Ännu en vardagskväll och ännu en måstematch för ett engelskt lag i Champions League. Man City hade ju sin måstematch mot Roma igår kväll hemma på Etihad men lyckades med föga mer än att klara oavgjort. Det lämnar Man City fem poäng efter Bayern, samt tre poäng efter Roma, med sämre målskillnad och med en tuff bortamatch kvar mot dem.
Nu ska inget tas ifrån Roma för deras insats, de var under långa stunder av matchen det bättre laget på planen. Men man kan så klart fråga sig vad som gör att Man City så sällan lever upp till vare sig sin standard eller förväntningar på dem i Champions League. För fjärde säsongen i rad skapar de svårigheter för sig själva i gruppspelet genom att inte kunna vinna på hemmaplan.
De erfarna spelarna i Roma visade vägen för laget igår kväll. Man City saknar vare sig spelare med erfarenhet eller hög kvalitet, men i Champions League ser Man City ut att sakna all form av kollektiv erfarenhet.
Är det något som Arsenal emellertid har i mängder så är det kollektiv erfarenhet. Detta trots att laget som helhet inte har samma mängd av spelare med högsta kvalitet, och där spelarna själva ofta är betydligt mindre erfarna på den här nivån än vad som kan sägas av Man Citys motsvarigheter. Men det finns en erfarenhet, hos Arsene Wenger och som förmodligen också sitter i klubbväggarna.
Den måste de i så fall ta fram ikväll, för Arsenal befinner sig i en situation som till stor del liknar Man Citys igår kväll. De förlorade den första bortamatchen, på bortaplan mot tyskt motstånd, och de behöver således vinna sin första hemmamatch för atte inte likt Man City befinna sig i ett brydsamt läge i gruppspelet.
Nu är inte Arsenals situation riktigt lika utsatt som Man Citys. Detta i och med att Galatasaray och Anderlecht faktiskt bara spelade oavgjort i sin första match, och ett oavgjort resultat ikväll leder ändå bara till att Arsenal förmodligen ligger en poäng efter just Galatasaray. Dock i så fall fem poäng efter Dortmund, varmed gruppsegern helt säkert kan glömmas.
Förlust är emellertid inte att tänka på. Att vara fyra poäng efter Galatasaray och sex poäng efter Dortmund med fyra matcher kvar av gruppspelet skulle vara en ytterst besvärlig situation. Men Arsenal har spelat tillräckligt många sådana här matcher i Champions League för att med relativ trygghet kunna undvika förlust.
Det som faktiskt oroar med Arsenal är lagets skadesituation, som börjar gränsa till det rent parodiska. Vilket är inte minst problematiskt eftersom Arsenal redan från början och möjligen något självvalt dessutom är tunna på viktiga positioner såsom mittförsvaret.
Nio spelare i Arsenal är inte tillgängliga för spel ikväll. Jack Wilshere, Aaron Ramsey, Mikel Arteta, Olivier Giroud, Theo Walcott, Mathieu Debuchy, Nacho Monreal, Yaya Sanogo och Serge Gnabry – samtliga är frånvarande för Arsenal och uppsatta på skadelistan. Och då räknar jag nog inte ens med Abou Diaby som är mer vandrande skada än spelare för tillfället.
Märkligt är det emellertid för Arsenal som genom åren har haft stora problem med just skador. De har också genomfört stora tekniska och medicinska reformer i syfte att komma till bukt med problemet, dock uppenbarligen utan någon större framgång.
Frågan som väcks är naturligtvis om det i själva verket kanske inte är någon teknisk eller medicinsk fråga, utan att problemet snarare är kulturellt eller beteendemässigt. Att Arsenal helt enkelt på sina träningar inte förbereder sina spelare, fysiskt eller psykiskt, för den påfallande fysiska miljön under en Premier League-match.
Otur kan det inte längre anses handla om. Om samma sak inträffar år efter år så är det inte längre otur, särskilt inte som andra klubbar tvärtom mäktar med att hålla sina spelare förhållandevis skadefria i samma miljö och under samma förutsättningar som Arsenal. Istället är det ett problem som Arsenal måste åtgärda om de på ett realistiskt sätt ska kunna konkurrera på samtliga fronter över en hel säsong.
:::
Be Champions!!