Idag öppnar sig alltså VM-turneringen för England som ska springa ut någonstans mitt inne i djungeln, på en arena som efter VM kanske aldrig mer kommer att användas, på en fotbollsplan som av optimistiska arrangörer beskrivs som ”spelbar”, i en viktig och tuff öppningsmatch mot Italien.
Det har så här under turneringens inledning inte precis varit någon höjdare för FIFA. Det är en turnering för de bästa länderna och spelarna, men för domarna är det någon form av särskild utbildningsinsats. Och så en match i en stad som fått arrangera VM i huvudsak av regionalpolitiska skäl, till väldiga kostnader och till förfång för kvaliteten.
Matchen ikväll kunde alltså spelas under bättre förutsättningar. Då känns det så klart inte särskilt trösterikt att planen i Manaus beräknas vara i optimalt skick till matchen den 22 juni. Man hade kunnat tycka att med så lång framförhållning inför ett VM så hade det minsta man kan begära varit att ha planen färdig till VM:s början.
Nu är det ju förvisso lika för båda lagen, och det finns ingen uppenbar fördel för något av lagen. Och är det en sak som är glädjande så är det att England helt enkelt har valt att gilla läget. För ska man vinna fotbollsmatcher så går det liksom inte att lägga energi på yttre omständigheter som man ändå inte har någon möjlighet att vare sig påverka eller kontrollera.
Det är positiva känslor i England för tillfället. Och det är kanske det, den positiva känslan, som allra mest talar för England inför kvällens match mot Italien.
:::
England är absolut inte överspelade på förhand i den här matchen, men jag betraktar ändå Italien som favoriter.
Det slår liksom aldrig fel. England brukar mycket väl kunna spela lite vilda västern-fotboll i början av turneringarna, men brukar falla samman i de avgörande lägena. Italien å andra sidan brukar kanske börja lite trevande men tenderar istället att stå starka i motsvarande avgörande lägen.
Det finns en mästerskapskultur i Italien som helt enkelt saknas i England.
Men, som sagt, Italien brukar kunna öppna lite småsvajigt. Och därtill är det en öppningsmatch i vilken båda lagen kan tänkas börja lite trevande, någon match i stil med den mellan Spanien och Holland kommer vi inte få se. Båda lagen kan dessutom vara någorlunda nöjda med oavgjort. England definitivt, men troligtvis också Italien.
Oavgjort är ett bra resultat att bygga vidare på. Så det är kanske inte helt osannolikt att det är där det slutar. Särskilt som kanske inget av lagen är helt intresserade av att ta ut sig redan i första matchen i hög hetta och luftfuktighet.
:::
Owen Gibson i The Guardian tycker jag gör en bra och intressant poäng. För att det ska kunna bli ett lyckat VM för England så måste någon spelare få sitt stora genombrott i den här turneringen. Och runt den poängen gör jag två reflektioner i form av en fråga och ett påstående.
Vem blir den spelaren?
England har flera spelare som kan få sitt stora genombrott under den här turneringen!
:::
Jag, Birro och Hussfelt ska tydligen vara med i någon ”hangout” under kvällen, inför matchen. Typiskt starkt italienskt försvar, två mot en underlättar en effektiv press med understöd-taktik.
:::
Roligt från för mig okänd källa på internätet:
England vs Italien
Solglasögon: 0-13
Långt hår: 0-8
Kostymer från 1980-talet: 25-0
Förmåga att organisera en fotografering: 1-0
Förmåga att se bra ut under en fotografering: 0-1
Saknar mamma: 0-19
:::
VM-KOLLEN
(1) Holland stod för en dundersmäll när de fullständigt pulvriserade Spanien med 5-1. Daley Blind var smått fenomenal och Robin van Persie och Arjen Robben strålande.
(2) Farhågan att Spanien var för gammalt och förstelnat visade sig stämma med oroande klarhet. Matchen om fyra dagar mot Chile är helt avgörande, och Vincente del Bosque måste nog lyfta fram truppens yngre spelare som en ren nödåtgärd.
(3) Något av ett fattigdomsbevis för Spanien när de byter ut Diego Costa och byter in Fernando Torres. Visar både på att återväxten har varit otillräcklig för Spanien bakom den fantastiska mästargenerationen.
(4) Mexiko och Chile svarade båda för stundtals imponerande styrkebesked i sina VM-premiärer. Men Chile visade också nerver, kanske inte så underligt givet landets ringa VM-rutin. Australien däremot visade upp en beundransvärd kampmoral.
:::
Be Champions!!