Men statistiken jag hittade i en halvårsgammal Telegraph-artikel, som skrevs innan förra säsongens playoff-spel vilket innebär att inte QPRs uppflyttning inte är medräknad, säger tydligt att nedflyttade PL-lag sällan vinner uppflyttning tillbaka till PL på bara en säsong.
Drygt 20-25% vinner uppflyttning tillbaka direkt, vilket inkluderar de få lagen som kommit tillbaka via playoff. Den mest intressanta statsen är dock att nedflyttade PL-lag bara får det svårare om de inte blir uppflyttade direkt. Deras snittposition är sämre den andra och tredje säsongen än den första och det är nästan lika många lag som blivit nedflyttade till League One inom tre säsonger som det är nedflyttade lag som vunnit The Championship inom tre säsonger av nedflyttning.
Vilket gör att denna säsongens nykomlingar hittills lever upp till de statistiska förväntningarna.
:::
En tysk – Nytt är alltid bättre för Felix Magath?
Tysken är Felix Magath. Vars man-managment bygger på medicinbollar och en stark tro på att varje enskild spelare är lika oviktiga som de är ersättningsbara.
Under Magath använde Fulham 39 spelare i Premier League, vilket var mer än något annat lag. Och innan han fick sparken från Fulham hade han använt 29 olika spelare på sju matcher i The Championship. På de matcherna tog Fulham bara en poäng. Vilket ledde till att Magath fick sparken, såklart.
Spelet och en del spelare såg rätt lovande ut under perioder. sex av de nämnda 39 spelarna var tonåringar och Patrick Roberts samt amerikanen Darren Hyndman imponerade sporadiskt.
Men man brukar stöta på problem om man ställer upp en elva där ingen av spelarna spelat med varandra tidigare. De flesta framgångsrika managers brukar prata om vikten av kontinuitet och att de tar tid att lära känna varandra på planen. Magath verkar snarare tro att det viktigaste är vilka som överlever hans stenhårda träning och att talang eller tidigare prestationer är oviktigt.
Ett intressant sidospår är att Fulhams ägare Shahid Khan också äger det NFL-laget Jacksonville Jaguars som förlorat fem av fem matcher hittills denna säsongen efter att de var ett av ligans sämsta lag även förra säsongen. Don’t quit your day job, Khan!
:::
En norsk – Solskjaer bättre som spelare på bänken än som manager?
Det råder ingen tvekan om att Vincent Tan är en speciell ägare. Antagligen växte han upp med att tvingas se Bond-filmer och valde att revoltera genom att acceptera Ernest Stavro Blofeld som sin personliga herre och frälsare. Att Solskjaer valde att acceptera det jobbet måste tyda på desperation eller övertro på sina egna managerförmågor.
Hans företrädare Malky Mackay har även fått känna det att Tan inte är nådig i officella uttalanden. Jag kan tänka mig att ifall Vinny Tan Jr skulle få underkänt på ett prov i mellanstadiet skulle han antagligen släppa ett pressmeddelande om hur Vinny Jr slösat bort hans pengar, är en medioker elev, och kommer ersättas av någon mer värdig uppdraget.
Kanske var det helt rätt att sparka Solskjaer, de flesta Cardiffsupportrar har varit tveksamma till hans udda taktiska beslut och konstanta spelarförändringar.
Men att han fick gå såpass tidigt på säsongen tyder på att Tan är destruktivt kortsiktig (likt fotbollssupportrar generellt), inte riktigt bryr sig om vem som är manager, och att han antagligen har mycket att säga till om gällande värvningar.
Vilket gör mig orolig för hans efterträdare Russell Slade. Slade som sa upp sig från Leyton Orient (med vetskap om Cardiffs intresse) efter att deras nya ägare dumdristigt hotat Slade med sparken helt i motsats med hur Leyton Orient tidigare med framgång stöttat Slade i flera år och varit väldigt nära uppflyttning till Championship.
Att Slades Orientlag tenderade att starta säsongen svagt (för att senare avsluta väldigt starkt) lär rimma uselt med hur Vinny Tan anser sig bara behöva ett par omgångar på sig att sparka en manager.
:::
Vad är skillnaden mellan Magath, Solsjkaer, och Neil Adams?
Norwich leder tabellen efter elva omgångar. Cameron Jerome och Lewis Grabban har gjort sex mål med Nathan Redmond och Wes Hoolahan som främsta framspelare och mittfältsduon bestående av Bradley Johnson och Alex Tettey har varit en av ligans bästa.
Fulham har post-Magath vunnit två matcher vilket tagit dem upp till den sista nerflyttningsplatsen. Kit Symons – vilket låter väldigt påhittat – är caretaker manager för stunden men så här tidigt i säsongen lär det finnas andra mer högprofilerade kandidater intresserade.
Cardiff ligger kvar i mitten på tabellen på en 13:e plats och under caretaker Danny Gabbidon har man spelat fler spelare i sina naturliga positioner till hyfsade resultat jämfört med Solskjaers.
Vad är då skillnaden?
Det enkla svaret vore – Wes Hoolahan. För att Neil Adams har Hoolahan och de har inte Magath eller Solskjaer. Och det är inte helt fel. Vad Hoolahan symboliserar är dock att Adams lyckas återuppliva spelare från förra säsongen och sedan toppat med ett par passande värvningar – Lewis Grabban och Cameron Jerome – jämfört med till exempel Magath som snarare medvetet alienerade spelare från förra säsongen och köpt spelare i blindo.
Därmed inte sagt att det är två tillvägagångsätt som alltid leder till respektive resultat. Lag som Wolves (under Jackett), Burnley, Hull, eller Southampton ur ett längre perspektiv har lyckats med att fullständigt “purga” laget på de spelare som fick dem nerflyttade och byggt nytt efter att de först misslyckats försöka ta sig upp igen med de nerflyttade spelarna blandat med spetsvärvningar.
Den viktiga skillnaden verkar vara att faktiskt ha en plan, en bra start, och Wes Hoolahan, eller att slippa usla ägare. För att det verkar inte gå att veta om vissa managers faktiskt är bra utan rätt omgiving.
:::
Övrigt
League 1
Bristol City var ett ganska förväntat topplag trots Steve Cotterill men har överträffat de förväntningarna tack vare Steve Cotterill. Deras gamla stora anfallare Aaron Wilbraham som inför säsongen bara gjort tre mål på lika många år har hittills denna säsongen redan gjort åtta mål. Visserligen var det dock bara fyra-fem år sedan Wilbraham gjorde 15 mål per säsong i Mk Dons.
Bristol är dessutom obesegrade med sju vinster och fyra oavgjorda. Bakom dem ligger liknande halv-överraskningar som
Swindon där Loungo och Kasim dominerar, Peterborough där två före detta amatörspelare ersatt Assombalonga, Preston, och nykomlingarna Chesterfield. Chesterfield har också ligans skyttekung i Eoin Doyle som gjort tolv mål på elva matcher.
Vad det gäller nerflyttade nykomlingar ligger Doncaster, Yeovil, och Barnsley alla på nedre halvan. Och likt Chesterfield ligger även de andra uppflyttade nykomlingarna Rochdale och Fleetwood på övre halvan.
I botten ligger Crewe rejält sist då de släppt in nästan tre mål per match.
:::
League 2
Bury leder ligan efter en nystart under David Flitcroft före Wycombe Wanderers som fått en nystart trots att man behållit managern Gareth Ainsworth, kanske tack vare uppflyttningspecialisten Paul Hayes? Bakom dem är Burton som är etablerade i toppen numera. Mindre väntad topplag är Morecambe som slutade 18:e ifjol och Northampton som slutade på 21:a plats.
Trevligt är det att även se Luton, Plymouth, och Portsmouth i toppen av tabellen än så länge. Även om Luton helt klart känner av saknaden av skyttekungen Andre Gray.
Mindre oväntat är att Oxford tappat sin etablerade plats i toppen sedan man nu har Michael Appleton som manager. Sist i tabellen är två nykomlingar – Carlisle och Tranmere samt Hartlepool som var nykomlingar ifjol.
:::
Managernytt
Hittills har 14 managers i The Football League förlorat/lämnat sitt jobb. Åtta av dem i Championship och tre av dem var Watford-managers trots att Watford ligger trea i tabellen. Först blev Beppe Sannino osams med spelarna, sedan lämnade Oscar Garcia för att han blev sjuk, och nyligen efter drygt en vecka på posten lämnade caretakern Billy McKinley troligen för att Watford letade efter någon annan. Och någon annan visade sig vara Slavisa Jokanovic som varit manager i Partizan där han tog de obligatoriska ligatitlarna men också vunnit Thailändska PL med Muangthong som obesegrade mästare.
För närvarande finns det fem vakanta managerposter i Football League – Bolton, Port Vale, Fulham, Hartlepool, och Leyton Orient. Phil Brown är en tänkbar kandidat till alla de lagen.
Jag hade helst sett:
Bolton – Chris Hughton
Port Vale – Neil Aspin(Halifax)
Fulham – Billy Davies
Hartlepool – Mick Wadsworth
Leyton Orient – Terry Butcher
Det enda positiva i managerväg hittills är att John Coleman är tillbaka i Accrington Stanley där han tidigare var manager i 13 år och ifall trenden att anställa f.d. Yugoslaviska-landslagspelare (Milanic i Leeds och Jokanovic i Watford) fortsätter hoppas jag på någon ur Kroatiens VM-lag -98 eller Dragan Stojkovic.
:::
/Peter A Linhem