Karel Poborsky, Denilson, Kleberson, Patrick Berger, Andrei Arshavin, Henri Camara, och den kanske främste av dem alla, Elhadji Diouf. Exemplen är många på så kallade mästerskapsvärvningar, det vill säga köp av spelare som ser fantastiska ut under ett mästerskap en sommar och som därför blir hett villebråd bland framför allt Europas mest köpstarka klubbar.
Det är värvningar som ofta ser väldigt bra ut på pappret men som i själva verket oftast är otroligt dåligt researchade. Vem som helst kan prestera bra under kort tid en sommar, men det är en helt annan sak att prestera regelbundet i ett annat lag under en hel säsong. Ofta görs sådana värvningar utan att först känna till personen bakom spelaren.
Kanske är det inte så konstigt. Beslut fattas sällan så rationellt som vi vill tro, ofta är det istället konformitet, moden, enkla tumregler, kort och gott gamla hederliga psykologiska fällor, som styr vårt beslutsfattande. Detta gäller självklart även i fotbollsklubbar.
Det är hur som helst något som klubbarna den här sommaren löper större risk än vanligt för. Det är ju VM och vi matas dagligen med bilder och kommentarer från sommarens främsta VM-prestationer. Och inte minst den här gången, när de europeiska landslagen, med alla deras huvudsakligen redan kända spelare, har så stora problem, så lär nya namn dyka upp på shortlists lite överallt.
Här är mina främsta så kallade ”mästerskapsvärvningar” den här sommaren, det vill säga värvningar som kanske kan verka som en lysande idé här och nu men som jag tror skulle komma att visa sig som en dålig idé med eftertankens kranka blekhet.
:::
(10) Memphis Depay, Holland. Holländska yttrar brukar sälja som smör i solsken på den europeiska fotbollsmarknaden, alltid i tron på att man ska hitta en ny Arjen Robben, Marc Overmars eller Aron Winter. Med Depay tror jag snarare man hittar en ny Boudewijn Zenden.
(9) Charles Aranguiz, Chile. Svårt att placera honom på den här listan egentligen. Det är en skicklig spelare som för tillfället tillhör Udinese, dock utlånad till Internacional. Mycket fotboll i honom men frågan är om han har den mentala tuffheten att verkligen lyckas i det europeiska proffslivet.
(8) Aron Johannsson, USA. Fotbollshistorien har om inte drällt så åtminstone varit strösslad av amerikanska anfallare som tippas få framgångar på internationell nivå. Johannsson är en spelare det talas mycket om, och han har visat framfötterna under VM, men riskerar bli föga mer än en ny Cobi Jones.
(7) Ahmed Musa, Nigeria. En av de största vilda korten från detta VM. Kan få en riktigt hög profil genom sina båda mål mot Argentina, det tenderar bli så när man gör mål mot stjärnstarkt motstånd. Men sällan om någonsin är det någon vettig indikation på att han kommer lyckas.
(6) Enner Valencia, Ecuador. Har gjort mängder med mål i sitt klubblag och definitivt visat sig på styva linan i landslaget under VM. Något säger mig att detta mycket väl kan landa honom i en engelsk klubb på mittennivå i Premier League där han kommer göra en tämligen anonym figur.
(5) Yacine Brahimi, Algeriet. Kvick och teknisk. Algeriet är i mina ögon ett lag som kan skrälla till det lite under turneringen, och Brahimi kan mycket väl bli förgrundsgestalten i detta. Teknisk och sevärd, men beslutsförmågan är inte alla gånger den bästa. Vi har hört det förr.
(4) Aleksandr Kokorin, Ryssland. Anfallare står alltid högt i kurs på marknaden och Kokorin lär inte utgöra något undantag. Nu tenderar ryska spelare faktiskt stanna kvar i Ryssland, vilket faktiskt inte bara har med pengar att göra. Det verkar som om de faktiskt fungerar bättre hemma i välbekant rysk miljö.
(3) Celso Borges, Costa Rica. AIK-spelaren har imponerat stort på Costa Ricas mittfält detta VM. Costa Rica är naturligtvis detta VM:s absolut största knall och det kommer knappast passera obemärkt. Klubbar kommer helt säkert nosa runt Borges hälar, och AIK kommer kunna casha in. Mer än så blir det nog inte.
(2) Asamoah Gyan, Ghana. En så uppenbar mästerskapsvärvning att han riskerar bli det en andra gång. Gjorde ett starkt VM redan 2010 vilket fick upp storklubbarnas ögon. Hans tid i Sunderland visade dock att han är svår att ha i möblerade rum. Nu gör han dock ett starkt VM igen och klubbars minnen är bra men korta.
(1) Guillermo Ochoa, Mexiko. Allas nya målvaktsdarling nummer ett efter hans fenomenala insats mot Brasilien och starka prestationer överlag. Samtidigt ett varningens tecken. Målvakter är strukturellt lite galna till att börja med, och det kan vara värt att påpeka att Ochoa som 29-åring fortfarande spelar i ett franskt bottenlag. Förmodligen inte helt utan anledning.
:::
Be Champions!!