Vi har så klart den populära svenska myten att England alltid tror att de själva kommer vinna VM, alldeles oavsett hur usla de än är och hur dåligt det än går för dem.
Fram till och med 2006 fanns det kanske ett korn av sanning i detta, även om det var rätt överdrivet, men därefter så är det en ren nidbild. Det finns ingen överdriven tilltro till Englands landslag, mer än möjligen förhoppningar som finns i alla länder, likaså Sverige för övrigt. Snarare råder det en väl så överdriven negativism runt landslaget.
Den här negativismen tar sig ofta ett mer konkret uttryck i att det skapas ett drev mot en spelare som man bestämmer sig för att rikta in sig mot. Den här gången har lotten fallit på Wayne Rooney. Vilket känns som ett något irrationellt beteende, både för att det har rätt lite med sakförhållanden att göra och för att det snarast riskerar skapa det man säger sig vara orolig för.
Den här typen av drev är inte unika för England utan är snarare att betrakta som en mediagrej. Vi har sett det i Sverige också. För Anders Svensson och mot Magnus Svensson 2002. Mot Anders Svensson och för Kim Källström under VM 2006.
England har nu spelat två träningsmatcher. Först 3-0 mot Peru hemma på Wembley och därefter 2-2 i Miami mot Ecuador igår kväll. Ecuador är naturligtvis ett tuffare motstånd, därtill ett annat lag som kommer att delta i VM, och det var också en betydligt bättre match än matchen mot Peru.
Glädjande från matchen är att mer eller mindre samtliga av Englands offensiva spelare lämnade positiva budskap. Wayne Rooney och Rickie Lambert var båda bra, båda gjorde mål och Lambert dessutom ett väldigt snyggt mål. Ross Barkley och Alex Oxlade-Chamberlain gjorde väldigt goda insatser. Förhoppningsvis är inte skadan på Oxlade-Chamberlain för allvarlig.
Defensivt finns mer huvudbry. De alternativa spelarna visade sig allt annat än från sin bästa sida, och det skapar naturligtvis oro om det under turneringen, antingen på grund av skada eller avstängning, visar sig att de ordinarie backarna inte kan komma till spel. Är det någon lagdel som känns särskilt svajig så är det just försvaret.
Några tankar efter de båda matcherna mot Peru och Ecuador:
:::
Englands grundproblem är försvaret. Nu var det i och för sig en minst sagt reservbetonad backuppställning, men det framstår ändå tydligt att Englands problem i det här mästerskapet knappast kommer vara anfallet utan snarare försvaret. Positionsspelet är diffust och kommunikationen mellan spelarna är bristfällig. Det är lite för lätt för motståndarna att ta sig in bakom försvaret via kanterna. Det här är knappast något som bättre motstånd i VM kommer misslyckas med att utnyttja.
Högerbacken är försvarets akilleshäl. Glen Johnson, som är ordinarie högerback, spelade inte igår. Även han är så klart en defensiv säkerhetsrisk, men James Milner som vikarierade på positionen igår framstod som ännu mer osäker i sin uppgift. Vilket betonar problemet och samtidigt förstärker att England helt enkelt saknar djup på den positionen. Bakom Johnson finns bara spelare som inte är naturliga högerbackar.
Wayne Rooney är självskriven i laguppställningen. Det bedrivs en märklig kampanj mot Rooney just nu, från flera håll, som i princip går ut på att han bör petas eller minst ifrågasätta hans roll i laget. Något märkligt kan man tycka med tanke på att han har haft en individuellt sett väldigt bra säsong samt är Englands ende anfallare av erkänt hög internationell kaliber, och med erfarenhet från mästerskap. Målet han gör igår är inte tekniskt märkvärdigt, men han gör trots allt målet vilket är positivt i sig.
:::
Intressant bild:
![WC Penalties]()
Högt och till vänster. Högt och till vänster. High and to the left. Dags för Englands tänkta straffskyttar att börja rabbla det mantrat.
:::
Be Champions!!