Fyra matcher utan seger i Man Utd för Louis van Gaal, som alltså ger sig in i kvällens match mot QPR på Old Trafford på jakt efter sin första seger sedan han tog över som manager i somras. Något han helt säkert inte hade väntat sig under sommaren samtidigt som Man Utd presterade så pass bra under deras försäsongsturné.
Ett mått på oron som ändå finns runt Old Trafford är de ständiga påminnelser som kommer därifrån, närmast som mantran, om hur Louis van Gaal har varit framgångsrik i Ajax, Barcelona och Bayern München och hur han där har hittat och fått fram nya stora spelare. Inget fel i det så klart, men behovet av att hela tiden säga det tyder mer på att man vill övertyga sig själva än någon annan.
Två panikartade värvningar senare, av Angel Di Maria och Radamel Falcao, så råder det ändå viss optimism i Man Utd och runt omkring Old Trafford. Man har onekligen tillgång till ett anfall i världsklass för tillfället, även om försvaret är och förblir en svag punkt. Teorin skulle således vara att göra fler mål än man släpper in, något som säkert kan visa sig fungera hemma mot QPR.
Att Man Utd rörde sig bort från gamla mönster och rutiner och spenderade så spektakulärt på två stora spelare som Di Maria och Falcao ska kanske heller inte ses som någon isolerad händelse. Från Ed Woodward och klubbledningen sprids nu budskapet att Man Utd har för avsikt att värva minst ”en Suarez” varje år, i vad som får anses som en i sammanhanget något olycklig jämförelse.
Det här har inte bara fotbollsmässiga skäl.
Bakom det hela ligger även den kommersiella tanken att stärka Man Utds varumärke på marknaden genom att värva världens mest profilstarka spelare. Styrka i den moderna fotbollen mäts inte längre enbart på fotbollsplanen utan även på transfermarknaden, en arena där Man Utd aldrig behövde eller hade för ambition att mäta sig med Alex Ferguson som manager.
Det utesluter å andra sidan inte att där också finns fotbollsmässiga skäl.
Man Utd ser sin Champions League-plats hotad och då finns en viss logik i att fokusera mer på etablerade spelare och garanterad kvalitet än löften om framtida potential. I ett minst sagt tydligt uttalande angående försäljningen av Danny Welbeck så betonade Louis van Gaal också att spelare som lämnat klubben helt enkelt inte motsvarade Man Utds kvalitetskrav.
Colin Powell är USA:s före detta överbefälhavare och utrikesminister. I sin självbiografi ”It Worked For Me – In Life And Leadership” så delger han sina både underhållande och minnesvärda erfarenheter från över 50 år som militär och politisk ledare. Han blev inte minst känd för omvärlden som en karismatisk ledare i samband med det första Gulfkriget i början av 1990-talet.
Bland annat berättar Powell om en delvis skämtsam metod som den amerikanska armén har för överlämnande till nya chefer och befäl. Metoden består i att det avgående befälet vid skiftet lämnar över tre kuvert till det tillträdande befälet och ber denne öppna det ett i taget när han eller hon hamnar i svårigheter.
När det nya befälet första gången hamnar i svårigheter så öppnar han det första kuvertet. Där hittar han ett papper där det står ”Skyll på mig!”. Så det nya befälet skyller besvären på sin föregångare och köper sig på så vis tid. Men efter ett tag hamnar det nya befälet i nya trubbel och öppnar därför det andra kuvertet.
Där står det ”Omorganisera!” och det nya befälet inleder ett omfattande reformarbete som håller alla upptagna utan att för den sakens skull lösa några faktiska problem. När så det nya befälet en tredje gång befinner sig i ett svårt läge så öppnar han det tredje kuvertet i vilket det står ”Skriv tre kuvert!”. Hans tid är nu kommen.
Louis van Gaal har åtminstone indirekt till synes öppnat det första kuvertet. I och med att öppet kritisera det egna spelarmaterialet så fördelar han ansvaret för lagets svaga prestationer under hans första tid i klubben vid sina företrädares fötter.
Jag ser i och för sig inget fel med det. Louis van Gaal måste få ha sin syn på sin spelartrupp och välja de spelare han vill bygga sitt lag runt, inte vara bakbunden till någon annans idé. Alex Ferguson byggde upp generationer av mästarlag genom att få välja ut just sina spelare, som han förmodligen fick ut mer av än deras individuella kvaliteter gav anledning att tro. Van Gaal bör få samma chans.
Men man kan också känna sig säker på att om bekymren fortsätter för Louis van Gaal i Man Utd så kommer han till slut bli tvungen att öppna det andra kuvertet, vilket då skulle innebära en större genomlysning av hur Man Utd har organiserat sig. Vi kan här tänka oss tämligen omfattande förändringar på personalsidan som kan visa sig väl så uppslitande som utrangering av gamla spelare.
Men därefter så börjar Louis van Gaal också få slut på kuvert och livlinor. När det inte längre går att skylla på sina företrädare, och när det inte längre går att skylla på organisationen runt omkring sig, så landar till sist ansvaret där det i slutänden hör hemma. Vid hans egna fotknölar. Då är det dags att börja skriva tre kuvert.
:::
Be Champions!!