Fotboll, likt de flesta populära fenomen, är omgärdat av en mängd olika åsikter och uppfattningar som hålls för självklara, tas för givna och som normalt sett brukar motiveras med något tämligen löskokt som ”alla vet…” Vi matas ständigt med dessa truismer när vi lyssnar på TV:s fotbollskommentatorer som bygger upp mycket av sitt prat runt dessa enkla tumregler.
Det fascinerande är att dessa truismer så sällan stämmer. Ingen yrkesgrupp älskar att motbevisa för givet hållna sanningar lika mycket som forskare, och Chris Anderson och David Sally, en statistiker och en beteendevetare, har dragit sitt strå till stacken med sin bok från 2013, The Numbers Game: Why Everything You Know About Socccer Is Wrong.
Av boktiteln listar vi snabbt ut att Anderson och Sally är amerikaner. Anderson är före detta målvakt med erfarenheter från framför allt tysk fotboll. Sally har ingen tidigare fotbollserfarenhet. Så värst konstigt är det kanske därför inte att de undrar om och varför det är så som alla säger att det är. Oftast är det ju så som ny kunskap skapas, genom nya ögon som tittar på gamla fenomen.
Upplägget i boken är det förväntade. Efter en tämligen traditionell inledning så ägnar författarna ett antal kapitel vart och ett ägnat åt en etablerad myt eller sanning inom fotbollen. Därefter visar de med genomträngande statistik analys, baserat på mer än 8,000 matcher mellan 2005 och 2011 i de fyra största europeiska ligorna, att denna myt eller sanning är felaktig och formulerar med hjälp av denna insikt om påståendet. Några av godbitarna:
Hörnor. Många ser hörnor som en given målchans. Siffrorna visar dock att långa hörnor som slås in i straffområdet inte alls leder till ökad sannolikhet för mål, tvärtom. Endast nio procent av målen i undersökningen har tillkommit på hörna. Korta hörnor, i själva verket att bara sätta igång spelet igen, är således mer sannolikt att resultera i mål, vilket helt säkert förklarar populariteten i denna metod.
Insläppta mål. En av de mer påträngande sanningarna vi matas med via TV-rutan är att ett lag är som mest sårbart bakåt precis efter att de själva har gjort mål. Förmodligen en uppfattning som formats av att något lag någon gång har släppt in ett mål direkt efter att själva ha gjort ett. Andersons och Sallys analys visar att det motsatta faktiskt är sant, lag är som minst sårbara bakåt precis efter att de själva gjort mål.
Bollinnehav. Bollinnehav har under de senaste åren varit det överlägset mest använda nyckeltalet för att förstå fotbollsmatcher och försöka avgöra vilket lag som dominerat en matchbild. Men Anderson och Sally kommer fram till att begreppet missbrukas. Nyckeltalet med absolut högst förklaringsvärde är enligt dem istället bollvinster, det vill säga när man erövrar bollen från motståndarna, och de mest värdefulla bollvinsterna inträffar på den offensiva tredjedelen av planen.
Nyckelspelare. De största transfersummorna i världen betalas för offensiva spelare, exempelvis Cristiano Ronaldo, Luis Suarez, Gareth Bale, James Rodriguez med flera. Men Anderson och Sally menar att titlar i huvudsak vinns av de betydligt mer anonyma defensiva spelarna. Att minimera misstag är betydligt viktigare än att producera framåt. Glamourspelarna får ofta bra saker att hända, men de defensiva spelarna förhindrar dåliga saker från att hända.
Favoriter. Det diskuteras ofta inför matcher vilket lag som är favoriter till att vinna. Men inom fotbollen har detta mindre betydelse än i någon annan större sport. Inom basket och football vinner förhandsfavoriterna 70 procent av alla matcher, inom baseball är motsvarande siffra 60 procent. Men inom fotboll så vinner favoriterna bara lite drygt hälften av matcherna. Sannolikheten för oavgjorda matcher misstänker jag är en stor faktor här.
Marginalnytta. Alla mål är lika mycket värda är en vanlig kliché som förnuftiga kommentatorer ofta tar till. Men Anderson och Sally visar att så inte alls är fallet. Genom att tillmäta de gjorda målen i undersökningen olika poäng beroende på hur avgörande de var för lagets resultat och poäng, så fann de att alla mål inte är lika viktiga. En slutsats de drar är att Chelsea snarare borde ha betalat £25m för Darren Bent än £50m för Fernando Torres, eftersom Bents mål över två säsonger ledde till fler poäng än någon annan spelares.
Vi kan se att några av författarnas statistiska slutsatser är lite skakiga, inte minst då analysen inte tar hänsyn till något egentligt sammanhang. Samtidigt vore vi dumma om vi inte samtidigt gick med på att den statistiska analysen faktiskt sprider ett nytt ljus över några rätt vanliga myter, och att om så är fallet för dessa myter så kan det mycket väl också vara fallet för ett helt gäng andra myter.
Statistikens svaghet är att den bortser från sammanhang och erfarenhet, den visar på sakliga omständigheter men leder mer sällan till förståelse. Intuitionens svaghet är att den ofta blir ett offer för färdiga föreställningar och fördomar. Diskussionen om fotboll förblir värdefull och relevant när statistik och intuition tillåts förhöja varandra.
:::
TRANSFERKOLLEN:
Romelu Lukaku (ST), Chelsea till Everton, £28m. Strålande värvning av Everton som får en i klubben beprövad spelare. Lukaku verkar föredra att vara lagets stjärna och det får han vara i Everton, som verkligen visar vad de vill med denna storvärvning. Berömlig (+++++)
Ryan Bertrand (LB), Chelsea till Southampton, lån. Inte dumt agerat av Southampton som behöver börja täcka upp efter de många spelare som lämnat klubben under sommaren. Ett lån är en kortsiktig metod men med Bertrand har de fått en kompetent vänsterback för den kommande säsongen. Väl godkänd (+++)
:::
Be Champions!!