Southamptons exodus har alltså tagit sin början. Först lämnar Mauricio Pochettino för managerjobbet i Tottenham och bara för någon dag eller två sedan blev det alltså klart att Rickie Lambert lämnar Southampton och drar på sig Liverpools röda tröja för måttliga £4,5m i transfersumma.
Journalister är ju i grund och botten historieberättare, så de kan så klart inte gärna undvika att förtälja historien om den i Liverpool födde och uppväxte Rickie Lambert, som ratades av sin favoritklubb i unga år, men som kämpat sig upp genom hela det engelska fotbollssystemet och som nu, efter att ha passerat trettiostrecket debuterar i Englands landslag och i VM, och som till sist återvänder till Liverpool.
De som är lagda åt det lite mindre sockersöta hållet diskuterar kanske istället värvningen som sådan. Många av dem tar sin utgångspunkt i Liverpools ödesdigra förlust mot Chelsea på Anfield och menar att om Liverpool i den matchen hade haft en så kallad ”Plan B”, ett alternativ att slänga in från bänken, så hade den matchen kunnat sluta helt annorlunda. Rickie Lambert ses då som en sådan alternativ B-plan.
Sådant där framstår ju lätt som astrologi. Om bara om hade varit så hade allt slutat helt annorlunda. Sanningen är så klart att vi inte har någon aning om hur det hade slutat, vare sig i matchen mot Chelsea eller under säsongen i stort om Rickie Lambert hade spelat i Liverpool också under den här nyss avslutade säsongen.
Man kan bara gissa.
:::
Nu finns det så klart också en hel del som ifrågasätter Liverpools värvning av Rickie Lambert. Till stor del beror nog detta på att det helt enkelt inte är en värvning som motsvarar den typ av spelare som man den här sommaren förväntade sig att Liverpool skulle värva.
En 32 år gammal engelsk anfallare, av någorlunda klassiskt brittiskt snitt, till ett lag som redan besitter anfallare såsom Luis Suarez och Daniel Sturridge, kan knappast sägas passa mallen. För honom är det så klart en chans, en stor klubb och ett stort kontrakt på hösten av sin karriär, och möjligheten till Champions League-fotboll.
Men framför allt verkar en hel del tänka att det var väldigt lite bang för Liverpools buck. Om Liverpool sökte spelaren som skulle kunna ta dem långt i Champions League, och som framför allt skulle kunna lyfta dem upp till förstaplats i Premier League, så inte tusan var den spelaren Rickie Lambert?!
Men jag tror det här bygger på ett fundamentalt missförstånd om vad Liverpools transferstrategi den här sommaren kommer att bygga på. Det vore ett misstag av Liverpool att nu under sommaren försöka gå in med perspektivet att göra de köpen som tar ligatiteln till Anfield.
Det vore så klart ett perspektiv som journalister och experter skulle uppskatta, betydligt mer spännande på det viset. Men det vore också ett kortsiktigt perspektiv. Det mer långsiktiga perspektivet, det som jag tror Liverpool väljer att tillämpa, är att i första hand förbereda laget för nästa säsongs dubbla utmaningar i England och i Europa.
Vi kommer med andra ord kunna bevittna en breddorientering i Liverpools transferstrategi den här sommaren. Bredd före spets således. Allt inom Liverpools finansiella ramar. Det utesluter inte någon spetsvärvningar, men en värvning i stil med den av Rickie Lambert framstår som betydligt mer naturlig inom ett sådant tänk.
Alternativet vore att begå såväl ett finansiellt som strategiskt misstag.
Rent finansiellt får Liverpool det svårt att göra de värvningar som klubben faktiskt behöver göra om de riktar in sig för mycket på spetsspelare, med de transfersummor dessa spelare betingar och lönekostnader de därefter fordrar. Liverpools ekonomi är stabil men knappast oansträngd.
Strategiskt vore det också oklokt därför att en sådan transferpolicy skulle sätta Liverpool i direkt kurs med andra engelska storheter som Chelsea och Man City, och det är sällan klokt att ge sig in i pistolstrid med någon som har ett oändligt lager av ammunition.
:::
Historien förtäljer att Rickie Lamberts föräldrar grät av lycka över nyheten att sonen återvänder till Liverpool.
Liverpools suppportrar har möjligen inte gråtit av lycka, men de har definitivt varit nöjda med värvningen. Och det har de för all del all rätt att vara, men jag menar att de är det av lite fel skäl när de väljer att betona Lamberts plan B-egenskaper som skälet till värvningen.
De borde emellertid vara jublande nöjda över att Liverpool till synes fortsätter den lugna, sansade och breddorienterade värvningspolitik som ligger till grund för Brendan Rodgers framgångsrika lagbygge. Inte hålla på och fantisera om häftiga värvningar hit och dit.
:::
Be Champions!!