Något som ofta är föremål för diskussion inom den engelska fotbollen är domarna och deras insatser. Jag tycker allmänt sett det där är en rätt svår diskussion både att ha och att följa. Så väldigt ofta är den präglad av olika lagsympatier eller särintressen att det känns som om diskussionen aldrig riktigt förs med helt ärliga uppsåt.
Diskussionerna runt domarnas insatser har även ökat exponentiellt med tiden, och blir alltmer intensiva. Det svåra att bedöma är huruvida ifall detta beror på att domarnas insatser faktiskt blir sämre, om fotbollen i sig har blivit snabbare och mer svårdömd för en enskild domare, eller om det helt enkelt är så att mångfalden av TV-bilder och repriser gör att många fler misstag lyfts fram och förstoras.
Julfotbollen i England har föranlett en bred diskussion om domarnas kvalitet efter en förhållandevis stor mängd uppseendeväckande misstag. Utan tvekan är det ju också så att mycket har gått fel just nu. Frågan är då om detta är en tillfällighet eller ett uttryck för något mer systematiskt i sammanhanget.
Keith Hackett, den förre domarbasen, gick i dagarna ut med ett rejält angrepp på domarna och deras standard, på den officiella domarorganisationen PGMOL, för vilken han alltså tidigare var chef, samt på den nya chefen för samma organisation, Mike Riley. Han menar att domarstandarden har sjunkit sedan hans tid som chef, och menar att Riley bör avgå att fem namngivna domare bör avsluta sina domarkarriärer efter den här säsongen.
Man kan tycka att det är intressant hur Hackett som av en händelse anser att domarstandarden började sjunka först efter att han avgått som chef. Man kan likaväl tycka det är märkligt att Hackett nu framför samma kritik som han offentligt har fördömt flera managers för. Man anar att Hackett har sin egen agenda och sina egna skäl att säga det han gör.
Han får dock medhåll i den offentliga opinionen. BBC gjorde en enkät under gårdagen där det visade sig att 67,5% av de tillfrågade ansåg att domarna presterar sämre den här säsongen än den förra. Nu går i och för sig kunskapsvärdet i en sådan undersökning verkligen att ifrågasätta, men det ger ändå en bild över det allmänna stämningsläget.
Paradoxalt nog beskriver PGMOL en helt annan verklighet. Deras statistik visar hur domarnas prestationer har förbättrats stadigt sedan Hackett avgått som chef för organisationen. 95% (tidigare 94,1%) av de stora besluten fattas nu korrekt, 98% av beslut som fattas inne i straffområdet är nu korrekta, och 99% (92%) av alla offsidebeslut är korrekta. Domarnas fysiska status har dessutom förbättrats.
Det där är en verklighetsbeskrivning som alltså snarare stödjer uppfattningen att misstagen till viss del är tillfälligheter, och att uppfattningen att domarnas standard har sjunkit mer beror på hur enskilda misstag lyfts fram och förstoras. Inte helt onaturligt kanske. Få tänker på när ett beslut fattas korrekt, när däremot ett beslut fattas fel så väcker det mer uppmärksamhet. Och när fem procent av ”stora beslut”, som kan tänkas vara avgörande, fattas fel så blir det självklart en stor grej av det.
Samtidigt så tror jag att man i rätt många andra sammanhang, tänk exempelvis politiska beslut och myndighetsbeslut, skulle vara rätt nöjd med en sådan statistik som PGMOL visar upp. Om 95% av alla stora beslut där var korrekta så kändes det spontant som ett rätt stort fall framåt. Nu kan förvisso dessa beslut vara betydligt mer komplexa, men de behöver heller inte fattas under samma tidspress och offentliga uppmärksamhet.
Man kan självklart ifrågasätta objektiviteten i PGMOL:s siffror, självklart har de ett intresse av att framställa sig själva så bra som möjligt. Men man kan då tycka att det vore rätt lätt att kritisera den metod eller de nyckeltal med vilka de genomfört sin undersökning, en rätt uppenbar måltavla. Att detta inte har gjorts, utan att kritiken är fortsatt allmän och generell, tyder på att det inte har funnits några större anledningar att kritisera undersökningen som sådan.
Keith Hackett blir ju rätt personlig i sin attack. Han namnger fem domare som bör avsluta sina karriärer – Mike Jones, Andre Marriner, Lee Mason, Chris Foy och Lee Probert. Det är oklart varför just dessa fem lyfts fram, om de bevisligen då har presterat sämre än övriga domare och på vad exakt detta omdöme i så fall baseras. Eller om Hackett möjligen har andra personliga skäl att verbalt avrätta just dessa fem.
Så länge som det görs misstag så kommer domarna att vara föremål för diskussion. Och misstag kommer vara oundvikliga, idén att dessa skulle kunna elimineras helt och hållet är i det närmaste vansinnig. Vad man däremot kan påverka och förändra är själva beslutsprocessen, så att effekten av dessa misstag begränsas så mycket som möjligt.
Ett led i detta är att möjliggöra för domare att gå igenom matcher i efterhand och revidera de disciplinära beslut som fattades under matchen. Spelare som fått felaktiga gula och röda kort under matchen slipper då bestraffas för det i efterhand. Likaväl som spelare som orättmätigt klarat sig undan kort under matchen får vad de förtjänar. Det skulle också ge domarna möjlighet att i efterhand tydligare förklara sina beslut.
Videoteknik måste också gå att använda på ett bättre sätt. Målkamera har redan införts. En snabb videogranskning av övriga potentiellt avgörande situationer skulle ge domarna väsentligt bättre förutsättningar att fatta bra beslut. En sådan granskning skulle inte behöva ta många sekunder, och det är en väntan som rimligtvis vägs upp att vi med större sannolikhet slipper några av de främsta upplevda orättvisorna på planen.
Min slutsats är följande. Innan man kritiserar domarna alltför hårt så bör man i alla fall fråga sig om man har gett domarna bästa möjliga förutsättningar och verktyg för att fatta bra beslut. Jag anser inte att domarna någonsin har haft detta och alltså skulle jag hellre rikta min kritik mot detta grundläggande förhållande.
:::
Be Champions!!