Argentina mot Tyskland i VM-final. Detta VM har av många lyfts fram som ett mycket bra VM. Men med den finaluppställningen så får man också säga att detta VM gör sitt allra bästa för att påminna om de VM-slutspel som ägde rum under min egen barndom. En liten nostalgikick helt enkelt.
Det var ju nämligen två VM-finaler på rad där, första gången 1986 och därefter 1990, som just Argentina och Tyskland möttes. Första gången vann Argentina med 3-2 och i den andra finalen vann Tyskland, eller egentligen Västtyskland, med 1-0.
Det var två helt olika matcher. Den första VM-finalen var en riktigt bra, dramatisk och inte minst svängig match. Den andra VM-finalen är en het kandidat till VM-historiens sämsta final. Den avgjordes på straff i 84:e minuten, en felaktigt dömd sådan dessutom, av Andreas Brehme sedan Argentina fått Pedro Monzon utvisad i 65:e minuten.
Det var en match som präglades av ett Argentina som inte alls var särskilt intresserat av att anfalla, och ett Tyskland som inte var skickliga nog att kunna skapa några vettiga målchanser. En matchbild som onekligen ligger väldigt nära till hands också för kvällens VM-final.
Förhoppningen är i och för sig att vi får se en VM-final mer i stil med den från Mexiko 1986. Det var Diego Maradonas VM, vilket tyskarna naturligtvis hade insett och valde att dubbelpunktmarkera honom. Vilket gav ytor till övriga spelare i Argentina som Jorge Valdana och dennes namne Burruchaga. 2-0 hann det bli till Argentina innan Tyskland svarade för en otroligt imponerande upphämtning. 2-2 med bara minuter kvar av matchen innan Maradona skickar iväg en öppnande och helt avgörande målpassning.
Den gången var det Argentina som var de stora favoriterna och Tyskland som förväntades behöva försvara sig. Argentinas båda mål öppnade å andra sidan upp matchen, tyskarna tvingades framåt. Om något liknande ska ske den här gången så är det istället Tyskland som måste ta ledningen och på så vis tvinga Argentina framåt.
Det vore dock en livsfarlig matchbild för Argentina i och med att det ger Tyskland möjlighet att spela på kontring, vilket de visade upp en fasansfull skicklighet i mot Brasilien. Risken är så klart att en sådan matchbild tämligen snabbt skulle kunna döda matchen, om Tyskland lyckas göra ett andra och ett tredje mål.
När jag var grabb höll jag på Argentina i dessa VM. Det blev så, Diego Maradona var ju fantastisk 1986 och det hade jag så klart inte glömt bort fyra år senare. Tyskland var ju också ett rätt ocharmigt landslag, välorganiserade naturligtvis men tråkiga på något vis.
Återigen så är situationen möjligen annorlunda den här gången. Argentina har förvisso också den här gången en individuell superstjärna i form av Leo Messi, men han är å andra sidan inte lika dominerande fenomenal som Maradona var på sin höjdpunkt. Ändå vill man på något vis att en sådan megastjärna ska få vinna VM en gång i sin karriär. Tyskland å sin sida har blivit ett betydligt mer charmigt landslag, även om man så klart ibland vill kräkas på hypen.
Jag tror dock jag håller fast vid min grabbiga sida. Ikväll håller jag på Argentina. Det vore helt enkelt roligare om de vann.
:::
Nu ska i och för sig inte det förstås som att Argentina, även om de vinner ikväll, är ett bättre fotbollslag än Tyskland. Tyskland har i min mening visat att varit detta VM:s i särklass bästa fotbollslag, med betoning på just lag.
En indikation på det är så klart att det är så svårt att plocka ut en enskild tysk spelare som varit tongivande under VM, där finns så många. I de övriga lag som befann sig i semifinal så är detta dock inte alls svårt. Brasilien hade Neymar, Holland hade Arjen Robben och Argentina har Leo Messi. Framstående individer mot Tysklands kollektiv.
Detta betyder å andra sidan inte att Tyskland med nödvändighet kommer vinna den enskilda fotbollsmatch som kvällens VM-final trots allt utgör.
Det finns en klar att Tyskland övervärderas något av deras 7-1-vinst mot Brasilien. Segern var naturligtvis stor för Tyskland, som spelade en strålande fotboll, men själva resultatet i sig riskerar leda både till felaktiga slutsatser i omgivningen om exakt hur fantastiskt Tyskland är, och till farliga tankar i de tyska spelarnas huvuden.
Pressen på de tyska spelarna blir så klart enorm. Att vinna VM är inte längre en förhoppningsfull dröm utan något Tyskland nu bara ska ”spela hem”, allt annat vore en väldig missräkning. De tyska spelarna är helt säkert inte ovana vid favoritskap men situationen är helt klart speciell. Att de argentinska spelarna i intervjuer har försökt späda på detta favoritskap är självklart inte någon tillfällighet.
Tyskland var väldigt bra i semifinalen men Brasilien var också fullständigt urusla, oavsett anledning. De gjorde inte ett rätt under hela matchen, och i det avseendet är det alltså inte ett rättvisande resultat. Tyskland var enormt skickliga på att utnyttja de chanser som uppstod, men de behövde aldrig anstränga sig särskilt hårt för att faktiskt skapa dessa chanser.
Förmågan att utnyttja sina chanser är naturligtvis beundransvärd, men mot ett Argentina som betydligt bättre än Brasilien förmår minimera dessa chanser så uppstår en helt annan matchbild. Frågan är om Argentina, med Leo Messi, förmår att utgöra ett tillräckligt hot offensivt.
:::
TRANSFERKOLLEN:
Sebastien Pocognoli (LB), Hannover till West Brom, okänt. Ännu en belgisk spelare på väg till Premier League. West Brom får en skicklig vänsterback och klubben fortsätter alltså att bredda och förstärka sin backlinje, vilket är klokt tänkt. Väl godkänd (+++)
Kieran Richardson (LB), Fulham till Aston Villa, fri. Spelare fortsätter att försvinna från Fulham, vilket är naturligt. Aston Villa får med Richardson kanske inte någon stjärnförstärkning men det är tveklöst en injektion av lite välbehövlig rutin i backlinjen. Godkänd (++)
Graziano Pelle (ST), Feyenoord till Southampton, £8m. Knappast den förste målsprutan från holländska ligan som prövar sin lycka i Premier League. Men Pelle har ett väldigt imponerande målfacit i Feyenoord och har därtill levererat på samma nivå nivå två år i rad. Med beröm godkänd (++++)
:::
Be Champions!!