Lite känns det som att det den här säsongen är en engelsk ”stormatch” i princip varenda omgång. Naturligtvis ökar möjligheterna till detta nu när det kan sägas finnas sex engelska storklubbar, men den misstänksamme skulle kanske också kunna ana att SKY och TV-bolagen har haft ett och annat ord med i laget angående spelschemat.
Hur som helst går inte dagens stormatch av för hackor. Man Utd beger sig till King Power Stadium för att möta klassiska Leicester City. Nej, jag skämtar bara. Man City och Chelsea drabbar naturligtvis samman senare på kvällen på Etihad, i vad som får betraktas som en tidig titelshowdown mellan de två lag som på förhand får anses vara favoriter till ligatiteln.
Chelseas inledning på ligasäsongen har ju varit i det närmaste perfekt med tolv poäng på sina fyra första matcher. Man Citys inledning har inte varit lika lysande. Oavgjort borta mot Arsenal får i och för sig betraktas som ett godkänt resultat, men förlusten på hemmaplan mot Stoke måste på samma sätt ses som en väldig missräkning.
Å andra sidan så kan det här sägas vara Chelseas första riktigt stora prövning i ligaspelet. En bortamatch mot Everton är förvisso alltid tuff, men har ändå inte riktigt samma dignitet som en bortamatch mot en direkt titelkonkurrent som Man City, som trots allt ändå under den här säsongen redan har avverkat både Arsenal och Liverpool.
Man City behöver onekligen vinna den här matchen, precis som alltid är fallet för topplag som vill vinna ligatiteln. På hemmaplan skall man vinna, alldeles oavsett motstånd. Samtidigt har Chelsea och José Mourinho viss erfarenhet av att åka till fiendens hemmaplan och åka därifrån med alla tre poäng. De gjorde det vid upprepade tillfällen förra säsongen, både mot Liverpool och Man City för övrigt.
Chelsea är för övrigt ruggigt bra i just sådana här toppmöten. Förra säsongen plockade de hem 16 av 18 möjliga poäng mot Liverpool, Man City och Arsenal, lagen som slutade på någon av de fyra första platserna. De har vunnit sina fem senaste bortamatcher i Premier League, och har inte förlorat på bortaplan sedan i mars.
Man City å sin sida har en inte lika lysande statistik. De förlorade sex matcher förra säsongen, varav tre av dessa förluster kom mot något av de fyra första lagen. De förlorade en match mot Liverpool, på Anfield, och de förlorade båda matcherna mot Chelsea. Så även om Man City är formidabla motståndare, inte minst på Etihad, så kan Chelsea ta sig an uppgiften med viss tillförsikt.
Man kan så klart fråga sig vad denna till synes betydelsefulla skillnad i mental karaktär kan bero på. Möjligen är Chelsea lite tuffare i motgång samtidigt som Man City möjligen är något mer beroende av medgång. En intressant omständighet, även det från förra säsongen, är att Man City hamnade i målmässigt underläge vid sju tillfällen under säsongen, och förlorade fyra av dessa matcher.
Att vända på en matchbild som börjar gå dem emot är således kanske inte Man Citys största styrka. Vilket vi fick ännu en indikation på i lagets senaste hemmamatch i ligan, mot Stoke. Så för Chelsea kan det alltså sägas vara viktigt att kontrollera matchbilden inledningsvis, och på så vis hindra Man City att få någon vind i sina segel.
Med ett ökat antal stormatcher i Premier League, och med stormatcher mer eller mindre varje helg nu för tiden, så finns så klart en ökad risk för att enskilda matchers hype och betydelse byggs upp till överdrift. Enskilda matcher är sällan helt och hållet avgörande, ligaspel är på vis skilt från cupspel. Men det fråntar inte dessa matcher att de fortfarande är väldigt betydelsefulla.
Och en match mellan Man City och Chelsea är för närvarande det största och det tyngsta som engelsk fotboll har att erbjuda. Motsvarande match förra säsongen lockade några av Premier Leagues högsta tittarsiffror någonsin, vilket också vittnar om matchens globala appeal. Där La Liga har El Classico så har Premier League The Cashico.
:::
Be Champions!!