Det här är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Det är, möjligen, slutet på början.
Idag drar det alltså igång på riktigt med Englands VM-förberedelser. Den 23 man starka spelartruppen ska spela sin första träningsmatch mot Peru och man gör det på Wembley, i vad som kanske ska likna ett farväl innan de tänkta hjältarna sätter sig på ångkryssaren som ska ta dem till det stora äventyret på andra sidan Atlanten.
Eller tja, rättare sagt flyget till Miami. Där England under den närmaste dryga veckan också ska möta först Ecuador och därefter Honduras. Tre matcher således på nio dagar.
Det går så klart alltid att fundera över vad man egentligen kan lära sig av sådana här matcher. Naturligtvis kommer det vara ett sätt för lagledarna att låta så många spelare som möjligt få speltid. Alla måste få chansen, alla måste bli varma i kläderna.
Sedan är det naturligtvis också så att den rätta nerven inte kommer att infinna sig. De flesta går nog i alla fall undermedvetet och sparar sig lite för allvaret som börjar först i mitten av juni.
:::
Mig förbryllar det lite att England väljer att göra sina matchförberedelser i först England och därefter USA. Visst, klimatet i Florida är inte helt olikt Brasilien, men varför inte lägga i alla fall en träningsmatch lokalt?
Kanske vill man inte tillbringa för mycket tid i Brasilien. Turneringen är lång och ju mindre hotelldöd man riskerar desto bättre.
Det är ju för övrigt en av de viktiga punkterna som det återstår att se om England har lärt sig från tidigare VM-turneringar. Sydafrika blev misslyckat delvis eftersom spelarna upplevde tristess i sin vardag.
Lite anmärkningsvärt är det i min mening också att England väljer att bara förmatcha mot syd- och centralamerikanskt motstånd. Peru, Ecuador och Honduras alltså.
Naturligtvis speglar det motståndet i VM där England i gruppspelet ställs både mot Uruguay och Costa Rica. Naturligtvis är det en god idé att vänja sig att spela mot den stilen och typ av fotbollskultur.
Ändå känns det lite märkligt att bara förbereda mot sådant motstånd och inte mot ett motstånd som påminner om Englands tredje motståndare i gruppspelet, det vill säga Italien.
Kanske känner man från den engelska landslagsledningens håll att man redan är inläst på det spelet, och vant vid det från diverse kvalspel och europeiska mästerskap.
:::
Fem frågor som jag ställer mig inför Englands träningsmatcher:
I vilken position på planen avser Roy Hodgson använda sig av Wayne Rooney, och hur kommer andra anfallsspelare att förhålla sig till honom?
Vilket är Roy Hodgsons föredragna mittbackspar?
Vem placerar Roy Hodgson på det centrala mittfältet vid sidan av Steven Gerrard?
Vilken användning tänker sig Roy Hodgson ha av Frank Lampard?
Hur offensivt inriktade kommer England att vara?
:::
Be Champions!!