Ben Smith på BBC skriver en väldigt spännande artikel om Southampton och spelet bakom kulisserna i den klubben under sommaren. Mycket väl värd läsning som ger lite mer kött på benen om hur ett av Premier Leagues bättre lag förra säsongen blir fullständigt sönderköpt på bara några månader.
https://www.bbc.com/sport/0/football/28593032
Egentligen är Southamptons situation smått otrolig. Det är en klubb som har en väldigt rik ägare, som hade en mycket bra och spännande spelartrupp, och en tämligen säker plats i en av världens bästa och definitivt världens mest kapitaltäta liga. Southampton slutade åtta i Premier League, men har förlorat eller är på väg att förlora nästan hela sin startelva.
Ben Smith förklarar vad som skett, men fullt förståeligt så har han inte så mycket att säga om varför det skett. Teorier har naturligtvis lyfts fram. En sådan är att Mauricio Pochettino lämnade Southampton för Tottenham, men trots detta så är Ronald Koeman även han ett tämligen attraktivt namn, som borde övertyga flera spelare att stanna kvar. Men icke.
Bristande ambition är en faktor som brukar få professionella spelare att se sig om efter bättre alternativ. Men även om Adam Lallana, Luke Shaw och Rickie Lambert försvann från Southampton förhållandevis tidigt, så har Koeman värvat två lovande spelare redan, med fler på väg. Så på det viset har Southampton ändå visat en fortsatt ambition.
Vi kan utläsa av Ben Smiths artikel att kommunikationen mellan Southamptons spelare och klubbledning knappast har varit eller är den bästa. Möjligen var Nicola Cortese en betydligt viktigare karaktär i klubben än vad man först anade, kanske höll han samman klubbens olika intressenter med en vision. När han försvann från klubben så försvann också denna vision.
En ekonom skulle kanske i första hand peka på Premier Leagues financial fair play-regler som en fullt rimlig förklaring. En central del i detta regelverk är att ingen klubb får öka sina lönekostnader med mer än 4% per år. Southamptons beräknade lönekostnad det här året är £52m, vilket betyder att de som mest får spendera £56m under nästa år.
Att då försöka matcha Luke Shaws erbjudna lönekuvert i Man Utd, som sägs vara runt £90,000 i veckan, hade gjort att Southampton spenderat halva sin tillåtna löneökning bara på honom. Att göra samma sak för Adam Lallana, Rickie Lambert, Morgan Schneiderlin, Jay Rodriguez, Dejan Lovren med flera är alltså omöjligt.
Men när spelare imponerar som Southamptons spelare gjorde förra säsongen så är det oundvikligt att de större klubbarna kommer bli intresserade. Och om de erbjuder en spelare en betydligt högre lön än vad Southampton klarar av att erbjuda, så är det såväl rationellt som fullt förståeligt att spelaren vill ta den chansen.
En regel som säger att klubbar bara får öka sina lönekostnader med 4% per år gynnar naturligtvis de största klubbarna med störst lönekostnader till att börja med, en till synes lätt paradoxal situation. Enkelt sagt så har Southampton, eller någon annan klubb utanför de sex stora klubbarna i ligan, ingen som helst teoretisk möjlighet att konkurrera om ligatiteln.
Det enda sättet för en klubb att kunna öka sina lönekostnader mer än de 4% om året som regelverket tillåter, är att kraftigt öka sina kommersiella intäkter så att detta täcker löneökningen. Men enda sättet att på det viset öka sina kommersiella intäkter är att vara en klubb med en global supporterbas, vilket är svårt nog för en mer lokal klubb som Southampton.
Normalt sett finns det bara två sätt att uppnå en global supporterbas. Antingen så måste klubben ha en anrik tradition och historia. Eller så måste klubben vara extremt framgångsrik i nutid. Liverpool har utan tvekan traditionen och historien. Chelsea och Man City är framgångsrika i nutid. Man Utd är båda delarna. Alla dessa klubbar har globala supporterbaser.
Men möjligen finns det ett tredje sätt. Även Arsenal kan till viss del sägas innefatta både historia och nutida framgång. Men en del av deras globala supporterbas utgår också från tanken att klubben har utmärkt sig som lite speciell, inte minst då genom att under åren ha fokuserat mer på yngre spelare och en attraktiv spelstil.
Kan Southampton bygga något liknande? Det vore naturligtvis ett långskott, men det är ändå en av få klubbar utanför de sex stora som åtminstone har en chans. Klubben driver Englands förmodligen bästa och mest produktiva ungdomsakademi, och det är ett renommé som Southampton skulle kunna förädla till ett globalt varumärke.
På så vis skulle Southampton kunna positionera sig som framtidens klubb. Inte som nu är risken, med mer än halva startelvan från förra säsongen såld eller på väg att säljas, som gårdagens klubb.
:::
TRANSFERKOLLEN:
Carl Jenkinson (RB), Arsenal till West Ham, lån. Nu fick inte Jenkinsons tid i West Ham någon särskilt bra början i och med att han omedelbart blev skadad, men som högerback är han lovande och kan nog utvecklas snabbare i West Ham än i Arsenal. Väl godkänd (+++)
Jordon Mutch (AM), Cardiff till QPR, £5m. Var en av Cardiffs bättre spelare under förra säsongen, och det skadar inte QPR att få tillgång till en tvåfotad och målfarlig mittfältare. Helt okej köp för de pengarna, kan bli värdefull om han är lika bra den här säsongen. Väl godkänd (+++)
:::
Be Champions!!