Det är lördagen som inleds rätt precis så som den avslutas. Först ett svettigt derby på Anfield mellan Liverpool och Everton, vilket får räknas till om inte Premier Leagues största derbyn så åtminstone de tuffaste. Sist ett väl så häftigt derby på Emirates mellan Arsenal och Tottenham, två lag och supportergrupper som verkligen inte har mycket till övers för varandra.
Ska man generalisera det hela lite så kan man säga att det är också är två derbyn där storebror möter lillebror, och där det bland storebrors supportrar finns en allmän uppfattning om att denna sociala hierarki har varit för evig och även kommer att bestå för evigt. Att platta till lillebror, antingen i en enskild match eller i ligatabellen, ses som den naturliga ordningen.
Men är detta med verkligheten överensstämmande eller är det så att både Everton och Tottenham faktiskt är på väg om inte förbi så i alla fall jämsides med sina större grannar och rivaler? Rent fotbollsmässigt finns det naturligtvis inget som ger Arsenal eller Liverpool några garantier till fortsatt herravälde, då sådant alltid går i vågor.
Ska man förstå frågeställningen på ett något så när begåvat sätt så är det snarare ekonomi och resurser som blir den avgörande ledtråden. Betydelsen av just ekonomi och resurser illustreras med all önskvärd tydlighet av såväl Chelseas och Man Citys framväxt i Premier League. Tack vare ekonomin har dessa hämtat upp och delvis överträffat såväl Arsenals som Man Utds tidigare försprång.
En sak som skiljt både Arsenal och Liverpool från Tottenham och Everton under många år är att de har haft betydligt bättre ekonomiska förutsättningar, till stor del på grund av bredare supporterbaser och en större arena. Det är ingen obetydlig fördel, men det är en fördel som på sikt kan vara på väg att jämnas ut i och med att såväl Tottenham som Everton har långt gångna planer på nya och större arenor.
Det är således ett resursövertag som vare sig Arsenal eller Liverpool kan räkna med ska hålla i sig för alltid. Nu går det för den sakens skull inte över natten för Everton och Tottenham att hämta upp försprånget. Under den tid som Arsenal och Liverpool har haft sitt resursmässiga försprång så har de också hunnit bygga upp en organisatorisk kompetens som kan ta tid för Everton och Tottenham att replikera.
Men det är ändå en oundviklig slutsats, givet dessa resonemang, att det är försprång som det till stora del är en tidsfråga innan de hämtas in. Alltså inte så mycket en fråga om om, utan om när.
Det där är i själva verket en förhållandevis ny omständighet, en produkt av den moderna och globala fotbollen som i allt större utsträckning drivs och styrs av kapitalismens principer. Förut fanns inte samma determinism och känsla av oundviklighet i hur klubbar förhöll sig till varandra. Innan kapitalet styrde fotbollen så var den mänskliga faktorn betydligt mer avgörande.
Karl Marx hade i det avseendet talat om ”materiella grundförutsättningar”, ett begrepp med vilket han riktade en kritik mot kapitalismen som system som likaväl skulle kunna vara giltig 100 år senare för att kritisera den moderna fotbollskapitalismen.
Derbyn handlar till stor del om att visa vilka som är herren på täppan, där står mycket stolthet på spel. Det finns olika sorters derbyn. Dels derbyn där lillebror får sin kanske enda chans under hela säsongen att åtminstone tillfälligtvis ge storebror på käften. Dels derbyn mellan mer eller mindre jämlika rivaler som på förhand kan sluta lite hur som helst.
Dagens derbymatcher, Merseysidederbyt mellan Everton och Liverpool samt North London-derbyt mellan Arsenal och Tottenham, har under många år haft i alla fall en klar dragning åt det första hållet. Så har i alla fall supportrarna sett det, och det är även så som dynamiken och psykologin också har format matchbilden i dessa derbyn.
Så kommer det fortsätta att vara ännu ett tag. Men med tiden talar väldigt mycket för att dessa derbyn kommer att skifta karaktär. Inte bli mindre heta och betydelsefulla, absolut inte utan snarare tvärtom. Det kommer vara derbyn som präglas alltmer av jämlikhet och oförutsägbarhet och av en betydligt mer direkt konkurrens.
Everton och Tottenham får bida sin tid. Likaväl som Arsenal och Liverpool får försöka göra det bästa av den situation som nu råder, så länge som den faktiskt varar. Det ekonomiska och organisatoriska försprånget är snart uppkäkat. Det som ändå kan visa sig vara mer långsiktigt hållbart är det psykologiska försprånget, övertygelsen om att man är storebror respektive lillebror.
Föreställningar har en växelverkan med verkligheten. Verkligheten formar våra tankar men sättet vi tänker påverkar och producerar verkligheten så som vi uppfattar den. På så vis påverkar den också attityder och beteenden. Psykologi var ett tema i den gångna veckans gästblogg, och just derbyn handlar väldigt mycket om psykologi.
:::
Be Champions!!