Det måste ha varit en på flera sätt tung säsong för Steven Gerrard. En säsong som på samma gång såg ut att kunna lova så mycket. Men just att säsongen lovade så mycket utan att infria något av det får den så klart att kännas desto tyngre.
Liverpool såg under långa delar av vårsäsongen ut att vara på väg mot klubbens första ligaguld på 24 år. Detta i en klubb som till stor del har byggt upp sin identitet runt sin egen framgång. Ligatitlar är med andra ord inte någon småsak i sammanhanget.
Det hade samtidigt varit Steven Gerrards första ligatitel, en stor sak för honom personligen naturligtvis. Inte minst när ligatiteln i så fall kommer med den klubb han är kapten för, och med den klubb i vilken han är fostrad som fotbollsspelare. Liverpool är en del av Steven Gerrard på samma sätt som Gerrard är en del av Liverpool.
Men det föll samman på det mest smärtsamma av sätt. Liverpool behövde oavgjort hemma mot Chelsea, men ett grovt misstag av Steven Gerrard själv gav Chelsea ledningen och övertaget i matchen. Ett övertag som José Mourinho vet hur man utnyttjar till full effekt.
Gerrard, som sagt åt sina lagkamrater att de inte har råd med några misstag, fick bära hundhuvudet när Liverpool föll samman under titelstridens mördande press.
Kanske hade inte Steven Gerrard riktigt kommit över den upplevelsen till VM, för i VM var den engelska lagkaptenen blek. En godkänd men inte mer insats mot Italien följdes upp av en miserabel insats i den avgörande matchen mot Uruguay, där två grova misstag båda resulterade i baklängesmål.
Steven Gerrard hade även här, enligt uppgift, tillsammans med Frank Lampard, talat med det egna laget om hur viktig matchen var och om hur man var tvungen att vara koncentrerad och undvika misstag. Ännu ett tal till folket som följs upp av att sjäv begå just sådana misstag man varnar andra för att göra.
Det var självklart inte bara misstagen i sig. Som lagkapten förmådde Steven Gerrard helt enkelt inte lyfta sitt lag. De engelska spelarna var påtagligt nervösa under matchen mot Uruguay, laget var oroat utan att Gerrard förmådde ingjuta lugn på planen. Han själv såg plågad ut snarare än positiv.
Det här måste vara en tuff personlig situation för den kanske störste engelske spelaren i historien som aldrig har vunnit ett ligaguld. Som aldrig inför hysteriskt glada fans har fått lyfta Premier League-bucklan. Det är ovärdigt och det är oförtjänt, han förtjänar så mycket bättre.
Steven Gerrards engelska landslagskarriär är självklart över, det var den med all sannolikhet redan innan VM. Men själv hade jag inte blivit helt förvånad om Steven Gerrard under sommaren meddelar att hans karriär har nått sin slutstation, att han slutar med fotbollen helt och hållet.
:::
Det är självklart ett tråkigt perspektiv för Liverpools supportrar, för vilka Steven Gerrard med rätta är en hjälte. En lokal grabb, som varit lojal med klubben genom hela sin karriär, i medgång och i motgång, och som under många långa år har burit upp klubben på sina egna axlar. Därtill en spelare som med sina prestationer på planen inspirerar inte bara sitt lag utan alla som följer det.
Men kanske vore det mänskligt förståeligt. Det börjar framstå som alltmer osannolikt att Steven Gerrard någonsin vinner något ligaguld. Liverpool kommer förmodligen aldrig, i alla fall inte under Gerrards ekonomiska livslängd, ha en bättre chans att vinna Premier League än vad de faktiskt hade under just den här säsongen. Den personliga motgången måste vara smärtsam.
Nu finns dock sådant som talar för att Steven Gerrard ändå väljer att spela vidare. Liverpool håller på att bygga ett nytt lag, och nya spelare håller på att växa fram i detta lag. Gerrard kan mycket väl se som sin roll att så länge som kroppen trots allt förmår hjälpa dem tillrätta, och ge en ny Liverpoolgeneration bästa möjliga förutsättningar.
Oavsett vilket så kommer det alltmer leda till att Steven Gerrards roll i laget blir mindre av nyckelspelare och mer av truppspelare. Inte nödvändigtvis oviktig för den sakens skull, vilket inte minst betydelsen av spelare som Paul Scholes och Ryan Giggs i Man Utd bevisade under många år, men ändock innebär det en förändrad roll.
En ny roll som både Liverpool som klubb och Steven Gerrard som spelare behöver förbereda sig för.
:::
VM-KOLLEN:
Vilken fantastisk bedrift av Costa Rica. Ingen pratade om dem inför turneringen men efter två omgångar är de alltså som enda lag klara för slutspel. Därtill helt och hållet rättvist sett till spelet. En av VM-historiens största, och roligaste, skrällar.
Men vilket jättemöte i sista omgången mellan Italien och Uruguay.
Krigstrummorna mullrar i England. Förväntningarna inför VM var inte höga men missnöjet är ändå stort. Många är besvikna, och kritiska inte minst till Roy Hodgsons insats som förbundskapten. Således diskuteras hans position. I den frågan har jag själv ännu inte landat, men ni kanske har några synpunkter på egen hand? En blogg för en annan dag.
:::
Be Champions!!