Det har både skrivits spaltmeter och vävts konspirationsteorier runt Alan Pardews berömda åttaårskontrakt med Newcastle. En del verkar å ena sidan vara av uppfattningen att det gör honom alldeles för dyr för Newcastle att sparka. Andra framhäver å andra sidan teorin att Mike Ashley har någon form av hållhake på Alan Pardew som gör att han med honom har en så kallad nyttig idiot som manager.
Men med sex matcher av säsongen spelade, inte en enda vinst på dessa sex matcher för Newcastle, varav tre förluster, samt laget fast förankrat under nedflyttningsstrecket, så har det till sist faktiskt börjat blåsa rätt snålt även för Alan Pardew. Många menar att om Newcastle tar stryk i eftermiddag borta mot Swansea så är Pardews tid i Newcastle över.
Det är brukligt när ett lag underpresterar så grovt som Newcastle har gjort ända sedan årsskiftet att det är managern som tar smällen. Kanske är det också rationellt. Ska man göra någon form av förändring så är det betydligt enklare, billigare och snabbare att förändra en person på managerposten än vad det är att reformera en hel spelartrupp.
Den här gången vore det dessutom politiskt gångbart. Fans tenderar stundtals att ställa sig bakom sin manager och istället lägga ansvaret på klubbens styrelse och ledning, men i det här fallet har Pardew knappast något stöd från fansen att förvänta sig. Buropen ekar stadigt runt läktarna på St James’ Park och de flesta har tröttnat både på resultaten under Alan Pardew och dennes inte alltid smidiga beteende.
Det är emellertid ett intressant förhållande att den offentliga debatten för tillfället är uppdelad i två rätt tydliga läger vad avser Alan Pardews framtid i Newcastle.
Vi har dels de som menar att felet i själva verket inte är Alan Pardews. De pekar snarare på det faktum att Newcastle sedan årsskiftet har förlorat sina två bästa spelare, Yohan Cabaye i januari och Loic Remy i sommar. De kan visa statistik på hur Newcastles prestation och poängskörd har varierat med respektive utan dessa spelare i laget och det är en tämligen övertygande argumentation.
Sean Ingle på The Guardian lyfter också fram otur som ett argument, och grundar sig i ett statistiskt resonemang som tagits fram av Colin Trainor och Constantinos Chappas på Statsbomb.com. De visar att Newcastle efter årsskiftet jämfört med innan årsskiftet har producerat i huvudsak samma mängd skott och målchanser från till största delen samma typ av lägen, men fått en väsentligt sämre utdelning än tidigare.
Huruvida detta är att betrakta som otur, eller som blott en faktor som den statistiska metoden ännu inte har lyckats fånga, får väl betraktas som en vetenskapsmetodologisk frågeställning.
Sedan har vi då dels de som istället menar att Alan Pardew bär ansvaret för Newcastles prestationer och bör dra konsekvenserna av detta. Det är ett resonemang som inte på samma sätt grundar sig i statistik men väl i rent empiriska observationer. De som exempelvis såg Newcastles 0-4-kapitulation mot Southampton kunde bevittna ett lag i vad som närmast och bäst kan beskrivas som taktisk anarki.
Bristen på ett kreativt anfallsspel är också det ett problemområde som Alan Pardew helt enkelt verkar oförmögen att hitta en lösning på. Fabricio Coloccini, Newcastles lagkapten, kan förvisso ha en poäng när han menar att Newcastle har lyckats att kontrollera matchbilden i sina matcher, men en sådan kontroll kan vara ytterst bedräglig om den inte omsätts i någon form av effektivitet och målmässig dominans.
Den anfallsmässiga stiltjen beror knappast på att Newcastle saknar offensivt skickliga spelare. Med spelare som Remy Cabella, Emmanuelle Riviere och Papiss Demba Cissé så borde Newcastle kunna skapa mer. Men anfallsviljan finns inte där fullt ut och det är något som bara kan spåras tillbaka till Alan Pardew, som verkar ovillig att släppa sin defensiva utgångspunkt.
Jämförelser med den katastrofala säsongen 2008-09 när Newcastle ramlade ur Premier League har redan börjat göras. Där finns många likheter. Newcastles prestation och poängskörd då påminner mycket om den här säsongens. Då som nu sågs Newcastle som egentligen för bra för att åka ur. Och då som nu så fanns det en manager vars idéer saknade önskvärd effekt och ett groende missnöje i spelartruppen.
Det är alldeles för tidigt att bedöma Newcastles risk för att åka ur Premier League i nuläget, eller till och med efter en förlust mot Swansea under dagen och en sjunde raka match utan seger för Newcastle. Men en klar slutsats från säsongen 2008-09 var att Newcastle då väntade till det var alldeles för sent innan de genomförde en förändring.
Det är ett misstag de bör försöka undvika att upprepa.
:::
Be Champions!!