2013-14: Cardiff (+)

När Cardiff för rätt precis ett år sedan gick upp i Premier League efter att ha vunnit The Championship så visste glädjen knappt några gränser bland klubbens supportrar. De hade fått svälja beska piller för att ta sig dit. Ägarens excentriciteter, managers som kom och gick, byten av klubbmärken och byte av tröjfärger från blått till rött. Men de hade nu i alla fall fått lön för mödan.

Säsongen i Premier League som följde måste ha framstått för Cardiffs supportrar som ett klockrent exempel på att vara försiktig med vad man önskar sig. För inte bara åkte Cardiff ut direkt ur Premier League igen, glädjen blev således kortvarig, utan vägen dithän blev desto mer plågsam av ett flertal ägarrelaterade händelser.

Beslutet att sparka Malky Mackay var bisarrt. Sättet det skedde på dessutom både oprofessionellt och demoraliserande. Cardiff var en nykomling och behövde kämpa för att hålla sig kvar, men innan Vincent Tans konflikt med Mackay så såg de hela tiden ut att kunna lyckas. Efter sparkningen av Mackay såg Cardiff aldrig ut att kunna hålla sig kvar i Premier League.

Utländska ägare får ofta kritik inom engelsk fotboll. Stundtals orättvist i och med att utländska ägare på ett tämligen unket och nationalistiskt sätt buntas ihop i ett och samma kollektiv, som om de alla vore likadana. Så är inte fallet. Men Vincent Tan och Cardiff har onekligen varit ett skyltfönster på den allra högsta nivån vad som kan ske när en i grunden inkompetent ägare använder en fotbollsklubb som sin personliga sandlåda.

Det fanns ändock ljuspunkter under Cardiffs säsong. Resultatet i början av säsongen när man besegrade Man City, vann derbyt mot Swansea, och i sista minuten kvitterade mot Man Utd var några av dem. Värvningarna av Gary Medel och Steven Caulker var mycket lyckade. I Mats Daehli, Declan John och Jordon Mutch har laget ett par mycket lovande unga spelare.

Men när historien gör bokslut över den här säsongen för Cardiff så kommer den oundgängligen att ses som en möjlighet som Cardiff av egen förskyllan tillät att gå till spillo.

:::

Cardiff har släppt till fler skott och målchanser än något annat lag i ligan. Att laget ändå lyckas upprätthålla en förhållandevis acceptabel defensiv effektivitet har att göra med en stabil central försvarslinje, med Steven Caulker som har gjort ett stort jobb i mittförsvaret och framför honom Gary Medel, som varit en stor resurs på defensivt mittfält.

Men motståndarna har haft det alldeles för lätt att komma runt detta centrala mittlås och Cardiff har varit förhållandevis känsliga på sina båda kanter. Laget lyckas också vinna förhållandevis få luftdueller i defensiven, betydligt färre än hälften vilket är något anmärkningsvärt med tanke på att försvarande spelare bör ha en lättare uppgift i sådana situationer.

Cardiff är heller inte utan problem i offensiven. Det finns inget lag i ligan som producerar färre målchanser under säsongen än Cardiff, vilket blir ett desto större problem i och med att anfallet inte heller har varit överdrivet effektivt. Men det är framför allt i speluppbyggnaden där Cardiffs brister har varit framträdande under säsongen.

:::

Säsongens spelare: David Marshall. Det kan vara lätt att uppmärksamma just målvakterna i bottenlag. Men David Marshall har svarat för ett antal närmast enastående målvaktsinsatser under säsongen, och utan hans insatser så hade Cardiff varit klara för nedflyttning långt tidigare än vad som nu trots allt blev fallet. Att han blir kvar i Cardiff är osannolikt, flera klubbar i Premier League har redan hört sig för om hans tjänster under kommande säsong.

:::

Sommarfokus:

(1) Ge Solskjaer fria händer. Det är svårt att säga om Solskjaer blir kvar i klubben, ifall han tänkte sig The Championship när han tog på sig jobbet och ifall han vill jobba vidare med Vincent Tan. Om han blir kvar så är det dock nödvändigt för Cardiffs framgång nästa säsong att Solskjaer ges fria händer inom ett på förhand tydligt mandat, och att Tan därefter slutar lägga näsan i blöt och fingrarna i syltburken.

(2) Behåll nyckelspelare. Det är alltid svårt att behålla de bästa spelarna när man flyttar ned en division. Mycket beror på hur trovärdigt man säljer in möjligheten att omedelbart återvända. Att exempelvis kunna behålla Steven Caulker i laget vore en tidig seger under sommaren, en ledare i försvaret och på planen.

(3) Bredda och förstärk anfallet. Cardiffs offensiva tillkortakommanden under säsongen måste rättas till. Det saknas inte anfallare i laget, men däremot produktiva spelare. Det betyder att spelare måste säljas bort och nya komma in. Cardiff har redan värvat Federico Macheda och ryktas nu vara intresserade av Readings Adam Le Fondre.

Cardiffs bästa chans att lyckas under säsongen, vilket inkluderar klubbens möjlighet att behålla och attrahera viktiga spelare, är att det under kommande säsong tydligt framgår att Ole-Gunnar Solskjaer styr skeppet. Det är ett projekt som flera spelare förmodligen skulle kunna vara intresserade av att vara en del utav. Ännu en säsong dominerad av Vincent Tans ego och divalater avskräcker däremot desto fler.

Solskjaer verkar bygga ett Cardiff baserat till stor del på kontakter och spelare som denne fått genom sin tid i Man Utd och inom norsk fotboll. Fabio Da Silva, Mats Daehli och Frazier Campbell är alla gamla Man Utd-spelare. Nyligen har klubben värvat både Federico Macheda och Magnus Eikrem. Wilfried Zaha har också en koppling till klubben.

Go with what you know. Ett vanligt knep som de flesta managers och beslutsfattare använder sig av. Det ska bli intressant att se om det räcker till för Ole-Gunnar Solskjaer och Cardiff.

:::

Betyg: Underkänd (+)

Cardiff kan inte vara nöjda med säsongen. Det är en sak som nykomling att åka ur Premier League, men då vill man i alla fall kunna säga att man gjorde sitt bästa och att det var roligt så länge det varade. Men den här säsongen känns det minst lika mycket som om Cardiff lade krokben för sig själva. Cardiff var den nykomling som på förhand borde haft bäst chans att klara sig i Premier League, men som klarade sig allra sämst.

:::

Be Champions!!