Mario Balotelli byter tröja med Pepe i Real Madrid i halvtid och hela världen går bananas. Mest sannolikt eftersom Liverpool förlorade med 0-3 på hemmaplan och man måste hitta något att hänga upp en sådan förlust på, men möjligen också för att det är just Mario Balotelli det handlar om.
Det är i och för sig sällan begåvat att börja syssla med tröjbyten i halvtid och det borde varje spelare förstå. Det tyder en hel del på att fokus och energi inte i tillräcklig utsträckning är på den match som håller på att spelas, och givet Mario Balotellis prestation under matchen så känns ju det som en minst sagt relevant invändning.
Men man kan så klart fråga sig varför Brendan Rodgers har valt att göra en så pass stor grej av det utåt som han ändå har gjort. Alla managers kommer förvisso att använda sig av diverse knep för att dra medias och allmänhetens uppmärksamhet bort från dåliga resultat och prestationer på planen, så i det här fallet är det Balotellis tröjbyte som blir en bekväm och lätt tillgänglig red herring.
Diskussionen efter matchen handlar alltså till stor del om ett olämpligt tröjbyte och om Mario Balotelli själv, snarare än de faktorer som ligger bakom Liverpools stora förlust mot Real Madrid, och kanske i förlängningen som förklarar varför Liverpool har haft det svårt i ligaspelet så här långt. Vilket kanske ger en föraning om att Balotelli inte kommer bli så långlivad i Liverpool.
Men Balotellis tröjbyte är naturligtvis inte något av Liverpools större problem, om det alls är ett problem. Så för Liverpools del lönar det sig inte särskilt mycket att bråka om detta, istället borde fokus riktas mot andra problem som, om de åtgärdas, skulle betyda mycket för att förbättra Liverpools resultat på planen:
Svag värvningspolitik
Alla förstod så klart att det inte skulle bli lätt att ersätta Luis Suarez, om inte annat så visade Tottenham inför förra säsongen hur svårt det kan vara att ersätta lagets absolut bäste och viktigaste spelare.
Men det kan ändå vara värt att fråga sig hur många av Brendan Rodgers värvningar som verkligen har lyckats. Philippe Coutinho och Daniel Sturridge är två spelare som har gjort det riktigt bra. Oussama Saidi, Fabio Borini, Iago Aspas och Luis Alberto däremot har varit allt annat än bra.
Joe Allen har inte alls motsvarat förhoppningarna och ligger långt bakom Jordan Henderson i hackordningen. Simon Mignolet och Mamadou Sakho har inte varit dåliga men heller inte så bra som prislappar och förväntningar gav skäl att hoppas.
Adam Lallana och Rickie Lambert har hittills inte fått någon större impact i Liverpool, och bland annat av skadeskäl inte heller Emre Can. De båda ytterbackarna har varit godkända.
Försvarsspelet
Alla kan naturligtvis släppa in mål mot Real Madrid utan att det behöver vara ett tecken på stora problem. Många stora lag i Europa har misslyckats med att hålla rent mot dem.
Men när man som Liverpool har spenderat rätt många miljoner på försvaret och fortfarande har problem att försvara enkla hörnor, så är det ett tecken på problem och bristande defensiv taktik och organisation. Allra helst som Liverpool inte saknar spelare som är duktiga i luftspelet.
Det här är egentligen inte nya problem för Liverpool som hade samma problem förra säsongen. Men då doldes dessa problem till stor del av att Luis Suarez och Daniel Sturridge öste in mål framåt. Nu är Suarez borta och Sturridge är skadad, och problemen framträder desto tydligare.
Brist på defensiva mittfältare
Den här punkten ska inte ses som någon kritik mot Steven Gerrard, som självklart är många saker och många bra saker för Liverpool, men han är inte i första hand någon naturlig defensiv mittfältare.
Han är dock försatt i en något otacksam position för honom själv. Ensam framför två mittbackar så är det i huvudsak hans uppgift att på egen hand täcka upp framför backlinjen, alternativt så tvingas ytterbackarna stanna hemma, vilket försvagar Liverpools offensiv.
Gerrard ser inte riktigt bekväm ut i den rollen. Till och med Andrea Pirlo har, i både Juventus och i Italien, tre mittbackar bakom sig och behöver därför heller aldrig känna sig riktigt lika utlämnad.
Fokus på Mario Balotelli
Mario Balotelli är en annan typ av spelare än Luis Suarez och Daniel Sturridge, som var så framgångsrika och så viktiga för Liverpools imponerande offensiv förra säsongen.
Balotelli gillar att hålla i bollen, drar ned tempot snarare än han drar upp det, något som får Liverpools offensiv att komma i otakt. Det där kan så klart fungera under förutsättning att Balotelli därefter fattar de rätta besluten.
Men han är en spelare delvis utan form och då blir besluten alltför ofta att istället sätta bollen mitt på en försvarare eller ta skott från 30 meter som landar högt upp på läktaren.
Taktiska felgrepp
En sak som Brendan Rodgers gjorde väldigt bra förra säsongen var att i alla fall till en del frångå sina taktiska principer, baserade mycket på metodiskt bollinnehav, och istället utgå mer från sina spelares egna styrkor.
Med Luis Suarez och Daniel Sturridge så var det inte alls konstigt att Liverpool då fick ett otroligt snabbt spel. Passningsspelet skedde ofta med ett tillslag och just fart snarare än tålamod blev Liverpools vinnande formel.
Men nu har Liverpool tappat dessa spelare, Daniel Sturridge är skadad och Luis Suarez är såld till Barcelona, och Rodgers försöker fortfarande spela fotboll baserat på fart, men nu med spelare som inte behärskar detta på samma sätt som förut.
Både Mario Balotelli, som diskuteras lite längre upp, och Rickie Lambert är spelare som är bättre anpassade till ett något långsammare anfallsspel, och det är kanske dessa styrkor som Brendan Rodgers nu bör försöka bygga ett spel runt.
Så om Brendan Rodgers förra säsongen var klok nog att till viss del frångå sina egna taktiska utgångspunkter som han implementerat väl i Swansea, så kan det den här säsongen kanske istället vara klokt att återvända till dessa taktiska utgångspunkter.
:::
Be Champions!!