Sunderland hittade formen i absolut sista ögonblicket. Säsongen speglar Sunderlands förmåga att pricka både höga toppar och låga dalar i sitt spel, och lagets ojämnhet är dess stora svaghet. Laget brister i kreativitet och disciplin samtidigt som där finns en god kampmoral.
Det var den stora italienska revolutionen. Paolo Di Canio inledde säsongen som Sunderlands manager och iscensatte en sommar där flera spelare lämnade klubben, mängder av nya spelare köptes in, samtidigt som diverse konflikter utspelades i press och media. Efter att ha lyckats skrapa ihop en poäng på säsongens första åtta matcher så var det auf wiedersehen, goodbye! för Di Canio.
Gus Poyet var managern som fick i uppdrag att försöka rädda Sunderlands säsong, och han fick ett till synes tufft jobb. Sunderland låg sist i tabellen under julhelgen och från en sådan position har endast ett lag tidigare klarat sig kvar i Premier League, nämligen West Brom säsongen 2004-05.
Sunderland svarade den här säsongen för en ”great escape” väl i paritet med West Broms. Med sex omgångar kvar och sju poäng nedanför strecket så såg Sunderland ut att vara dömda till nedflyttning. Men två mål av Connor Wickham räddade oavgjort mot Man City, därpå följde seger borta mot Chelsea, vinst mot Cardiff, och seger borta mot Man Utd, innan kontraktet säkrades genom en vinst hemma mot West Brom.
Nu bör förvisso Sunderland som klubb kunna ha större ambitioner än att med andan i halsgropen klara sig kvar i Premier League säsong efter säsong, men det sätt på vilket laget redde ut sina problem motiverar ändå att betrakta säsongen som godkänd. Vad som nu fordras är lite lugn och ro, det har blivit alldeles för många massinköp av spelare under senare år i Sunderland.
En för Sunderland realistisk ambition var på väg att förverkligas den här säsongen. Mot alla odds tog sig Sunderland till final i Ligacupen, där Man City till sist blev för svåra på Wembley. Cupspelet tog ut sin rätt på ligaspelet, men det var helt säkert en moralhöjare under säsongen, och något som ändå ger en positiv bild från den här säsongen.
:::
![Sunderland, 2013-14]()
Sunderland hade genomgående under säsongen svårt med målskyttet, något som deras position i grafen tydligt visar. De är i offensivt hänseende att betrakta som ett av ligans svagaste och minst effektiva lag, vilket till stor del kan sägas bero på att Sunderland har vissa problem att skapa öppna och tydliga målchanser.
Defensivt håller dock Sunderland måttet. Det är emellertid något som man kan tacka sitt väl organiserade försvar för, i och med att Sunderland släpper till väldigt många målchanser. Endast Fulham, Cardiff och West Ham släpper till fler än Sunderland. Den rimliga slutsatsen är alltså att Sunderland har haft svårt att dominera spelet på mittfältet.
Något kanske det också illustreras av Sunderlands disciplinära statistik, där Sunderland är det lag som dragit på sig allra flest röda kort. Delvis är detta ett tecken på ett lag som har lite svårt att hinna med på planen, och som lite för ofta blir överspelade.
:::
Säsongens spelare: Vito Mannone. Har fått ett rejält genombrott den här säsongen i Sunderland, som Simon Mignolets ersättare, efter att han aldrig riktigt lyckades slå igenom i Arsenal. Han har genomgående varit lagets kanske bäste och mest pålitlige spelare, och utan den målvaktsinsatsen han svarat för under säsongen är det alls inte sannolikt att Sunderland hade lyckats hålla sig kvar i Premier League.
:::
Sommarfokus:
(1) Centrala mittfältet. Det område på planen som Sunderland och Gus Poyet absolut och tveklöst måste förstärka. Sunderlands problem att skapa målchanser stammar härifrån liksom lagets problem att hålla motståndet borta från det egna målet. Laget saknar kreativa spelare och flera av lagets centrala mittfältare saknar spelförståelse och är ofta vårdslösa i avgörande lägen.
(2) Organisera anfallet. Sunderland har haft märkligt svårt att hitta rätt med sitt anfall under senare år. Det beror för tillfället inte på brist på anfallare, men kanske mer på att dessa råkar vara notoriskt ojämna. Steven Fletcher, Jozy Altidore och Fabio Borini finns i klubben. Men den som slog igenom med dunder och brak under säsongsslutet var Connor Wickham. Sunderland måste välja bland vraken.
(3) Ersätt högerbacken. Phil Bardsley var ingen oviktig kugge i Sunderland, men högerbacken har nu flyttat till Stoke. Viktigt för Sunderland att hitta en ersättare.
Få saker i Premier League kan vara mer frustrerande än att vara supporter till Sunderland. Klubben har så mycket potential men visar upp en sällan skådad oförmåga att utnyttja denna. En klubb som borde utmana om europeiskt cupspel får istället se sig indragen i nedflyttningsstrider. Förhoppningen står nu till att Gus Poyet kan få rätstycke på Sunderlands institutionella och kulturella problem.
:::
Betyg: Godkänd (++)
Cupspelet är en stor bonus som räddar den här säsongens betyg. Annars är det ett svagt godkänt som Sunderland får för säsongen, mestadels på grund av den tämligen imponerande säsongsavslutning som laget stod för. Att med ett sådant utgångsläge, och med ett sådant spelschema i de sista omgångarna, faktiskt plocka hem 13 poäng på de sex sista omgångarna var både svettigt och imponerande.
:::
Be Champions!!