Vid sidan av ett Londonderby mellan West Ham och QPR så har vi tre matcher som får sägas ha ett stort intresse för toppen av tabellen, eller åtminstone tabellens övre halva.
Chelsea möter Arsenal på Stamford Bridge, således dagens andra Londonderby. Därtill en match mellan de enda två lag kvar i Premier League som fortfarande är obesegrade, och en match som bör ses som en värdemätare för titelstriden, även om mycket lite för tillfället indikerar att Arsenal ska kunna blanda sig i den på allvar.
Man Utd möter Everton på Old Trafford, en motståndare mot vilka de förlorade båda mötena förra säsongen, teoretiskt en av de direkta rivalerna till Champions League-spel, och således en motståndare som utgör ännu ett litmustest för Louis van Gaals nya lagbygge i Man Utd. Att vinna mot West Ham är en sak, men det är den här typen av matcher som Man Utd måste vinna för att de ska kunna börja säga att de gör framsteg.
Tottenham möter Southampton på White Hart Lane, en match mellan ett lag som inför säsongen förväntades konkurrera om Champions League-spel och ett lag som mot alla förväntningar faktiskt ligger tvåa i tabellen efter sex omgångar, med fyra raka vinster i ligaspelet. Därtill Mauricio Pochettinos nya klubb mot hans gamla.
Kopplingarna mellan lagen är många och frekventa, på ett sätt som man sällan ser inom engelsk fotboll. Det är vanligare inom framför allt italienska fotboll där storspelarna vandrar mellan olika klubbar helt obekymrat. Ett satans ofog om man frågar mig.
Chelsea mot Arsenal betyder att José Mourinho och Arsene Wenger hamnar i varandras korshår än en gång. De har ju en historia av betydelsefulla duster mellan varandra, den ena mer småaktig än den andra. Dessutom är det första gången som Cesc Fabregas, nu i Chelseas blåa tröja, ställs mot sitt gamla lag och sina gamla lagkamrater – även om det finns väldigt många nya ansikten i Arsenal sedan dess.
En förändring som till stor del iscensattes av just Fabregas framtvingade flytt till Barcelona för tre år sedan. Den flytten skapade en dominoeffekt av spelare in och spelare ut och var kanske den händelse som slutligen tog död på Arsene Wengers personliga fotbollsprojekt.
Kopplingen mellan Man Utd och Everton går långt tillbaka i tiden och baseras på många olika spelare som gått mellan klubbarna. Den mer moderna kopplingen är så klart att Man Utds fall från den engelska fotbollstronen förvaltades av David Moyes, som rekryterades just från Everton efter dennes framgångsrika tid i klubben.
En spelare har också fått bära syndabockshuvudet för detta förfall, det vill säga Marouane Fellaini. Extremt orättvist kan tyckas. Att belasta en enskild spelare för ett helt lags förfall är att fördela skuldbördan på ett helt orimligt vis, men då han värvades av David Moyes från dennes gamla klubb så är logiken så klart på sitt sätt obönhörlig. Det ingår i supporterskapets natur att söka enkla svar på svåra frågor.
Dagens mest intressanta koppling är kanske ändå Mauricio Pochettino, som gjorde ett så strålande jobb med Southampton. Frågan för tillfället är om det är hans arbete i klubben som fortfarande ger resultat och ligger bakom Southamptons fyra raka segrar och andraplats i tabellen, eller om Ronald Koeman faktiskt har tillfört något nytt.
Beundransvärt är det hur som helst att likt Southampton tappa så många av sina viktigaste spelare men ändå prestera så bra så pass snabbt. Det återstår förvisso att se om Southampton kan fortsätta prestera på den här nivån, men det finns i nuläget ingen större anledning för Southampton att skåda given häst i munnen. Spelet funkar och poängen radas upp i tabellen.
Att vinna mittfältet blir en nyckelfråga i matchen. Och där är inte minst Morgan Schneiderlin en central gestalt. Schneiderlin som var en av de stora orsakerna bakom Southamptons framgångsrika fjolårssäsong och som den här sommaren var högaktuell för just Tottenham, och som enligt rapporterna närmast spelstrejkade för att driva igenom en flytt.
Supersöndag alltså. Vi vet inte vilka som efter dagens matcher är vinnare eller förlorare bland de inblandade lagen – Chelsea eller Arsenal, Man Utd eller Everton, Tottenham eller Southampton, West Ham eller QPR. Men man kan räkna med att Sky är stora vinnare och, om man får säga det själv lite så där storsvulstigt, för all del också engelsk fotboll.
:::
Be Champions!!