande exempel på vad som annars riskerar ske. Det finns många lovande unga spelare i Fulham, och dessa måste ges utrymmet att växa i klubben och vara en del av stommen som tar Fulham tillbaka till Premier League.
(2) Rensa dödköttet. När ett lag befinner sig i ett stadie av förruttnelse så är det viktigt att snabbt skära bort de skadade delarna så att symptomen inte sprider sig. Fulham har ett viktigt jobb framför sig under sommaren att bestämma vilka spelare som ska vara en del av Fulhams rekonstruktion och vilka spelare som det är bäst att låta gå vidare i sina liv.
(3) Bekräfta tränarstaben. Det låter på Felix Magath som att han har för avsikt att bli kvar i klubben, och att han således följer Fulham ned i The Championship. Utåt sett är så klart frågan i vilken utsträckning detta är en läpparnas bekännelse och han i själva verket ser sig om efter andra jobb. I vilket fall som helst så är det inte en fråga som Fulham har råd att låta dra ut på tiden, utan det måste bestämmas snabbt.
Fulham har en svår tid framför sig. Samtidigt finns det skäl till optimism. Om allt sköts som det ska, om exempelvis Felix Magath blir kvar i klubben och klubben kan realisera sin fulla potential, så måste Fulham anses ha väldigt goda chanser att omedelbart vända åter till Premier League. Men då kan inte det kaos som präglat den här säsongen tillåtas att fortsätta.
:::
Betyg: Under all kritik (-)
En riktig pissäsong. Något annat sätt finns inte att beskriva den nyss avslutade säsongen för Fulham. Visst fanns det varningstecken för Fulham redan inför säsongen men att det skulle sluta i nedflyttning låg bortom även pessimistiska prognoser. Även vid flera stadier av säsongen såg det ut som om Fulham ändå alltid hade goda chanser att reda ut situationen, bara för att i slutänden misslyckas med vad de förutsatt sig.
:::
Be Champions!!