Ska man ställa till det för sig så kan man ju se till att ställa till det för sig själv så rejält som möjligt. Något som Malky Mackay verkar ha tagit fasta på. Mackay, som tidigare var manager för Cardiff, var i somras aktuell att ta över Crystal Palace men försvann ur racet sedan det avslöjats att han skickat mängder av olämpliga mail och SMS.
Mailen var rasistiska, mailen var sexistiska och mailen var homofobiska. Det är med andra ord nästan så man förundras över att Mackay inte samtidigt passade på att skriva någon kränkande om handikappade också så hade han tickat för alla olämplighetsrutor på en och samma gång. Än mer bisarrt var att Mackay sattes dit av Cardiffs ägare Vincent Tan på bästa Bondskurkvis.
Malky Mackay blev på så vis persona non grata. Fram tills nu visar det sig, när Wigan av alla klubbar har beslutat sig för att anställa honom. Wigan som har haft en tung inledning på säsongen, och som efter en tredjedel av säsongen ligger under nedflyttningsstrecket, valde att sparka Uwe Rösler som manager för rätt precis en vecka sedan.
Om vi ser till Malky Mackays meriter som manager så känns det som en mycket klok anställning av Wigan. Mackay har gjort ett bra jobb först med Watford och därefter med Watford, som han tog upp i Premier League och väl där presterade väl i paritet med förväntningarna på laget. Hans kompetens borde komma Wigan väl till pass, som naturligtvis hoppas på att kunna återvända till Premier League inom en nära framtid.
Men det är självklart inte en anställning som går obemärkt förbi. Kick It Out, den antirasistiska organisationen, har riktat skarp kritik mot Wigan och klubbens styrelseordförande Dave Whelan, för att ha förekommit FA:s undersökning av Mackays mailväxling. Parlamentsledamoten från Wigan, Lisa Nandy, har också kritiserat Wigan och hävdar att många motsätter sig anställningen av Mackay.
Det går naturligtvis att se en parallell mellan å ena sidan det kontroversiella i att anställa Malky Mackay och å andra sidan det kontroversiella i att låta Ched Evans spela och träna med Sheffield United. Skillnaden är dock påtaglig. Evans är dömd för ett grovt brott. Mackay är inte dömd för brott och de förseelser han har gjort sig skyldig till är över huvud taget inget lagbrott.
I och med att Mackay i någon mening bara har betett sig olämpligt men inte olagligt, så finns det också begränsningar i vad FA egentligen kan ta sig för med Mackay. Så när Wigan och Dave Whelan väljer att anställa Mackay så gör de nog det tämligen säkra på att utfallet av FA:s undersökning knappast riskerar drabba Mackay och därmed Wigan särskilt hårt.
Att det är så kan naturligtvis förklara varför FA:s utredning har tagit sådan tid, flera månader för ett hyfsat enkelriktat ärende. Men FA är en organisation som drivs av opinion minst lika mycket som andra, så ska man meddela att ett olämpligt beteende inte är straffbart så väntar man hellre tills den så kallade potatisen inte längre är riktigt lika het.
För Dave Whelan är det alltså en enkel riskkalkyl. Mackay är en erkänt skicklig manager som finns tillgänglig på marknaden, och som Wigan förmodligen inte hade haft möjlighet att få till klubben om det inte vore för sommarens skandal. Fördelarna bedöms överväga nackdelarna.
Whelan tar också Mackay i försvar för det som skett, utifrån ståndpunkten att det som skett inte var så allvarligt i själva verket och att Mackay ångrat och bett om ursäkt. Inte någon fullständigt orimligt utgångspunkt i och för sig, även om det så klart blir lite småfånigt när en äldre vit man råkar tycka att lite gammal hederlig sexism och smygrasism är liksom helt okej så där.
Vill man vara riktigt cynisk kan man tänka sig att Whelan räknar med att den syn på kvinnor, homosexuella och personer med utländsk härkomst som Mackay vädrar i sina mail, ändå inte är särskilt icke-representativ för i det här fallet Wigans supporterbas. Inget orimligt antagande naturligtvis, men i så fall onekligen en vädjan till den ”lägsta gemensamma nämnaren”.
Lika fånigt känns det alltför standardmässiga försvaret från Mackays sida om att ”ingen som känner honom” skulle säga att han var rasist. Nej, det kanske han inte är, åtminstone inte i begreppets mest tydliga form, icke desto mindre så speglar mailen ändå en viss människosyn. Vad de som ”känner honom” anser om eventuell sexism och homofobi var tydligen heller inte riktigt lika intressant.
Samtidigt tror jag de flesta kan relatera till att det kan finnas en viss jargong i sådana där frågor som, om än olämplig och i fel sammanhang kan upplevas som stötande, ändå inte behöver vara det bästa underlaget att dra slutsater av gällande en persons människosyn och grundläggande värderingar.
:::
Be Champions!!