Landslagsuppehåll igen. Så här under tidiga höstkanten duggar de ju tätare än sparkade managers. För oss svenskar så drar sig kanske framför allt kvällens match mot Ryssland till sig uppmärksamheten, en nog så viktig match för Sverige för att ta sig till EM.
Nu är det i och för sig allt annat än svårt att ta sig till EM. Det nya EM-formatet, med 24 deltagande lag men lika många kvalgrupper, har gjort det näst intill omöjligt för i alla fall de något större och bättre lagen att missa EM. Vilket helt säkert var en tanke. Således har ett redan tämligen tradigt kvalspel blivit än mer meningslöst i sin fullständiga förutsägbarhet.
England har inte en riktigt lika saftig uppgift som Sverige. Istället möter de ikväll San Marino för att på söndag bege sig till Tallinn för ett potentiellt tufft möte med Estland. Det är inte lett att vara est, men det är balt. San Marino har England mött två gånger de senaste åren, och vunnit med 8-0 respektive 5-0. Det förväntas således bli en minst sagt enkel match.
England inledde naturligtvis EM-kvalet på för dem bästa möjliga sätt, med en 2-0-seger borta mot den på förhand tuffaste kvalkonkurrenten, Schweiz. Det ger dem självklart ett väldigt bra utgångsläge och det borde krävas ett totalt sammanbrott för England för att de ska misslyckas med att nå EM 2016 i Frankrike.
Risken ligger så klart i att förvänta sig lätta segrar, inte minst i matcherna under detta landslagsuppehåll, och inte ta uppgiften på allvar. Det kan England möjligen komma undan med ändå mot San Marino ikväll, men borta mot Estland på söndag kan det kosta värdefulla poäng.
Någon direkt hjälp av engelsk media får de inte i det avseendet, som snarare målar matcherna mot San Marino och Estland med samma pensel. Matchen mot San Marino beskrivs som ”irrelevant” och matchen mot Estland i nästa andetag som ”hardly onerous” – vilket väl närmast översätts som ”knappast betungande”.
Mot Schweiz låg mycket av nyckeln bakom Englands seger i deras förmåga att vara disciplinerade defensivt men samtidigt väldigt snabba i sitt eget omställningsspel. Fart, precis som under VM, var den vinnande komponenten i Englands spel.
Men fart kommer inte vara det som avgör för England i dessa båda matcher, för den här gången möter de två motståndare som själva kommer att lägga sig medvetet mycket lågt och själva kommer försöka satsa på snabba kontringar och omställningar. Den här gången är det Englands förmåga att skapa chanser och bryta ned motståndarförsvar som kommer att sättas på prov.
Wayne Rooney är en viktig spelare i det avseendet. Likaså kan det öppna upp för Adam Lallana, som är omvittnat skicklig som central mittfältare just framför motståndarnas försvarslinje. Nu går pratet i och för sig som om Roy Hodgson föredrar James Milner, vilket möjligen minskar chanserna till spel för Lallana.
Annars tror jag att ytterbackarna kommer kunna visa sig viktiga för England i dessa båda matcher. Kieran Gibbs har tagits ut på vänsterbacken och det ser jag som ett bra val. Arsenalförsvararen är skicklig i sina offensiva raider längs vänsterkanten och kan utgöra ett både snabbt och kreativt vapen. På högerbacken ser det ut som om hans Arsenalkollega Calum Chambers ges chansen till spel.
England har tre poäng efter sin första kvalmatch. Det har väckt optimism och förväntningar i England. Allt annat än nio poäng efter tre kvalmatcher borde dock leda till att denna optimism och dessa förväntningar skruvas ned en aning. Som vi har sett förut med England, det är en sak att vara bra i ett kvalspel. Det är en helt annan sak att vara bra i mästerskapet.
:::
Be Champions!!