Svarta och vita är Newcastles berömda klubbtröjor, och är det något som den här säsongen så här långt har demonstrerat så är det att mycket av hela Newcastles tillvaro i själva verket är antingen svart eller vit. Några mellanlägen är svåra att finna.
Hela inledningen av säsongen var mer eller mindre något av ett svartaste helvete för Newcastle, som inte vann en enda ligamatch på säsongens två första månader och befann sig under nedflyttningsstrecket. Under oktober har det dock ljusnat betänkligt för Newcastle som efter att ha räddat en poäng borta mot Swansea därefter har vunnit två matcher i rad, först hemma mot Leicester och nu senast borta mot Tottenham.
Därmed har Newcastle tagit sig upp ovanför nedflyttningsstrecket och dessutom också lyckats skapa sig lite utrymme ned till det. Förhoppningen efter oktobers starka resultat är naturligtvis att Newcastle ska kunna fortsätta sin vandring uppåt i tabellen.
När Newcastle vann mot Leicester så pratades det om att just de poängen var viktiga eftersom det skulle bli svårt för Newcastle att ta några poäng under sina två därpå följande ligamatcher, mot Tottenham och Liverpool. Detta trots att Newcastle under motsvarande matcher förra säsongen lyckades knipa fyra poäng från dessa möten.
Newcastle är ett förhållandevis svagt bortalag, inte minst när det gäller bortamatcher i London. Men det här var andra raka segern på bortaplan mot Tottenham, och därtil alltså även Newcastles andra raka seger i ligan.
Newcastles problem är jämnheten, vilket vi har sett under säsongen men som vi också såg prov på under matchen mot Tottenham. Första halvlek var ännu en uppvisning i vad som brister i Newcastle, med en fullständig avsaknad av konstruktivt anfallsspel.
Sedan hände något under andra halvlek. Beslutet att byta in Sammy Ameobi och Remy Cabella var klokt och gav resultat. Bara några sekunder in på andra halvlek, något turligt i och för sig kanske att målet kom så tidigt, så kvitterade Ameobi för Newcastle och från och med det läget så var det en annan match på White Hart Lane.
Tottenham var förmodligen vare sig så värst mycket bättre eller sämre under andra halvlek än vad de var under den första, men skillnaden var att Newcastle under andra halvlek spelade för fullt och med hög intensitet. Ayoze Perez, som ersatte den skadade Papiss Demba Cissé, var inte längre isolerad som anfallare och Tottenham fick det jobbigt.
Det var som om Newcastle då spelade med ett helt annat självförtroende och visst kan det spela in, inte minst efter en så pass svag inledning på säsongen så är det lätt hänt att tvivel börja krypa in i laget och hos enskilda spelare.
Nu är det viktigt att Newcastle bygger vidare på detta. Bland annat kan de glädja sig åt att ha förbättrat sin bortastatistik i London, samt åt att ha vänt en match från underläge i halvtid till vinst för första gången på åtta år. De har chansen redan idag, i en på förhand svår och komplicerad hemmamatch mot Liverpool.
Men kanske är både Tottenham och Liverpool rätt typ av motståndare för Newcastle i nuläget. Båda lagen har även de det kämpigt i ligaspelet, och Newcastle behöver knappast vara rädda för Liverpool på samma sätt den här säsongen som de hade behövt förra säsongen. Om Newcastle vågar spela den här matchen på samma sätt som de spelade andra halvlek mot Tottenham, så har de mycket goda chanser att vinna matchen.
Skillnaden är så klart att under andra halvlek mot Tottenham så hade Newcastle heller inte så värst mycket att förlora. Det kan vara lättare att spela under sådana förutsättningar.
Risken är emellertid att Newcastle, som mellan 2011 och 2013 lyckades med bedriften att sluta både bland de fem bästa lagen i Premier League och de fem sämsta lagen i Premier League, fortsätter vara ett alltför ojämnt lag för att kunna konkurrera i alla fall om någon av de europeiska cupplatserna, eller på allvar hota på tabellens övre halva.
:::
Be Champions!!