För många är det ju som om FA-cupen startar idag. Och på sätt och vis kan man kanske förstå det, i och med att det känns som när den tredje omgången drar igång efter jul och de stora klubbarna går in i tävlingen att det är då den drar igång på riktigt allvar.
Men så är det ju inte riktigt. Därför att när den tredje omgången väl drar igång idag så har FA-cupen faktiskt pågått i närmare ett halvår. De första kvalspelen drog igång redan i somras och därefter har det spelats ett antal kvalomgångar samt två ordinarie omgångar under hösten.
En påfallande aspekt med det engelska fotbollssystemet är mängden lag, vilket till stor del kan förklaras med att England till skillnad från en del andra stora fotbollsländer inte accepterar b-lag eller reservlag i det ordinarie seriesystemet, vilket lämnar utrymme för många mindre klubbar att fylla detta tomrum.
Och det är just denna mängd lag som gör FA-cupen till den absolut största, i alla fall sett till antalet deltagande lag, inhemska cupturneringen. Vid sidan av att också vara den äldsta och mest traditionsbundna. Om FA-cupen är störst också i någon form av prestigeavseende går att diskutera, men det är svårt att komma på någon större inhemsk cupturnering.
FA-cupen har så klart sjunkit i status under de senaste 20-25 åren, en kanske oundviklig följd av att så mycket pengar och prestige istället har kopplats till Premier League och till Champions League. På något sätt blir konsekvensen att FA-cupen, som förut för många var säsongens höjdpunkt och kanske i viss mening större än ligaspelet, förvandlas till en bisats.
Det har så klart resulterat i mängder av förslag genom åren på hur FA-cupen ska reformeras för att paradoxalt nog bli som ”förut” igen. Något missriktat kan tyckas då det som skett med FA-cupen inte har något i sig med FA-cupen att göra, utan är en del av en större utveckling och ekonomisk skiktning inom den moderna fotbollen.
Mitt perspektiv skulle vara det motsatta. Istället för att fundera på vad FA-cupen kan ta till sig från andra turneringar så funderar jag lite på vad det är som är unikt, speciellt och bra med just FA-cupen som andra inhemska cuper, och för all del även en del europeiska cuper, skulle kunna importera och ta till sig.
En sak är själva formatet och kanske just det faktum att formatet har varit detsamma i evigheters evigheter, som det kanske skulle ha hetat i någon bok av Astrid Lindgren. Det har inte plottrats, utan ett rakt och enkelt cupspel utan några som helst krångel eller krusiduller. Värdet är en turnering i vilken alla vet exakt vad som gäller, känner igen sig i och talar över generationer.
En annan sak är dess lottningsmässiga oförutsägbarhet. Först och främst det faktum att turneringen är helt oseedad, vilket gör det mer troligt att mindre lag tar sig längre samtidigt som det ofta blir några riktiga rackarrökare till monstermöten redan i tidiga omgångar. FA-cupen är förvisso nivåindelad i viss utsträckning, mindre lag går in i turneringen tidigare, men varje omgång som sådan är alltså oseedad.
Det där ger ju också en annan fördel vid handen, nämligen att det blir lite av en ceremoni och höjdpunkt när varje omgång lottas. Personligen kan jag finna ett barnsligt nöje i att sitta och titta på en FA-cupfinallottning och se där små bollarna lyftas upp en efter en. På något vis är det en ritual som skapar goda förväntningar runt cupen.
Omspelsmöjligheten är en annan god tradition med FA-cupen, vilket är ännu en möjlighet för mindre lag att skaffa sig en fördel i den här cupen. Ett mindre lag som möter en storklubb på hemmaplan vet att de vid oavgjort kanske får en match på Emirates, Anfield eller Old Trafford. Möts man på bortaplan så får man ett omspel på hemmaplan. Oavsett så går det att ”vinna” också med oavgjort.
Nu har rutinen med omspel förvisso reducerats genom åren, delvis på grund av TV-skäl och delvis av skäl som har med spelschema att göra. Men möjligheten till ett omspel, som därefter kan avslutas med förlängning och straffsparkar, är i alla fall en god kompromiss, även om många ondgör sig också över denna enda kvarvarande relik av det gamla systemet – där till och med finalen var föremål för omspel vid oavgjort.
(Man har aldrig riktigt gillat det här med straffsparkar i England.)
Det finns i och för sig sådant jag skulle ändra på, även om jag accepterar den så kallade omspelskompromissen. Semifinalerna är en sådan sak. Dels skulle jag omedelbart flytta bort dem från Wembley och som förut arrangera dem på större neutrala arenor runtom i landet. Dels skulle jag återinföra ett omspel också i dessa, något som plockades bort efter 1999.
Ska man alltså sammanfatta detta så kan man alltså säga att det enda jag vill förändra med FA-cupen är sådant jag vill ändra tillbaka till hur det faktiskt var förut, när FA-cupen fortfarande var en riktigt prestigefull cupturnering, innan nyåret slagit 2000 och innan pengajakten fullständigt tagit överhanden över den moderna fotbollen.
FA-cupen är (eller var) således den perfekta cupen?!
:::
Be Champions!!