Det är naturligtvis ett lika oundvikligt som obestridligt faktum i och med Englands nesliga sorti ur VM redan i gruppspelet, för första gången på 56 år, att det börjar diskuteras kring Roy Hodgson, och huruvida han kan, ska eller bör sitta kvar som förbundskapten efter detta VM.
Förväntningarna var inte höga på England inför detta VM. Besvikelsen kan alltså inte härledas till någon allmänt uppfattad engelsk brist på realism kring det egna landslagets förmåga, som vi i Sverige så gärna vill tillskriva dem. Men när dessa lågt ställda förväntningar faktiskt motsvaras, kanske i någon mening även underträffas, så uppstår en förståelig frustration.
Man vill gärna bli positivt överraskad i ett VM, man vill att det egna landslaget ska prestera lite bättre än vad som kanske är sannolikt. Och när så inte sker så blir vi besvikna, något vi i Sverige känner till bättre än de flesta andra. England lyckades inte överraska. Besvikelsen blir desto större när prestationen ges en så tydlig kontrast i Costa Rica, på förhand utsedda till gruppens slagpåse men som lyckades med det som England misslyckades med, besegra både Uruguay och Italien.
Roy Hodgson har åstadkommit en bra sak med det engelska landslaget, han har påbörjat och kommit tämligen långt i en rejäl föryngringsprocess och han har visat ett visst mod i att inte bara ta ut unga spelare som symboler utan faktiskt forma laget runt dem. Det är en process som England kommer ha nytta av i framtida kval och mästerskap.
Men räcker detta för att Roy Hodgson ska vara kvar som Englands förbundskapten även efter VM?
:::
Om vi ska tro Roy Hodgson själv och vad FA säger så kommer Roy Hodgson sitta kvar som förbundskapten. Det finns inga planer på att sparka honom. Samtidigt fungerar fotbollen så att sådana där utfästelser kan förändras på ett ögonblick, de är inte värda särskilt mycket. Inga mer seriösa utfästelser kan heller väntas innan VM faktiskt är färdigspelat för Englands del.
Det är svårt att skaka av sig känslan att om Roy Hodgson lyckas förbli Englands förbundskapten efter VM så gör han det huvudsakligen tack vare bristen på kvalificerade kandidater. Om någon seriös konkurrent hade nafsat honom i hälarna så hade han haft rejäla problem i nuläget. Hodgsons ansvar för Englands VM-misslyckande är nämligen inte obefintligt.
Roy Hodgson lyckades till viss del med att revitalisera det engelska anfallet, men han lyckades aldrig få ihop en samspelt engelsk defensiv. Det var nervöst och oorganiserat mellan Englands försvarare och defensiva mittfält, något som England rimligtvis hade tillräckligt med tid på sig att hinna åtgärda.
Roy Hodgson har inte riktigt lyckats föryngra det engelska försvaret. Det är naturligtvis mer riskfyllt att introducera yngre spelare i defensiva positioner, i och med att misstag i dessa lagdelar ofta bestraffas hårdare. Men där vi nu kan hävda att Englands anfallare har tjänat på sin erfarenhet från detta VM, så kan vi inte säga detsamma om Englands försvarare.
Min främsta invändning mot Roy Hodgson är emellertid att han under VM inte lyckades med sitt egentligen enda uppdrag under match, att påverka matchbilden till Englands fördel. Vid sidan av halvtidspratet är det med byten som en manager kan påverka matchbilden, men Hodgsons byten var i grunden utan effekt och därtill förutsebara, utan koppling till någon direkt problemanalys.
Det beror inte på att där saknades alternativ, vare sig på bänken under VM eller utanför VM-truppen. Men det kändes som om Roy Hodgson hade bestämt sig redan på förhand dels vilka som skulle spela matchen från start, dels exakt vilka byten han skulle göra, oavsett matchbild eller läge. Fantasilöst och fyrkantigt.
Det är alltid klokt att ha en matchplan. Men om man befinner sig i en situation där matchplanen uppenbarligen inte fungerar så måste man ha förmågan att upptäcka detta och anpassa sitt beteende och sina beslut därefter. Alternativet är att göra sig själv till den egna matchplanens gisslan.
:::
Kritiken att Roy Hodgson inte tog ut de bästa försvararna klingar ihåligt. John Terry och Ashley Cole deltog båda två i VM i Sydafrika för fyra år sedan. De defensiva misstagen då, inte minst mot Tyskland, var precis lika dyrbara och förnedrande. Därtill mer självåsamkade av försvararna själva än vad som var fallet den här gången.
Man bör samtidigt komma ihåg förväntningarna inför VM. Alla trodde egentligen att England skulle få det svårt i gruppen mot Italien och Uruguay, alla såg risken att åka ur gruppspelet. De allra flesta ville att England skulle ta ut yngre spelare till VM och se det som ett mästerskap för framtiden, där lärande snarare än resultat skulle prioriteras.
Man kan ha förståelse för åsikten att det är ju just precis vad som faktiskt också har skett.
Bristen på alternativ till Roy Hodgson är dessutom ett bekymmer. Harry Redknapp känns som den enda trovärdiga kandidaten, men det vore ett alltför markant steg tillbaka. En del nämner Gary Neville, men det känns för tidigt för ett sådant byte. Eller så är det bara ett utslag för feghet. Naturligtvis finns utländska kandidater, men detta har också varit alternativet förut med blandad framgång.
England har genomgående, under flera decennier, saknat den kontinuitet i sin landslagsledning som vi har kunnat se i exempelvis Spanien och Tyskland, eller för all del Chile. För att nämna några framstående exempel.
Ett relativt nytt steg att ta vore kanske därför att hålla fast vid Roy Hodgson efter detta till synes misslyckade VM. Låt honom fortsätta sin föryngringsprocess med det engelska landslaget och sikta vidare mot EM 2016, för att därefter låta Gary Neville ta över som Englands förbundskapten. Ett alternativ, men det bygger på en personkännedom jag inte besitter, är att lämna över till Gary Neville redan nu.
Institutionell kontinuitet snarare än personkontinuitet således. Men med insikten att vad som uppnåddes i detta VM helt enkelt inte var bra nog. Den insikten, snarare än formellt ansvarsutkrävande, kan vara den viktigaste exporten från detta VM.
Men nu har jag tjafsat nog om Englands VM-misslyckande, och orsakerna och konsekvenserna av det. Nu kommer det att börja tittas framåt, mot VM som fortsätter och inte minst mot den kommande säsongen.
:::
VM-KOLLEN:
Oui, la France ser onekligen imponerande ut. Samtidigt bör man komma ihåg att de ännu inte mött någon riktigt tuff motståndare. Men de ser pigga ut inför slutspelet.
Skräpmatch mellan Ecuador och Honduras, men det tillhör kanske VM:s charm med sådana matcher också.
:::
Be Champions!!