Brian Clough varade 44 dagar på jobbet i Leeds United i vad som då var och därefter har förblivit en av de minst genomtänkta managertillsättningarna i den engelska fotbollshistorien. Händelsen har till och med blivit till film med titeln The Damned United.
Någon form av förbannelse verkar hur som helst vila över Leeds för det verkar helt och hållet omöjligt för dem att få ordning på torpet. Den senaste bedriften är att Leeds slår sitt gamla rekord på 44 dagar och sparkar sin alldeles nyligen tillsatte manager Darko Milanic efter blott 32 dagar. Dock är det föga troligt att detta leder till en ny film med titeln The Damned United 2.
Milanic fick sex matcher på sig innan han fick sparken. På dessa sex matcher lyckades han inte åstadkomma en enda vinst. Sex matcher var händelsevis samma antal matcher som Dave Hockaday fick på sig innan han fick sparken, på vilka han lyckades med bedriften att vinna i alla fall en ligamatch samt en match i Ligacupen.
Däremellan var Neil Redfearn Leeds ställföreträdande manager och under dennes fyra matcher som ansvarig så plockade Leeds hem tio poäng i ligaspelet, ett betydligt bättre facit än under någon annan period under säsongen.
Man hade så klart kunnat tro att ett sådant facit hade gjort det ganska självklart för Massimo Cellino, Leeds nye ägare, att anställa just Redfearn som Hockadays ersättare. Men icke. Möjligen föll Cellino i den klasssika ägarfällan att alltid tro att gräset är grönare på andra sidan staketet, och att inte kunna tänka sig att en intern rekrytering faktiskt kan vara lika bra som att hämta ett större namn från utsidan.
Nu är ju Cellinos facit när det kommer till att anställa managers minst sagt bistert. Under sina 22 år som ägare till Cagliari hann han med att sparka 36 olika managers, vilket är en hisnande frekvens om 1,6 sparkade managers per säsong. Med Massimo Cellino som ägare så är alltså normalfallet närmare att en klubb har tre managers per säsong.
I så fall har Leeds redan lyckats uppnå denna tveksamma bedrift. Dock med orosmomentet att vi ännu bara befinner oss i slutet av oktober. Det finns med andra ord om gott om tid kvar för Massimo Cellino att höja sitt genomsnitt, eller sitt sparkindex om man så vill.
Situationen för Darko Milanic var naturligtvis inte den lättaste med fansen som ständigt ropade Neil Redfearns namn. På samma sätt har många av Leeds spelare i intervjuer gett intrycket av att de helst av allt skulle vilja se Redfearn som permanent manager. Milanic befann sig alltså i en precis lika omöjlig situation som Brian Clough för rätt precis 40 år sedan.
Att managerposten skulle bli till ett problem för Leeds den här säsongen var tydligt redan långt innan säsongen började. Cellinos beslut att anställa Dave Hockaday som Leeds manager ifrågasattes på alla fronter redan från början, och de farhågor som låg bakom dessa frågor visade sig mycket riktigt också välgrundade.
Men research inför sina anställningar verkar inte vara Massimo Cellinos starka sida. Hans uttalande om Darko Milanic innan han inledde sitt nya jobb är minst sagt talande: ”I don’t know why I chose him. The coaches are like watermelons. You find out about them when you open them. His particular qualities? He’s good looking, what can I tell you? He does not talk much and is very pragmatic, I like him. He is a very cool guy.”
Få saker etablerar så klart en ny managers auktoritet och trovärdighet hos spelare, media och klubbens övriga intressenter lika mycket som en ägare som beskriver honom som en vattenmelon.
Leeds är självfallet lite av en cirkus och det är naturligtvis svårt för en klubb med den historiken och den självkänslan att smälta. Johnny Giles, en av Leeds allra främsta klubblegender, tillika samme Giles som många lyfte fram som ett bättre val än Brian Clough på 1970-talet, har nu offentligt uppmanat Cellino att lämna över klubben till någon som jobbar i dess bästa intressen.
Leeds ligger för närvarande på 18:e plats i tabellen, med 16 poäng. Dock är säsongen än så länge förhållandevis ung, och även om Leeds har bara fem poäng ned till nedflyttningsstrecket så har de samtidigt endast sju poäng upp till playoff-strecket. Om Redfearn kan upprepa samma poängproduktion som under sina fyra matcher tidigare under säsongen så kommer Leeds vandra uppåt i The Championship.
Men då krävs det förmodligen att Massimo Cellino håller sina feta fingrar från syltburken under resten av säsongen. Något borde han ju ha fattat av att den ende manager som har lyckats bra med Leeds under säsongen är just den ende manager som han inte har anställt.
:::
Be Champions!!