Det har varit ett landslagsuppehåll med en del minst sagt märkliga och uppseendeväckande resultat.
Världsmästarna Tyskland har inte vunnit en enda match, först förlorade de mot Polen och därefter klarade de bara oavgjort mot Irland. Alltid kvalstarka Holland gick på en riktig landmina mot Island, samtidigt som Spanien gick på torsk mot Slovakien för att därefter betrakta en seger mot Luxemburg som en meningsfull triumf. Ryssland, som först kryssat borta mot Sverige, klarade därefter bara av ännu ett kryss hemma mot Moldavien.
Om vi ser till kvalgrupperna efter tre spelare matcher så ser vi ett någorlunda tydligt mönster. Flera av de stora och favorittippade nationerna, som Tyskland och Holland och Portugal, ligger inte i toppen av sina respektive grupper utan snarare trea eller fyra. I toppen ligger emellertid outsidernationerna, som Irland, Polen, Tjeckien och Wales.
Så där kan det så klart se ut i ett kvalspel kan man då tycka. Inte minst kanske i inledningen av kvalspelet, även om man nu lite torrt skulle kunna hävda att ungefär en tredjedel av gruppspelet faktiskt är avklarat. Men den stora skillnaden är att vi i tidigare kvalspel inte har sett detta mönster, utan då har de stora och favorittippade nationerna regelmässigt tagit kommandot i sina grupper omedelbart.
Vad som möjligen skiljer detta EM-kval från tidigare europeiska kvalspel är att så många lag faktiskt kommer att kvalificera sig. När 23 av totalt 53 deltagande länder i kvalet kommer att gå till EM i Frankrike så betyder ju det att närmare hälften av alla lag som kvalspelar kommer att gå vidare.
För de stora och favorittippade länderna så gör detta möjligen kvalspelet till ännu mer av en transportsträcka. Det är något simplistiskt uttryckt nästan svårare att inte ta sig till EM än att faktiskt göra det, vilket kanske gör att hunger och motivation inte är på topp – allra helst inte i början av kvalspelet när man fortfarande lever i visshet att det kommer att ordna sig.
För outsiderlagen så har naturligtvis deras chanser att nå ända fram till ett mästerskap ökat exponentiellt. Wales exempelvis har ju länge varit mer eller mindre dömda att stå utanför mästerskapen, men vädrar nu helt plötsligt morgonluft. En ökad chans och en betydligt mer realistisk chans för dem att nå EM har helt säkert gjort dem mer ivriga att ta denna chans tillvara.
Av detta uppstår en paradoxal effekt. När man i själva verket trodde att det ökade antalet platser i EM skulle leda till ett om möjligt ännu mer förutsägbart kvalspel, så kan konsekvensen bli den rakt motsatta. Åtminstone så här första gången som kvalspelet ska slussa så här många lag vidare.
Högmod går före fall brukar det ibland heta. Nu återstår att se om det faktiskt blir några av de stora och favorittippade lagen som faller, men det högmod som de möjligen har visat upp i inledningen av detta EM-kvalspel kan så klart leda till att vi kommer att få se några riktiga avgörande matcher när kvalspelet börjar närma sig sitt slut.
Vem hade exempelvis på förhand kunnat föreställa sig Spanien, Tyskland och Holland behöva spela mer eller mindre avgörande matcher mot slutet av ett EM-kval för att över huvud taget ta sig till EM? Vi är inte där ännu, men det är ingen omöjlighet och, beroende på vad man menar med avgörande match, kanske är det till och med sannolikt.
:::
Din mamma!
Nja, man får vara försiktig med vad man twittrar. Det har Rio Ferdinand fått erfara sedan han yttrat sig sexistiskt och olämpligt som replik på en alltför vanlig näthäcklare. Och nu vet vi alltså att ”din mamma”-förolämpningar är över FA:s anständighetsgräns.
:::
Jag har egentligen inget emot att den holländske coachen Raymond Verheijen ägnar en ohälsosam mängd av sin tid åt att kritisera engelska coacher och managers. Till stor del är det säkert välförtjänt, och visst är utbildningsnivån ibland förfärande låg.
Men rimligtvis borde han väl kunna vara lite mer originell än att bara kalla dem alla för dinosaurier. Roy Hodgson är inte den förste som fått just detta epitet av holländaren, vilket får mig att känna att Verheijgen allra minst verkar lida brist på språklig fantasi.
Sedan tror jag nog Roy Hodgson tar rätt lugnt på den kritiken för tillfället, i och med att England leder sin kvalgrupp med maximalt antal poäng.
:::
Be Champions!!