(Och nej, det är inte om Malcolm Glazer det handlar, Man Utds ägare som tråkigt nog gick bort igår kväll.)
:::
Det har under senare år varit lätt att tro att det har varit Alex Ferguson som framför allt förkroppsligar Man Utd. Så är inte fallet. Den personen är Busby; den kultur, de värderingar och den fotbollsfilosofi som kännetecknar Man Utd till denna dag grundlades av Sir Matt Busby.
Busby är en samlande ikon för hela Man Utds identitet som klubb, dess historia, evig ära såväl som djup tragedi, och en länk till den framgång med vilken klubben nu lever.
Det var Busby som återupprättade Uniteds storhet efter klubbens ras under 1920- och 30-talen. Det var Busby som skapade ”Busby Babes”, brittisk fotbollshistorias kanske bästa och mest lovande lag. Det var Busby som tog Man Utd ut i Europa. Det var Busby som bar den tyngsta personliga bördan av München-katastrofen.
Det var Busby som byggde upp Man Utd igen från spillrorna av denna tragedi, och skapade ett lag som fem år senare mot alla odds vann FA-cupen och som tio år senare, som första engelska lag, vann sin och klubbens heliga graal, Europacupen.
Det var Busby som skapade den syn på fotboll och den ungdomsfilosofi som utgjorde en hörnsten i Man Utds moderna framgång under Alex Ferguson.
En beskrivning av Busbys storhet och betydelse för Man Utd kan pågå i oändlighet. Ambitionen med den här bloggen är däremot försöka förstå Sir Matt Busbys högst konkreta betydelse inte bara för Man Utd, utan för engelsk fotboll i stort.
:::
Efter andra världskrigets slut låg Old Trafford i ruiner som en följd av tyskarnas bombningar. Genom ett av hålen i ena långsidan växte en stor buske. I skuggan av denna buske satt om dagarna den nyligen tillsatte managern Matt Busby och andades liv i en dröm om fotboll som kom att få världslig form i Man Utd.
Som spelare hade Busby haft en framgångsrik karriär i både Man City och i Liverpool; historiskt sett Man Utds två främsta rivaler, men vid den här tiden var rivaliteten också präglad av ömsesidig respekt och i vissa fall vänskaplighet.
Busby handplockades som ny manager av Man Utds styrelse. I princip tjuvplockades han från Liverpool, av vilka Busby erbjudits positionen som assisterande manager. Busbys syn på fotboll delades däremot inte av Liverpools styrelse vid den tiden och han gavs tillåtelse att söka sig annorstädes (även om Man Utd inte riktigt var vad de tänkt sig).
Man Utds resultat började omedelbart förbättras. Med hjälp av sin assisterande manager, Jimmy Murphy, ledde Busby Man Utd till fyra andraplaceringar under en femårsperiod innan ligatiteln till slut vanns 1951-52.
Men laget började bli gammalt och Busby förväntades behöva värva etablerade spelare för att behålla Man Utds position som Englands främsta klubb. Istället valde han en för den tiden helt unik väg, att ersätta etablerade spelare med unga spelare fostrade i klubben.
Med detta unga lag, med en medelålder runt 21 år, vann Busby ligan två säsonger i rad, 1955-56 och 1956-57, ena säsongen med hela 11 poängs marginal. Överlägsna i England så blev nästa mål att erövra Europa.
Säsongen 1957-58 låg det förlovade landet inom räckhåll efter att Man Utd kvalificerat sig för semifinal efter ett bortamöte med Röda Stjärnan. Allt detta fick ett tragiskt slut på en snöig flygplats i München den 6 februari 1958.
Halva Man Utds lag omkom i tragedin, bland dem Duncan Edwards, ytterligare några spelade aldrig mer fotboll. Busby överlevde, trots att han två gånger givits sista smörjelsen.
Busbys moraliska uppdrag var att ännu en gång bygga upp Man Utds från grunden, något han ansåg sig behöva fem år för att göra, efter att ha slagit ifrån sig tankar om att ge upp fotbollen.
Vid slutet av denna femårsperiod vann Man Utd FA-cupen, två ligatitlar följde på den och 1967-68, tio år efter München, vann man – med Denis Law, George Best och Sir Bobby Charlton i laget – Europacupen efter 4-1 mot Benfica på Wembley.
Busbys uppdrag – för klubben, för sig själv och för sina förlorade unga spelare – var därmed avslutat. 1969 pensionerade han sig från posten och fortsatte sitt värv som direktör i klubben.
:::
Hans betydelse för Man Utd går inte att överdriva. Hans betydelse för engelsk fotboll var kanske minst lika fundamental. Den kan sammanfattas i tre punkter: han skapade och definierade en ny och större roll för managern, och förändrade i grunden hur fotbollsklubbar styrdes; han var banbrytande i filosofin att satsa på unga hemmafostrade spelare; och han förde ut engelsk klubbfotboll i Europa, mot engelsk klubbfotbolls vilja.
:::
En ny managerroll – ”A footballer has come to this house today.”
36 år gammal, och utan någon tidigare erfarenhet som manager, så krävde Busby aldrig tidigare skådade befogenheter när det gällde tillsättningar av coacher och scouter, köp och försäljning av spelare, taktik och träning.
Dessa befogenheter krävde han i en tid när samtliga dessa aspekter styrdes av de engelska fotbollsklubbarnas styrelser och direktörer, allsmäktiga som den romerska senaten.
Busby var av den uttryckliga uppfattningen att dessa befattningshavare inte hade den fotbollskunskap som krävdes för att fatta dessa beslut.
Liverpools styrelse accepterade inte denna filosofi. Man Utds styrelse, emellertid, hade vare sig val eller vilja att motsätta sig Busbys idéer. Man Utds klubbsekreterare, Walter Crickmer, uttryckte tydligast varför: ”He will build up the team and put it where it belongs, at the top.”
Busby blev därigenom den förste managern med fullständiga befogenheter över sin klubbs alla fotbollsmässiga aspekter, en sorts VD. I grunden förändrade han därmed hur engelska fotbollsklubbar styrdes, och därigenom också förutsättningarna för alla hans efterföljare.
Genom att driva igenom sin filosofi banade han vägen för andra managers såsom exempelvis Bill Shankly i Liverpool och de som följde honom där, Don Revie i Leeds, Brian Clough i Derby och Nottingham och, för all del, Alex Ferguson i Man Utd och Arsene Wenger i Arsenal.
:::
Satsning på unga spelare – ”If they are good enough, they are old enough.”
För ledande fotbollsklubbar under 1940-talet och 1950-talet var det normala att satsa på etablerade spelare, köpta utifrån.
Ett Man Utd i ekonomisk kris (go figure) hade dock, därtill nödda och tvungna, skapat en ”Junior Athletic Club” i syfte att plocka fram unga och lokala talanger. I Busbys första titelvinnande lag fanns ett antal sådana spelare i truppen.
När detta lag började bli till åren i början av 1950-talet förväntades Busby ännu en gång köpa in nödvändiga spelare. Istället valde han, under Jimmy Murphys överseende, att helt och hållet satsa på unga spelare utvecklade i Man Utd. En del så unga som 16 och 17 år.
Under en period av fyra år värvades totalt två spelare. Detta nya och unga lag, the Busby Babes, vann den nyinrättade FA Youth Cup fem gånger i rad mellan 1953 och 1957, laget vann också ligan två år i rad i överlägsen stil och var på god väg att erövra även Europa innan tragedin drabbade dem. Lagets genomsnittsålder var 21-22 år.
Detta var något nytt. Det gjorde på samma gång fotbollen mer modern såväl som mer moderiktig. Med sina unga spelare förtrollade Man Utd en delvis ny fotbollspublik, som fick hjältar med vilka de lättare kunde identifiera sig än den tidens handelsresande i fotboll.
Genom sin ungdomliga entusiasm och sin äventyrsanda i Europa hjälpte detta unga lag till att återställa engelsk fotbolls självförtroende, sargat av överlägsenheten i lag som Real Madrid och den tidens ungerska landslag. Genom fotbollen kunde drömmar än en gång realiseras.
:::
Europeiskt klubblagsspel – ”Challenges should be met, not avoided.”
Men vad avser spelet i Europa så hade Man Utd ingen hjälp av FA, av vilka man tvärtom direkt motarbetades. FA:s uttalade ”råd” var att ignorera UEFA:s inbjudningar att delta i turneringen, ett råd som Chelsea följde efter deras ligaseger 1954/55.
Busby såg spel i Europa som helt centralt för klubbens framgång och utveckling, och förde ut Man Utd till spel i Europacupen mot FA:s vilja.
FA stiftade regler som bland annat betydde att ett lag var tvunget att befinna sig i England ett visst antal dagar innan nästa ligamatch, och att flytta på matcher var så klart en non-starter.
Det går att hålla för sannolikt att dessa regler var en bidragande orsak till München-katastrofen, då man annars inte hade behövt ha samma brådska hem till England inför en stundande ligamatch.
Man Utd och Busby fick således betala en hemsk kostnad för att trotsa FA:s påbud. Men i kraft av Busbys vilja och personlighet tog den engelska fotbollen ett stort steg in i den europeiska fotbollsfamiljen.
Det är omöjligt att säga exakt vad engelsk fotboll idag varit utan detta steg. Sämre och andefattigare måste man förmoda. Tveklöst är dock att engelska fotbollsklubbars historia och fans drömmar är tätt sammankopplade med drömmen om spel i de europeiska cuperna.
:::
Eamon Dunphy, i introduktionen till sin bok ”A Strange Kind of Glory: Sir Matt Busby and Manchester United”, sammanfattar Busbys och Man Utds insats och betydelse i följande sex meningar:
”Triumphant at home, this brash, brilliant, outrageously confident football team from the industrial North set out to conquer Europe, where no other English club had dared to venture. The England they left in the Fifties was the drab place ‘damned’ by the playwright John Osborne as stultifying, reactionary, unimaginative and boring. Busby’s ‘Red Devils’ were the antithesis of this. When they embarked on their European adventure, English football, reflecting the national mood, lacked confidence, stood in awe, or pitiful insularity, as the seemingly invincible Hungarians and Real Madrid lent new enchantment to the game England had taught the world to play. The quest for self-respect, restoration of England’s pre-eminence, led by Busby’s young team, had a resonance beyond football. Their adventure would tell England something about itself.”
Det tog Man Utd över 15 år att hitta en fullgod ersättare till Sir Matt Busby. Och det var först när Man Utd till fullo återvände till de principer och den fotbollsfilosofi som Busby ristat i sten mer än 40 år tidigare som man återigen fick uppleva framgång.
Strax efter nyår 1994, 84 år gammal, ett fåtal månader sedan han med tårar i ögonen sett Man Utd vinna ligan igen, för första gången sedan han själv lämnade managerposten, förlorade Sir Matt Busby kampen mot cancern.
Den 26 maj 1999, på vad som skulle ha varit Sir Matt Busbys 90:e födelsedag, vinner Man Utd ’the Treble’.
Är man en Unitedsupporter så måste man tro att Sir Matt leende såg på från sin plats på hedersläktaren i The Big Stadium in the Sky.
:::
Be Champions!!