Det återstår blott en enda match av den engelska klubblagssäsongen. Det är också den tredje matchen på Wembley på tre dagar, när playoff-finalen i League Two mellan Burton Albion och Fleetwood Town ska spelas och det ska avgöras vilka som följer Chesterfield, Scunthorpe och Rochdale upp i League One.
För Fleetwood Town utgör det en viktig milstolpe längs en anmärkningsvärd resa uppåt i det engelska seriesystemet. Vinst mot Burton ikväll och Fleetwood har på tio år passerat genom sex divisioner, från North West Counties Division One upp till och förbi League Two i The Football League.
Om Fleetwood Town skulle lyckas så vore det första gången i klubbens historia de spelar i League One eller på motsvarande nivå. Det är en utveckling som framför allt har gjorts möjlig i och med att Andy Pilley utsågs till ordförande i klubben 2003.
Andy Pilley har investerat flera miljoner i klubben vilket har inneburit en upprustning och modernisering av klubbens arena, intressant nog med namnet Highbury, och att Fleetwood har haft råd att spendera pengar på nya spelare i takt med att laget steg i divisionerna.
Få saker ses med så oblida ögon på i The Football League och The Conference som lag anses ha ”köpt sig” framgång. Inte minst reaktionerna mot Crawley Town för några år sedan visar på det. Fleetwood Town har fått sin beskärda del av kritiken men alls inte i samma omfattning.
Skälet är till stor del att Fleetwood har visat upp ett betydligt mer långsiktigt och systematiskt planerande sätt att driva klubben framåt. Något som deras historia med all sannolikhet har lärt dem, klubben var ett konkursbo redan så sent som i mitten av 1990-talet.
Få klubbar kan kontinuerligt under så lång tid som Fleetwood faktiskt fortsätta att vandra uppåt i seriesystem. Det ställer krav på eftertanke och på ständig förbättring. Liknöjdhet duger inte och kan bara motverkas genom att nya målsättningar hela tiden sätts upp.
Något som tyder på att ett avancemang till League One vore en viktig station längs Fleetwoods resa, men knappast någon ändhållplats.
:::
En spelare som har följt med på Fleetwoods hela långa resa är Nathan Pond, den reslige mittbacken som redan så långt bak som 2003, blott 18 år gammal, spelade för Fleetwood i North West Counties Division One.
När han debuterade så befann sig 81 åskådare på plats. När Fleetwood för en dryg vecka sedan säkrade sin plats i playoff-finalen på hemmaplan mot York så var 5,200 åskådare på plats och jublade.
I skymundan har Nathan Pond haft stor betydelse för Fleetwoods avancemang uppåt.
Det är en imponerande bedrift av en spelare att konsekvent kunna utveckla sig själv så mycket att han klarar av att på tio år hoppa uppåt mellan fem och sex steg i ett professionellt seriesystem. Det torde vara mycket svårt att hitta så värst många andra exempel på det inom den engelska fotbollen.
Men i en klubb som hela tiden siktar på att utveckla sig så är det kanske inte så märkligt att där finns spelare som lever efter samma grundfilosofi.
:::
Mark Roberts, lagets kapten och Nathan Ponds mittbackskollega, har inte varit i Fleetwood alls lika länge. Han kom till klubben inför den här säsongen och har snabbt axlat ett stort ledarskapsansvar.
Roberts tillför mängder med rutin från playoff-finaler, efter att ha deltagit i playoff-finaler vid två tidigare tillfällen, vid sidan av två finaler i The FA Trophy. Han har vunnit en och förlorat en av respektive match.
Också för Roberts har det varit en märklig resa under senare år. För bara fem år sedan spelade han för Northwich Victoria i The Conference Premier, en klubb med rejäla ekonomiska problem och svårigheter att ens betala ut löner till sina spelare.
Inte minst en episod där Roberts tvingas släcka ljuset på klubbkansliet och gömma sig för skuldindrivare är uppseendeväckande. Man får förmoda att det då kändes rätt avlägset att få springa ut på Wembley för en playoff-final upp till League One.
Man talar ibland om fotbollens höjdpunkter och lågpunkter. Skillnaden dem emellan känns ofta skarpare och tydligare i The Football League än vad som är fallet i Premier League.
Och få saker manifesterar detta fullt så väl som just dessa playoff-finaler.
:::
Be Champions!!