När Martin O’Neill för drygt fyra år sedan valde att lämna Aston Villa blott dagen innan Premier League-säsongen skulle börja så var det startskottet på det kaos och de problem på och utanför planen som vi fortfarande kan se i Aston Villa. Att något liknande skulle kunna ske med Crystal Palace sedan Tony Pulis hoppat av som manager två dagar innan denna säsong skulle börja kommer alltså inte som någon större överraskning.
Det går att diskutera exakt varför Tony Pulis hoppade av. Hans syn på saken var att Steve Parish och klubbstyrelsen inte stöttat honom tillräckligt genom att förstärka laget med nya spelare. En annan teori skulle kunna vara att Pulis själv visste att han näppeligen skulle kunna upprepa förra säsongens bravader med Crystal Palace, som gav honom pris som årets manager, och han valde att lämna med sina egna aktier i högsta kurs.
Därefter hamnade Crystal Palace i en märklig karusell med olika managernamn som snurrade runt klubben. Malky Mackay såg ut att vara det självklara valet innan han i elfte timmen försvann av politiska skäl, bortkuppad av en hämndlysten Vincent Tan. Mer eller mindre i nödläge så valde då Crystal Palace att vända sig till Neil Warnock, en manager med förflutet i klubben och ett beprövat kort inom engelsk fotboll.
Det kändes dock redan då som ett kortsiktigt val och det visade sig också vara ett otillräckligt val. Ett mindre smickrande omdöme om Neil Warnocks managerkarriär är att han ännu inte har lyckats genomföra en enda hel Premier League-säsong utan att ha fått sparken. Till viss del står han för en sentida typ av engelsk fotboll som definitivt gör sig bättre i The Championship, men som helt enkelt inte räcker till i Premier League.
Ingen kunde rimligtvis förvänta sig att Crystal Palace skulle matcha förra säsongens bedrift då laget slutade på elfte plats efter en enormt stark vårsäsong under Tony Pulis. Faktum är att Crystal Palace i detta läge har en poäng mer än vad de hade vid motsvarande tidpunkt förra säsongen, men den stora skillnaden är så klart att Crystal Palace då var ett lag på uppgång samtidigt som ingen sådan uppgång nu känns sannolik eller ens möjlig.
Vad Crystal Palaces klubbstyrelse emellertid helt säkert förväntade sig var att i alla fall bygga vidare på de kvaliteter som Tony Pulis jobbat in i laget, defensiv stabilitet, ett effektivt kontringsspel och en god sammanhållning både inom laget, i klubben och på läktaren. Men resultaten har inte gått lagets väg, bland annat med blott tre vinster på 16 matcher, och spelet har sett svagt och likgiltigt ut även mot svagare motstånd, och missnöjet har spritt sig bland läktarna.
Crystal Palace befinner sig nu under nedflyttningsstrecket, märkligt nog för första gången den här säsongen. Vilket måhända säger mer om andra lags prestation än vad det säger om Crystal Palace. Men det är hur som helst en gräns som är passerad och det är med det i åtanke inte särskilt märkligt, kanske till och med klokt av Steve Parish och klubbstyrelsen, att agera i managerfrågan redan nu.
Men klokheten beror mycket på vad man lyckas formulera och realisera för alternativ. Förhoppningsvis är den nu förestående rekryteringsprocessen bättre planerad och förberedd för än vad som var fallet direkt efter Tony Pulis något mer överraskande avhopp i somras. För Crystal Palace har knappast råd men en liknande cirkus den här gången.
Frestande är det säkert för Steve Parish, och inte minst Crystal Palaces fans på läktaren, att återigen vända sina ensamma blickar till Tony Pulis, som händelsevis återigen är tillgänglig på marknaden. Det förutsätter naturligtvis att Parish och Pulis nu kan komma överens om vad de absolut inte kunde komma överens om i somras. Den personliga relationen dem emellan lär inte vara den bästa men mitt under en säsong och mitt i en nedflyttningsstrid så har nöden sällan någon lag.
Det känns emellertid som ett osannolikt scenario. Mer sannolikt är i så fall att Crystal Palace vänder sig till Tim Sherwood, som var aktuell redan i somras innan man till slut bestämde sig för Malky Mackay. Det är en tillsättning som kan fungera, men problemet nu som då är att Sherwood så uppenbart inte var Crystal Palaces första val. Frågan är om Steve Parish nu kan övertyga Sherwood om att han är rätt val.
:::
Be Champions!!