Den moderna fotbollens ekonomiska geografi

I alla fall ledde det där till en diskussion om vad en tabell egentligen säger. För i Jespers resonemang ingick ju att eftersom Dortmund låg under strecket, på näst sista plats i tabellen, så fanns ju 16 lag som alltså är bättre än Dortmund, bara Freiburg är eller var för tillfället sämre. Samt ett resonemang om styrkan i Bundesliga, när Dortmund som går så bra i Champions League ligger på nedflyttningsplats.

Jag protesterade lite mot det där och menade att fullt så enkelt var det väl kanske inte. Dortmund är inte näst sämst i Bundesliga som fotbollsklubb betraktat utan det som nu sker med Dortmund säger väsentligt mer om Dortmund än vad det gör om Bundesligas allmänna konkurrenskraft. På samma sätt skulle jag tro som Man Utds fall till sjundeplats förra säsongen nog sa mer om Man Utds unika situation än om Premier Leagues konkurrenskraft.

Men det som skett med Dortmund skulle aldrig ha kunnat ske i Premier League eller i Serie A menar Jesper då och det ligger något i det så klart. Men vad det säger något om är i min mening snarare klubbarnas institutionella utveckling och den ekonomiska koncentrationen i ligan. Det ser olika ut i olika ligor och möjligheterna, vad som kan hända, är således även de annorlunda.

Jag försökte göra en karta för att illustrera detta förhållande.

Kartan är självklart vare sig perfekt eller fullständig. De stora fyrkanterna ska symbolisera superklubbarna, exempelvis Bayern München, Real Madrid, PSG och Man City. De något mindre cirklarna representerar stora klubbar såsom Dortmund, Tottenham, Napoli, Marseille med flera som ändå resursmässigt spelar på en annan och lägre nivå.

Självklart finns det fler stora klubbar (alltså cirklar) än vad jag markerat på kartan. Kanske finns det också någon superklubb jag missat. Dessutom finns det så klart ett helt koppel av medelstora klubbar och småklubbar som jag helt enkelt valt att inte markera alls, även om de har en viss betydelse för mitt resonemang i den här bloggen.

Men i grova drag ger kartan ändå en övergripande bild, och fram träder en intressant syn på de olika ligornas institutionella situation. Inte minst den ekonomiska koncentrationen ser helt annorlunda ut. Stora superklubbar är förhållandevis fåtaliga. Det finns två i La Liga, en i Bundesliga och med lite god vilja tre stycken i Serie A. Men i Premier League finns fem sådana klubbar och därtill en uppsjö av storklubbar vid sidan av dem.

Det vore så klart lätt att likställa Dortmund som tvåa i Bundesliga med tvåan i exempelvis Premier League. Men det är två klubbar med väsensskilda institutionella förutsättningar. Så det som kan hända Dortmund, om de krisar så kan de åka ända längst ned i tabellen, kan inte på samma sätt hända exempelvis Man Utd eller Liverpool, som i institutionell och ekonomisk mening är betydligt större. De kan också falla, men inte falla riktigt lika djupt.

Bilden säger också något om konkurrenssituationen i toppen. Bayern Münchens totala dominans i Bundesliga befästs av att de är den enda egentliga superklubben i ligan, samtidigt som det inte bara finns ett förhållandevis stort antal storklubbar som konkurrerar ut varandra utan där dessutom många finns inom samma geografiska område och ekonomiska zon. Bayern behöver således inte förvänta sig många fiender och de fiender som dyker upp lär komma hyfsat försvagade.

Situationen är en liknande i Ligue 1, även om PSG är betydligt nyare som superklubb och institutionellt sett mer bräckliga än Bayern München. La Ligas situation är densamma som Bundesliga, fast med två superklubbar istället för en. Det skapar en något större dynamik i La Liga, men i själva verket är det över sikt dessa båda klubbar, Real Madrid och Barcelona, som alltid kommer vara de dominanta.

Serie A har en delvis annan situation, vilket nog beror på att den ligan har varit professionell och utvecklad under så lång tid, betydligt längre än någon annan liga. Där finns tre superklubbar och ett antal andra storklubbar. Serie A:s problem är emellertid att ligans totala ekonomiska kaka har sjunkit i relativa termer jämfört med övriga ligor, så dess stora fiskar tvingas simma omkring i en allt mindre damm.

Premier Leagues institutionella situation ser dock ut på ett helt annat sätt än i övriga ligor. På relativt liten geografisk yta trängs åtminstone fem så kallade superklubbar, därtill med ett stort antal övriga storklubbar. Att som mindre klubb slå sig upp i toppen av tabellen där blir således näst intill omöjligt. Men det leder också till en del andra effekter:

Konkurrenssituationen blir en helt annan. Även som superklubb blir det betydligt svårare och mer energikrävande att kämpa uppe i toppen av tabellen än vad som är fallet i andra ligor. Risken finns till och med att, vid en dålig säsong, helt och hållet missa Champions League, med allt vad det innebär både ekonomiskt och sportsligt. En risk som är i praktiken obefintlig för andra superklubbar i andra ligor.

Variationen i tabelltoppen blir lägre. I andra ligor är kanske förstaplatsen och andraplatsen i någon mening låsta men det är i princip full huggsexa om platserna strax därunder. I Premier League är istället kanske de fem-sex översta platserna låsta på motsvarande sätt åt superklubbar och de främsta storklubbarna. Från övriga ligor ges således flera olika lag chansen till europeiskt cupspel, men i Premier League tenderar det bli i hög grad samma lag som hela tiden ges chansen även på lägre nivå så att säga.

Med en betydligt mer intensiv konkurrenssituation i den inhemska ligan så blir det relativt sett mer ansträngande för engelska klubbar att balansera ligaspel med europeiskt cupspel. Spelschemat blir mer intensivt och energinivån som krävs i respektive match blir genomgående högre. Vilket skapar en rätt speciell utmaning för engelska klubbar som också vill lyckas i det europeiska cupspelet, och som också förklarar varför det blivit en så tydlig motsättning mellan exempelvis ligaspel och Europa League.

På vad beror då dessa institutionella skillnader? Delvis historia och tradition naturligtvis, men den stora och övergripande förklaringen har nog mest med ekonomi och kapitalflöden att göra. Premier Leagues institutionella situation har växt fram i och med att kapitalet har kunnat flöda så fritt in i ligan och dess klubbar, i betydligt högre utsträckning än vad som har varit fallet i andra ligor såsom La Liga och Bundesliga.

Premier Leagues globala appeal är en stor anledning till detta som leder till att TV-avtalen är kontinentalt större än för någon annan liga. Ett annat ägarförhållande i engelska klubbar än i exempelvis spanska och tyska klubbar har gjort att kapital i betydligt högre utsträckning har kunnat komma in också på det viset. Superklubbarna har alltså blivit starkare, och även storklubbarna och numer också de medelstora klubbarna har börjat få rejält med muskler och mjölktänder.

Kapitalet ger självklart andra effekter och skapar också andra mönster av ekonomisk geografi inom den moderna fotbollen. Superklubbarna tar självklart de spelare de vill ha, men mängden av kapital i Premier League gör att merparten av övriga spelare, som fortfarande kan vara väldigt bra spelare, i huvudsak rör sig dit. Och i takt med att den ekonomiska styrkan även i storklubbar och medelstora klubbar ökar så får även sådana klubbar tillgång till dessa spelare.

:::

Be Champions!!