FA-cupen rullar på under dagarna fyra (!). Mycket av romantiken runt FA-cupen handlar ju om möjligheten att David ska besegra Goliat, att den lilla pytteklubben ska fälla den stora klubbdraken. Det närmaste vi möjligen kommer detta på förhand är söndagens match mellan Yeovil och Man Utd, ett möte som formligen osar cupromantik och för tankarna tillbaka till en på vissa sätt bättre och mer oförstörd tid.
Många skulle mena att sådana tankar inte har varit särskilt aktuella med Man Utd sedan Glazers köpte en majoritetsandel i klubben 2005. Det är ett ägande som ända sedan dess har varit djupt kontroversiellt och föraktat bland klubbens supportrar, med varierande grad av hätskhet. Möjligen kulminerade bråket runt 2010 när nyheter om klubbens skuldsättning på grund av köpet blev hett rubrikstoff.
Det har naturligtvis skrivits en hel del om Glazers ägande av Man Utd här på Englandsbloggen. Lite med bakgrund av att jag själv är ekonom så har mitt perspektiv på ägandet varit i stora delar ett annat än det gängse perspektiv som förmedlas av fans och journalister. Men om Glazers mål och motiv med sitt ägande har både jag och olika gästbloggare utvecklat våra tankar vid ett antal tillfällen genom åren.
https://blogg.fotbollskanalen.se/hyllman/2011/08/19/motiv-och-mening-med-man-utds-emission-i-singapore/
https://blogg.fotbollskanalen.se/hyllman/2010/09/05/gastblogg-man-united-show-us-the-money/
Jag ska inte älta samma resonemang och argument en gång till, det mesta är ändå redan sagt. Annat än att man som just ekonom kanske skulle vilja banka lite vett i skallen på de som citerar klubbens totala skuld och hänvisar till denna som en kostnad. Något som tyder på mycket ringa ekonomisk förståelse då en skuld alls inte är någon kostnad.
Det som emellertid stör mig mest med kritiken mot Glazers, och som fortsätter störa mig, är hur fullständigt isolerad den är från att ta intryck av det som man möjligen med ett pretentiöst uttryck skulle kunna kalla för verklighet. En tendentiös del av kritiken, syftandes till att skapa bred supporteropinion, har varit att på grund av den ekonomiska belastning som Glazers utgör för klubben så kan inte Man Utd värva spelare för dyra pengar.
Möjligen gick den kritiken att i alla fall förstå förut, om än inte acceptera, när Man Utd inte köpte så förfärliga många dyra spelare. I och för sig var det en kritik som fullständigt förbisåg ett antal dyra värvningar som klubben trots allt gjorde, och som missade att Man Utd alls inte hade förändrat transferpolitik sedan Glazers tagit över klubben. Om Glazers påverkat negativt så borde något åtminstone ha förändrats, kan man tycka.
Men det smått paradoxala är att det här är en kritik och ett narrativ som fortfarande används mot Glazers. Detta efter ett år där Man Utd har betalat många miljoner för spelare som Juan Mata, Luke Shaw, Ander Herrera, Angel Di Maria, Marcos Rojo och Radamel Falcao, i en utsträckning som borde fått de flesta supportrar att gapa stumt. Ändå framförs samma kritik. Trots att Man Utd, med Glazers som ägare, på senare år har gjort ljud att de ska fortsätta värva spelare på det här viset, som en del av en varumärkesstrategi à la Real Madrid.
De flesta fritt tänkande människor skulle med allt detta som feedback stanna upp i sin tankebana och fråga sig själva: ”Men vänta nu, hur hänger egentligen dessa faktiska och konkreta observationer och händelser ihop med att Glazers anses förhindra och motverka dyra spelarköp till Man Utd?” Möjligheten, eller risken beroende på perspektiv, är så klart att man då kommer fram till att det inte hänger ihop.
Slutsatsen skulle då kunna bli att det måste ligga till på ett annat sätt. Och en annan fråga borde då börja mala i bakhuvudet även på den mest förhärdade Man Utd-supporter: ”Tänk om det som förhindrade dyra spelarköp till Man Utd under alla dessa år inte var Glazers, utan den som var manager och styrde alla sådana frågor i klubben sedan två decennier tillbaks, det vill säga Alex Ferguson?!”
Det må finnas andra skäl att inte gilla Glazers som ägare, en del av dem är helt säkert också legitima. På samma sätt kan man säkert ha olika uppfattningar om det positiva eller negativa i utvecklingen av Man Utds transfers sedan Ferguson lämnade klubben. Det mesta av detta är emellertid subjektivt och en funktion av mer eller mindre självständigt formulerade personliga värderingar och syn på hur fotbollen och dess klubbar ska styras.
Det är värderingar jag respekterar, och åtminstone delvis instämmer i. Vad jag emellertid har väldigt svårt att respektera är diffusa försök att rationalisera sådana värderingar med snömos, falska påståenden och nonsenslogik. En del gör det säkert medvetet, andra hakar på bandvagnen antingen av okunnighet eller god tro. Men goda värderingar talar för sig själva, de behöver inte rättfärdigas och därigenom förminskas av påhittade anklagelser.
:::
Be Champions!!