Roy Hodgson har haft vad i princip ingen engelsk förbundskapten före honom har haft. Nämligen ett mandat för förändring, en sorts frihet att radikalt förändra den engelska landslagstruppen, och satsa mer på unga spelare än vad som tidigare har varit fallet.
Den relevanta frågan är i så fall i vilken utsträckning Hodgson har använt sig av detta mandat. Delvis har han fått beröm för att medvetet satsa på några av Englands yngre och mest talangfulla spelare. Raheem Sterling, Danny Welbeck och Lule Shaw är några exempel på detta.
Men det finns uppenbarligen gränser för Hodgsons satsning i och med att han inför det här landslagsuppehållet fortsätter att ta ut Rickie Lambert som en av Englands anfallare. Lambert som är 32 år gammal har hittills inte gjort ett enda mål för Liverpool den här säsongen.
Delvis är det säkert fråga om att Roy Hodgson själv inte vill förnya Englands spelartrupp för radikalt på en och samma gång. Men det blir ändå märkligt att inkludera Lambert i landslagstruppen sett till att han på samma gång saknar såväl historiska meriter i Englands landslag som framtida potential.
Rickie Lambert slog igenom inför VM 2014 och var ett intressant val vid det tillfället. Men i och med att Hodgson, felaktigt enligt mig, valde att knappt alls utnyttja Lambert i samband med VM, så uppstår naturligtvis den relevanta frågeställningen varför Hodgson alls fortsätter att ta ut Lambert.
Om man i samband med ett världsmästerskap väljer att inte visa något förtroende för en 32-årig etablerad målskytt, så uppstår frågan varför man ska fortsatta på samma spelare efter detta världsmästerskap.
Det hela är för mig inte en fråga om Rickie Lambert i sig. Alla spelare förtjänar förtroendet att få fler chanser för att få bästa möjliga förutsättningar att lyckas och utvecklas. Men det måste finnas en idé från lagledningens sida om hur spelaren ska användas, men den idén verkar Roy Hodgson sakna.
Till viss del känns det också som ett gammalt syndrom för Roy Hodgson, och även hans företrädare på förbundskaptensposten, att okritiskt ta ut spelare från de engelska storklubbarna. Det går onekligen att fråga sig vilken Lamberts merit i nuläget egentligen är utöver att han spelar för Liverpool.
Hade han fortsatt bli uttagen till England om han fortfarande hade spelat för Southampton?
Det som väcker mest frågetecken är att Roy Hodgson genom att ta ut Lambert väljer att blunda för andra spelare som visar betydligt bättre form och framtidspotential än Lambert. Inte minst då Charlie Austin i QPR som både har gjort flest mål av samtliga engelska anfallare i absoluta tal som högst andel av sitt eget lags målproduktion.
Rickie Lambert är 32 år gammal. Charlie Austin är 25 år gammal. Lambert är på nedgång samtidigt som Austin är på uppgång. I det läget känns det naturligt för Roy Hodgson att snarare ta ut Austin i landslagstruppen än Lambert, ändå väljer han att agera på motsatt vis.
Kanske är sanningen den att Roy Hodgson möjligen håller på att förnya och föryngra det engelska landslaget, men den gamla strukturen att i huvudsak ta ut spelare från de största klubbarna lever kvar. Det är en struktur som historiskt har begränsat England.
Tråkigt nog har Roy Hodgson hittills visat sig oförmögen att bryta denna struktur.
:::
Be Champions!!