Inför den här säsongen var det flera klubbar som stod inför något utav ett epokskifte. Vissa klarade av det med varierande framgång. Man Utd kan sägas ha misslyckats kapital så här långt. Everton å sin sida har varit desto mer lyckosamma.
Också Stoke stod inför ett epokskifte när Tony Pulis gjorde klart att han efter tio år i klubben, varav fem i Premier League inkluderandes en FA-cupfinal och spel i Europa League, ansåg sitt arbete i klubben slutfört. Han ansåg att både han själv och kanske också klubben skulle må bra av nya utmaningar.
Det går inte att ta ifrån Pulis det jobb han uträttade i Stoke, även om det sätt han åstadkom det på har fått både sin beskärda mängd kritik och mer därtill. Han tog klubben en lång väg under sina tio år. Men man kan också med viss emfas hävda att han lyckades ta klubben precis så långt som han själv förmådde.
Frågan var då vem som skulle ersätta Pulis som manager i Stoke. Valet av ersättare föll på Mark Hughes. Ett beslut som inledningsvis väckte både ilska och glädje bland Stokes supportrar, tillsammans med många som kanske var att betrakta som neutrala men som ändå valde ”stand by your man” som ledmotiv.
Dilemmat var så klart vilken Mark Hughes som tog jobbet. Var det den Hughes som efter sitt jobb i Man City mest sökte hävda sig själv? Eller var det den Hughes som innan sitt jobb i Man City lyckades göra Blackburn till ett imponerande fotbollslag igen, och som möjligen kände precis rätt grad av revanschlusta?
Det skulle visa sig bli det senare.
:::
Det som till sist fick supportrarna i Stoke att åtminstone i viss utsträckning vända sig mot Tony Pulis var dennes funktionalism. Fotbollen var sällan estetiskt särskilt tilltalande.
Under flera år var supportrarna ändå benägna att acceptera den här funktionalismen, i viss mening så fann de säkert någon form av stolthet och identitet i den. Klassiskt ”vi mot världen”. Eftersom den ju gav resultat. Stoke inte bara tog sig upp till Premier League, de stannade kvar där.
Det har blivit mode på senare tid av olika fotbollstyckare att efterfråga ”en egen idé” i varje lags spel. Vilket mer ofta än sällan, tråkigt nog, brukar betyda att de menar att varje lag borde kopiera något för stunden särskilt framgångsrikt lags idé.
Stoke blev måhända kritiserade för den, men de hade onekligen en egen fotbollsidé. Den var framgångsrikt initialt men allt mindre med tiden. Det svåra med sådana här idéer är så klart att de efter ett tag blir lästa. Om inte ett lag som Barcelona är immuna mot en sådan utveckling så är naturligtvis inte Stoke det heller.
Idéer måste utvecklas och följa med i tiden. För Stoke handlade det om att komplettera sin stabila defensiv med ett eget mer kreativt spel. De behövde framför allt skapa fler målchanser på egen del, och kunna göra det på fler sätt än de som redan behärskades.
:::
Det vore fel att påstå att Stoke under den här säsongen har blivit något skönspelande lag, men de har ändå lyckats över förväntan med att förändra sitt spel mot ett mer kreativt spelsätt, utan att för den sakens skull kompromissa alltför givmilt med sin defensiv.
En sund värvningspolitik ligger till grund för den här utvecklingen.
Mark Hughes gjorde två spelarköp under sommaren som båda har haft stor framgång med klubben. Erik Pieters på vänsterbacken, som gav Stoke en mycket nödvändig bredd i anfallsspelet. Samt Marko Arnautovic vars teknik och bollskicklighet tillförde en ny dimension till Stokes anfallsspel.
Hans schackdrag under januarifönstret gränsade till retfull slughet när han i en swap deal med Cardiff gjorde en rockad med Kenwyne Jones ut och Peter Odemwingie in. Cardiff fick det gamla Stoke, utan att bli särskilt lyckade för den sakens skull, och Stoke kunde fortsätta sin förnyelse med Odemwingie.
Mark Hughes har således fokuserat mycket på Stokes offensiva utveckling under sin första säsong i klubben. Och han har kunnat göra det helhjärtat då han har haft mycket god hjälp med det defensiva från sina spelare.
I Asmir Begovic har Stoke en av Premier Leagues bästa målvakter. Och Ryan Shawcross har varit helt lysande som ledare och mittback, detta samtidigt som hans mittbackskollega Robert Huth har varit skadad under stora delar av säsongen.
Stoke har redan börjat planera inför kommande säsong. Phil Bardsley har köpts in till högerbacken från Sunderland, vilket är en förstärkning. I övrigt sägs det att Stoke tittar på anfallare, bland dem Mame Biram Diouf och Monacos Emmanuel Riviere.
Stoke har en viktig fördel i sin säsongsplanering. De har gjort en bra säsong, men inte så bra att deras nyckelspelare är hett villebråd för större klubbar, de kommer alltså kunna bygga vidare i relativ lugn och ro. Begovic och Arnautovic är naturligtvis kända, men det är svårt att tänka sig att de skulle vara prioriterade måltavlor för någon av de större klubbarna.
Det bådar alltså gott inför nästa säsong för Stoke.
:::
Be Champions!!