Att vara manager i Premier League eller The Championship får anses vara jobbigare och mer stressfyllt än någonsin. Kraven är höga och omedelbara och mycket lite krävs för att jobbet ska bli ifrågasatt och sparken ligga mycket nära till hands.
När mer eller mindre allvarlig kritik riktas mot managers såsom Alan Pardew, Sam Allardyce och Manuel Pellegrini, med flera naturligtvis, så är det desto mer märkligt hur tyst det faktiskt talas om Paul Lambert, vars Aston Villa har förbytt en lovande säsongsinledning i en helt katastrofal formkurva i vilken de har förlorat sina sex senaste matcher.
Vad värre är så ser Aston Villa ut att för tredje säsongen i rad med Paul Lambert bli indragna i en ångestladdad nedflyttningsstrid, således med sin Premier League-status balanserandes på en slak lina.
En ibland framförd teori är att Paul Lambert inte har det så lätt. Att han saknar ett bra stöd från en engagerad ägare. Att han inte har möjlighet att spendera särskilt mycket pengar på nya spelare. Att spelartruppen är för tunn och i brist på kvalitet. Och så vidare.
I ett avseende har Lambert haft otur och det gäller Christian Bentekes skada som följdes upp av ytterligare tre matchers avstängning. Men inget lag i Premier League har råd att vara ett enmanslag, vilket i och för sig fler klubbar än Aston Villa nu får erfara, och om Aston Villa har blivit alltför beroende av Benteke så är det i själva verket ännu en kritik mot Lambert.
Att Paul Lambert inte har kunnat spendera pengar på nya spelare är dessutom något av en myt. Han har spenderat pengar på Yacouba Sylla, Ashley Westwood, Jordan Bowery, Joe Bennett, Matthew Lowton, Karim El Ahmadi, Jores Okore, Leandro Bacuna, Aleksander Tonev, Nicklas Helenius och Antonio Luna.
Fem av dessa spelare är ivägskeppade till andra klubbar på lån. En har redan hunnit med att lämna klubben för en summa som var betydligt lägre än den han köptes in för. Bortkastade pengar med andra ord. Paul Lamberts problem är inte så mycket att han inte har haft pengar att köpa spelare för, utan att han har använt pengarna på ett allt annat än bra sätt.
Det ska i sammanhanget inte heller glömmas bort att inte heller de lyckade och framgångsrika spelarna Christian Benteke, Libor Kozak och Ron Vlaar kom gratis till Aston Villa, utan tvärtom värvades för hyfsat höga summor. Lambert har inte saknat medel till sitt förfogande.
Inte heller ställdes Paul Lambert inför en helt talanglös spelartrupp. Där fanns spelare som Gabriel Agbonlahor, Fabian Delph, Charles N’Zogbia, Andreas Weimann, Alan Hutton och Darren Bent. I många fall spelare som varit etablerade i Premier League och som har spåtts en god framtid, men som under Lamberts managerskap har vissnat bort.
Egentligen är det kanske bara Fabian Delph som kan sägas ha tagit några kliv framåt på senare år, vilket å andra sidan sett till hans ålder kan ses som i det närmaste oundvikligt. Men en manager bör till stor del bedömas utifrån i vilken utsträckning han förmår göra sina spelare bättre, och även där kan man anse att Paul Lambert brister.
Även taktiskt finns frågetecken. Aston Villas brist på mål är omvittnad, men mer oroande och symptomatiskt för ett lag utan någon egentlig offensiv spelidé är att Aston Villa har Premier Leagues lägsta grad av bollinnehav, med endast 43 procent, att de har skapat färre målchanser än något annat lag i ligan, att de har både minst antal skott mot mål i hela ligan och lägst andel av dessa skott som faktiskt går på mål.
Allt det här målar upp en bild av en manager som borde vara rätt rejält ifrågasatt. Verkligheten är dock en annan. För blott någon månad sedan erbjöds och skrev Paul Lambert istället på ett nytt fyraårsavtal med klubben, vilket brukar vara förbehållet managers som i någon mening har lyckats bra på sitt jobb.
Kanske såg situationen bättre ut då, inte särskilt lång tid efter att Aston Villa faktiskt hade haft en rätt bra säsongsinledning. Två vinster på fyra matcher i augusti och därefter inleddes september med en strålande seger på Anfield mot Liverpool. Men därefter har det varit mörker, delvis naturligtvis på grund av ett tufft spelschema.
Nu är inte ett fyraårskontrakt direkt något som gör Paul Lambert immun mot att få sparken. Men det gör det betydligt dyrare för Aston Villa att faktiskt ge honom sparken, och därmed kan man tänka sig att de blir betydligt mindre benägna till det. Kontraktet känns således förhastat och som om Aston Villas klubbledning nog har minskat sin egen handlingsfrihet den här säsongen.
Ett beslut som kan visa sig minst sagt dyrbart vad säsongen lider.
:::
Be Champions!!