Idag så öppnas dörrarna och ridåerna hissas för ännu en Premier League som på förhand ser ut att kunna bli precis lika spännande och minnesvärd som den förra. En säsong där konkurrensen i toppen av tabellen är stenhård och kampen om överlevnad i botten av tabellen är våldsamt oförutsägbar.
Det är upp till var och en och föredra den fotboll som spelas i olika ligor, smaken är som baken. Men det är just denna jämnhet, denna bredd, men fortfarande med den otroligt höga nivå, som gör att jag personligen håller Premier League som den absolut bästa ligan i världen. Naturligtvis behjälpt av att jag har följt ligan i rätt precis 30 år.
För ganska exakt tio år sedan så förändrades Premier Leagues landskap av att Roman Abramovich köpte Chelsea och med en stor dos av chockkapitalism bröt upp Arsenals och Man Utds duopol. Det var i själva verket startskottet på en dominans inom engelsk fotboll, och en engelsk dominans inom europeisk fotboll, som skulle gå under samlingsnamnet Big Four.
Arsenal, Man Utd och Chelsea tillsammans med Liverpool utgjorde under ett antal år ett i det närmaste ogenomträngligt fyrtal i Premier League, och utgjorde mellan åren 2004 och 2009 en formidabel styrka också i Champions League, där alla fyra engelska lagen regelbundet gick väldigt långt.
Allting går dock i cykler, så även inom fotbollen. Från 2010 och framåt har Big Fours ställning inom engelsk fotboll alltmer avtagit, precis som de engelska lagen har fått det alltmer svårt i Champions League. Man Citys chockkapitalism 2.0 har på samma sätt som en gång Chelsea brutit upp den engelska fotbollens maktstruktur och samtidigt har Tottenham växt fram som en alltmer allvarlig konkurrent.
Den europeiska fotbollens utveckling är en kedjereaktion av konkurrens och anpassning. De engelska lagens dominans inom europeisk fotboll under andra halvan av 2000-talet tvingade fram utvecklingen ibland annat Barcelona och Bayern München, på samma sätt som dessa båda klubbars dominans därefter har tvingat engelska klubbar att omgruppera och hitta nya vägar.
Min teori är att vi nu återigen står på tröskeln till ett nytt maktskifte inom engelsk och europeisk fotboll, tio år sedan det senaste. De engelska storklubbarna har under ett antal år omgrupperat och konsoliderat sina resurser, och gått igenom en nödvändig men också smärtsam förnyelse. Nu är de redo att återigen börja konkurrera på allvar i Europa.
Det är inte längre Big Four det är fråga om utan Sky Six, en inte helt missriktad benämning på de sex stora klubbarna i Premier League – Arsenal, Chelsea, Liverpool, Man City och Man Utd samt Tottenham. Dessa sex klubbar befinner sig nu i rätt precis samma läge som Big Four befann sig i för ett decennium sedan.
Sky Six känns dock som en mer permanent företeelse än det gamla Big Four, av ett flertal olika skäl. Dels inkluderar det alla sex klubbar med ett genuint globalt varumärke, vilket ger dem unika intäktsmöjligheter. Nya regler för så kallat financial fair play reglerar också kostnadsnivåerna i ligan och i Europa och omöjliggör liknande ägardrivna satsningar som vi tidigare har sett i Chelsea och Man City.
Det faktum att det faktiskt är sex klubbar som ingår i denna gruppering, till skillnad från de fyra i Big Four, är också givet de fyra befintliga Champions League-platserna en motor till utveckling och fortsatt förnyelse. Med sex klubbar som slåss om fyra platser så finns där ett ständigt moment av konkurrens med hot om uteslutning, vilket gör utrymmet för stagnation mycket litet.
Men det är framför allt svårt att se någon annan klubb på allvar slå sig in bland dessa sex klubbar. Everton kommer helt säkert att göra sina försök och kan säkert lyckas någon gång då och då, precis som Newcastle, West Ham, Aston Villa med flera har potentialen att göra detsamma. Men att ha en tabelltopp bestående av sex klubbar är ingen annan högkvalitativ liga förunnat.
Konkurrensen inom europeisk fotboll ser nu också annorlunda och mer utvecklad ut. För tio år sedan var italiensk fotboll i början av sin nedgång, samtidigt som vare sig spansk eller tysk ligafotboll hade nått den mognad vi nu kan se. Utöver storklubbarna i dessa tre länder så har också PSG växt fram som en maktfaktor inom den europeiska fotbollen.
Och det är väl ungefär där jag landar så här på dagen för ännu en ligapremiär i Premier League. Framtiden ser väldigt ljus ut. För engelsk fotboll, för europeisk fotboll, och för engelsk fotboll i Europa. Så det är bara att spänna fast säkerhetsbältena och göra sig redo för ännu en säsong.
Bara idag har vi ju ett flertal mycket spännande matcher att se fram emot. Man Utd som hemma på Old Trafford tar emot Swansea. Leicester mot Everton, Stoke mot Aston Villa och West Ham mot Tottenham. Arsenal som avslutar dagen hemma mot Crystal Palace. Andra ligor har spännande matcher, men ingen annan liga ger riktigt samma thrill som Premier League.
:::
Be Champions!!