Om Sverige stod inför ett val i söndags, som slutade olyckligt på fler sätt än ett, så står för tillfället Storbritannien och Skottland inför ett om möjligt ännu större och mer olycksbådande val. Idag röstar nämligen det skotska folket om fortsatt tillhörighet i Storbritannien eller egen självständighet.
I vågskålarna hittar vi naturligtvis både historia och nationell självkänsla tillsammans med en säkert på flera sätt välgrundad känsla av att de politiska beslutsfattarna i London inte i första hand har Skottlands väl och ve längst fram på hjärnbarken. Historia och tradition väger säkert tungt även för de som motsätter sig att Skottland bryter sig ut, men där finns helt säkert också en ovilja att se ett uppdelat rike.
Nu är det där kanske mest en fråga om politisk och ekonomisk kontroll. För i själva verket så har ju det brittiska riket ändå varit uppdelat mellan England, Skottland, Wales och Nordirland under lång tid och på väldigt många områden, inte minst kanske då inom fotbollen.
Konstigt är kanske inte det. Få saker utgår så tydligt från en idé om nationell stolthet och självkänsla som fotbollen. Fotbollen har även organiserat sig runt nationella strukturer och organisationer som naturligtvis är väldigt svåra att bryta upp när de väl har hunnit etablera sig. Ovanlig är den maktbyråkrati som frivilligt avhänder sig sitt område.
Det där har ju emellertid väckt en del förundran runt om i världen. Andra länder kan kanske undra hur det kommer sig att de brittiska öarna får ställa upp med fyra landslag och inte bara ett. Vilket egentligen är en inte särskilt mycket mer begåvad invändning än att undra över varför Skandinavien får ställa upp med fyra landslag och inte bara ett.
Nationella gränser är i själva verket rätt godtyckliga, vilket mänsklighetens historia onekligen bidrar med många bevis på. Makt, våld, politik, ekonomi, kultur och vanans makt formar och omformar dessa kontinuerligt. Dessutom är det knappast så att England och Storbritannien historiskt sett har vunnit på att vara uppdelade på det här viset inom fotbollen, snarare tvärtom.
Rent landslagsmässigt är situationen naturligtvis den att England är den enda nationen som lyckas stå sig i den internationella konkurrensen på ett något så när anständigt sätt. Men från den engelska landslagskroppen har då tre smånationer brutit sig ut som var och en har väldigt marginella möjligheter att alls kvalificera sig för några mästerskap.
Ser vi till den på de brittiska fotbollsöarna så eftersatta tekniska och taktiska utvecklingen av unga spelare så är detta till stor del en fråga om storleken på upptagningsområdet. Det brittiska upptagningsområdet är litet nog som det är utan att splittra upp det på fyra olika områden.
Där Skottland idag alltså röstar om ett större mått av självständighet gentemot England och Storbritannien så borde alltså de brittiska fotbollsförbunden istället rösta om ett större mått av samhörighet. Det handlar inte bara om landslagen utan i förlängningen också om klubblagen och om ligaspelet, som skulle utvecklas av att göra gemensam sak.
Det vore enligt mig det bästa för den brittiska fotbollen. Men mäktiga politiska och ekonomiska egenintressen håller naturligtvis emot. Självklart är både Celtic och i förlängningen även Rangers motvilliga att ge upp närmast garanterat Champions League-spel.
Samtidigt skulle helt säkert de ökade intäkterna från spel i Premier League delvis kompensera för detta. Med ett som jag anser det naturligt och konsekvent antal lag i Premier League om 24 lag, och således en ökning av antalet lag, så skulle det även kunna gå att genomföra utan några större praktiska problem.
Längre ned skulle praktiska problem kunna börja uppstå. Men det vore inte första gången i fotbollshistorien som olika seriesystem har slagits samman, och det finns naturligtvis metoder för detta.
:::
Jobbiga resultat för de engelska lagen i Champions League. Man City hade onekligen en poäng halvvägs ned i säcken med sig hem innan de i matchens absoluta småskede släppte grisen ur säcken. Jerome Boateng av alla människor, släkten är värst.
Ikväll går Tottenham och Everton in i Europa Leagues gruppspel. Och inte ser det ut att bli så särskilt mycket lättare matcher. Partizan på bortaplan för Tottenham är en riktigt svår uppgift, samtidigt som Everton hemma på Goodison Park ska försöka betvinga Wolfsburg.
:::
Be Champions!!