”Om vi inte hade målet att vinna ligan så skulle jag ta livet av mig när jag gick iväg härifrån.” Ungefär så drastiskt valde Arsene Wenger att uttrycka sig som svar på en i hans tycke kanske något insinuant fråga på fredagens presskonferens om Arsenal egentligen hade som genuin målsättning att vinna ligan igen, för första gången sedan 2004.
Det låter naturligtvis bestämt och otvetydigt. Vilket är bra. Möjligen lite väl drastiskt. Mindre bra. Men talande, och kanske mest obra, är att de där frågorna över huvud taget ställs.
Men ord är ord och handling är handling. Naturligtvis finns det historiska skäl att undra om Arsenals reella målsättning verkligen är att vinna ligan. På samma sätt finns det skäl att utifrån den här säsongens förutsättningar ifrågasätta, om ambitionen verkligen var att utmana om eller vinna Premier League, hur Arsene Wenger har förberett sin spelartrupp.
Arsenals brist på bredd i den egna backlinjen var en brist som stod skriven i sten innan säsongen ens börjat, och således långt innan transferfönstret stängde. Ändå står vi här nu, en bit in i november, och Arsenal har bara tillgång till en enda naturlig mittback, och en total försvarsuppställning om endast fyra spelare.
Laurent Koscielny kan tydligen fortfarande inte springa, vilket får anses som ett problem för en fotbollsspelare, än mer en mittback. Båda hans hälsenor är inflammerade, ett problem som såväl Arsenal som den franska landslagsledningen har haft kännedom om i flera månader. Det är heller inget plötsligt uppdykande problem.
Enligt Arsene Wenger kommer Koscielny att vara borta i åtminstone tre-fyra veckor till. Vilket de flesta som har lärt sig Arsenalspeak genom åren vet betyder att han kan vara borta i allt från sex veckor till typ fyra månader. Det ser inte alltför ljust ut, och Arsenals förhandlingsläge under januarifönstret lär inte vara det bästa.
Hur försätter man sig egentligen i en sådan här situation? Problemet kan knappast ha varit okänt för Arsene Wenger. Allra helst inte som omvärlden påtalade problemet för honom om och om igen.
Men en av världens rikaste klubbar, en manager som enligt utsago drar in cirka £8m om året i lön, stora kapitalreserver på banken och supportrar som betalar världens högsta biljettpriser, sitter alltså bara några månader in på säsongen med endast en hel och frisk mittback. Ta i trä, är kanske bäst att säga, för säkerhets skull.
Föreställ er någon som helst annan bransch. McDonalds-chefen som glömmer att lägga en beställning och står utan hamburgare. Bankdirektören som godkänner lån men saknar en bra stab med kreditrådgivare. Byggherren som anställer en massa folk innan han vet att han har tillräckligt med uppdrag åt dem.
Man skulle kunna tänka sig att den styrelsen och företagets ägare hade varit minst sagt kritiskt inställd till VD:n. På grund av ansvarslöshet och att ha försummat sina uppgifter. Man skulle kunna förvänta sig att den VD:n eller chefen nog inte blir särskilt långlivad på sitt uppdrag.
Arsenal har ett halvjobbigt läge i tabellen. Från titelstriden är de redan avhängda, sedan länge frånsprungna av Chelsea. Deras räddning så här långt i kampen om Champions League-platserna är att deras närmaste utmanare har varit precis lika ojämna och odugliga de. Kvällens motståndare, Swansea, ligger strax under detta koppel av lag.
Ändå har Swansea chansen att vid vinst faktiskt gå förbi Arsenal och upp på en femte eller möjligen till och med fjärde plats. Och det får man väl säga att Swansea har rätt goda chanser att göra, inte minst när Wilfried Bony, en av ligans bättre och tuffare anfallare, ska ställas mot Arsenals ende och ensamme mittback.
Jag skulle tro att Swansea har goda möjligheter att lyckas. Bättre än vad de borde ha i alla fall.
:::
Be Champions!!