LINHEM: Wich is Wich och Ched Evans

Ipswich-Big Ipsmick

Dagens Ipswich påminner mycket om Mick McCarthys Wolves men de är inte alls identiska. Jag skulle säga att det beror på att Big Mick förlitat sig mer på unga spelare och mindre på Karl Henry-typer. Kollar man på den trupp Wolverhampton hade när de tog steget till Premier League hittar man många unga spelare som inte fick mycket speltid men som i andra klubbar utvecklats till bra spelare – Mark Davies, Jason Shackell, Mark Little, Darren Potter, Stephen Gleeson, Elliott och Kyle Bennett, Scott Malone, och Danny Batth – medan Wolves i Premier League istället värvade en busslast av äldre spelare av varierande kvalité.

Det är också precis vad Ipswich gjort sedan Marcus Evans tog över 2007. Ipswich har spenderat miljonbelopp på Tamas Priskin som var en skämtspelare i Watford innan Brendan Rodgers tog över Watford och var fortsatt en skämtspelare i Ipswich förutom när han avgjorde en Ligacup-semi mot Arsenal. Säsongen 11-12 hade de Paul Jewell som manager och värvade fem spelare som var över 30 år (Lee Bowyer! Jimmy Bullard! Nathan Ellington!) vilket ledde till en 15e plats. Lite sämre än när man slutade på 14e plats med Paul Jewell och lite sämre än när man slutade på en 13:e plats efter ha sparkat Paul Jewell och lika dåligt som den säsong man slutade på 15e plats med Roy Keane. Ipswich har i flera år varit klubben där åldrande anfallare kom för att göra sina sista mål.

Sedan Mick McCarthy tog över har man som sagt bara spenderat £10,000 på värvningar. Och den värvningen var Tyrone Mings från Chippenham Town. Mings som tagit över efter Aaron Cresswell och är nu Englands mest eftertraktade vänsterback. Hans uppskattade längd varierar mellan 1.91-1.96 beroende på vilket av hans ytteroffer du frågar efter att han tagit bollen av dem och trots sin fysik är han också en offensiv ytterback som slår många inlägg och har samlat på sig en handfull assist.

Flera spelare i Ipswich är dock spelare som liknar spelare McCarthy hade i Wolves. I mål är det oklart ifall Hipster-skägg Gerken är bättre än Bialkowski men likt i Wolves är det framför allt den som råkar vara frisk som står. I backlinjen finns Christophe Berra som påminner en del om den Christophe Berra som tidigare spelade i Wolves och bredvid honom finns Nya Zeeländaren Tommy Smith som länge varit lovande men som verkligen blivit bra de senaste säsongerna eller lagkaptenen Luke Chambers som dock vanligtvis är en mittback som spelar högerback(tänk Elokobi, Craddock, Stearman). Även Jonathan Parr finns att tillgå till båda ytterbacksplatserna.

På mittfältet finns en härlig liten tuff figur som kallas ”Jay Tabb” som bara är 1.70 och egentligen innermittfältare men i Ipswich spelar han ute till vänster och mot Middlesbrough gjorde han ett nickmål trots att han var markerad av två försvarare som åtminstone var 15 cm länge än honom. Han är vad Stephen Hunt inte har varit på flera år och passande nog är zombie-Stephen Hunt Tabbs backup i dagsläget. Centralt finns Cole Skuse som en gång i tiden var en lovande mittfältstalang som skulle leda Bristol City till Premier League men nuförtiden är han mest en generisk engelsk mittfältare som jag antar att Big Mick kallar ”Kevin Foley”. De har också den typen av mittfältare som Mick inte litade på i Wolves (”Mark Davies-typer”) i form av Luke Hyam, Jonathan Williams, och 18-åriga Teddy Bishop som visserligen kan tackla men som också är spelskickliga och håller i bollen. Ibland får Paul Anderson spela på högerkanten och du kan inte urskilja han ifrån Kightly eller Adam Hammill. Sedan har man också den levande legenden Darren Ambrose som mycket väl kan vara ett spöke.

Allra viktigast för denna säsongens framgångar har Daryl Murphy varit. Han är över 30 och på de ungefär tio säsongerna han spelade innan han fyllde 30 gjorde han sammanlagt 20 mål. Trots att han är anfallare och bedömdes tillräckligt bra för att spela för Sunderland och Celtic. När Ipswich först lånade in honom tänkte jag att man var samma gamla desperata Ipswich med en touch av att Big Mick gillar robusta anfallare. Han var heller inte särskilt bra de första två säsongerna på lån i Ipswich vilket förklarar varför Celtic var så villig att låna ut honom och inför förra säsongen gick han kontraktslös till Ipswich.

Sedan Daryl Murphy fyllde 30 har han på två säsonger gjort 40 mål. Eftersom detta antagligen bara kan beskrivas med film magic-logik är min förklaring att det sedan förra säsongen faktiskt är Steven Fletcher i Murphys kropp medan Daryl Murphy är i Fletchers kropp som helt slutat att göra mål i Sunderland de senaste två säsongerna. De som kan sina Judge Reinhold-filmer känner till detta fenomenet som ”Vice Versa”.

Bredvid Murphy-Fletcher spelar David McGoldrick som är en rutinerad hårt arbetande anfallare som fortfarande bara är 27 år gammal. Ipswich har dessutom nyligen värvat Noel Hunt som i Leeds inte gjorde ett enda mål, men som gjorde mål i sin Ipswichdebut. De har också Conor Sammon för att ibland har McCarthy svårt att se skillnaden mellan en hårt arbetande anfallare och någon som springer mycket för att dölja att de inte kan göra mål.

:::

Norwich-f.d. Neilwich Adams, numera Alex Neilwich

För det första är det väldigt, väldigt noterbart att Norwich sparkade sin manager Neil Adams för att sedan anställa Alex Neil. Det kan vara ofta man anställer en ny manager vars efternamn är hans företrädares förnamn. Skulle de gifta sig skulle Neil Adams kunna bli Neil Neil eller Alex Neil bli Alex Neil-Adams eller Neil Adams-Neil och sedan när Neil Adams gifter sig med serietecknaren Neal Adams blir han Neil Adams-Neil-Adams. Hade inte äntligen homoäktenskap blivit tillåtet på många platser hade inte sådana namn varit lika möjliga.

Vad det gäller laget Norwich är tajming för Neil Adams avgång oväntad då Norwich i december vunnit mot Wigan, 5-0 vunnit mot Huddersfield, spelat oavgjort mot Derby, och 6-1 vunnit mot Millwall. Femmålsvinster brukar traditionellt vara försäkring mot att bli sparkad/avgå och Norwich ligger på sjunde plats trots allt.

Från Norwich-håll låter det som att man helt enkelt länge väntat sig att Adams skulle lämna och att man på grund av sina imponerande trupp inte borde ligga tio poäng bakom uppflyttningstrecket, särskilt inte när ärkerivalerna Ipswich ligger ovanför det strecket.

Det som talar för Norwich är att de uppenbarligen har många bra spelare. Bradley Johnson har varit sig själv och dessutom gjort mål denna säsongen, Nathan Redmond leder laget i assist tillsammans med Hoolahan, Cameron Jerome har gjort elva mål, och försvaret ser säkert ut förutom John Ruddy som spelat likt någon som förväntade sig att bli såld.

Jag kan inte säga mycket om deras nya manager Alex Neil som nyligen tagit över för att jag inte följer skotsk fotboll tillräckligt. Men Alex Neil känns onekligen som en i raden av unga skotska managers som har lite framgång i en mindre skotsk klubb och som sedan får ett Championship-jobb på det. Jag vill kalla den sortens managers ”St Johnstone Trophy Managers” eller ”Copy-Coyles” för att tre av St Johnstones senaste managers lämnade St Johnstone för ett jobb i The Championship. Owen Coyle i Burnley vilket var en succé och det ledde till att hans efterträdare Derek McInnes tog över Bristol City och hans efterträdare Steve Lomas tog över Millwall.

Alex Neil var dock inte tidigare i St Johnstone utan i Hamilton Academical som är mest känd för en lysande akademi ansvarig för James McCarthy och James ”King” McArthur och under Neil har nästan hela Hamilton elvan bestått av egna produkter.

Vilket är imponerande, särskilt då Hamilton för närvarande ligger trea i Skotska PL trots att de är nykomlingar. Lite kul är det dock att notera att Aberdeen som faktiskt leder före Celtic har tidigare nämnda ”Copy-Coyle” Derek McInnes som manager.

Det är dock värt att fråga sig hur bra Alex Neil passar detta Norwich. Alex Neil är bara 33 år och han var spelande manager i Hamilton. Han är alltså inte särskilt rutinerad och innan han tog över i Hamilton hade han spelat där sedan 2005. När han tar över Norwich är det ett lag av främst rutinerade spelare som inte är mycket yngre än han själv, som spelade i PL ifjol, och som inte är egna produkter införstådda med någon särskilt klubbfilosofi. Norwich förväntar sig dessutom uppflyttning. Enligt alla tillgänglig information är det en diametralt motsatt situation för Neil i Norwich jämfört med i Hamilton. Vilket inte måste betyda att han kommer att misslyckas men jag förstår inte hur Norwich ser Neil och hans meriter som passande för Norwich.

Visst för att jag tror att framgångsrika managers är en blandning av magiker, forntida krigshjältar, och ”con men” men anställer klubbar bara managers för att de ger en bra intervju och för att deras lag presterat bra oavsett kontext?

:::

#ChedEvens

Sluta inte läsa på grund av de följande tre orden. Hashtaggen ovan symboliserar en del av alla problemen kring diskussionen om Ched Evans vara och inte vara i fotbollsvärlden.

Den är som ni märker felstavad och vad jag sett verkar de flesta som använder den stödja Ched Evans. För mig säger det att dessa personer antagligen inte har jättebra koll på Ched Evans som spelare, kanske inte ens är särskilt fotbollsintresserade men de är väldigt benägna att behandla alla våldtäktsanklagelser (och våldtäktsdomar) som falska och använda missvisande/felaktiga bevis för att stödja sitt argument. Är de inte personer som fullt ut hävdar att Ched Evans är oskyldig är de åtminstone dem som tycker att han har all rätt i världen att återuppta sin fotbollskarriär.

Och de har en poäng i att Ched Evans faktiskt lagligt får börja jobba igen. Han skulle till och med tekniskt sett kunna bli Premiärminister vad jag vet. Anledningen till varför klubbars försök till att värva honom möts med kritik, namnlister, och hot om allt från bojkott till mord är snarare moralisk. Även om det faktumet att någon i styrelsen i Oldham hotats med att hans dotter skulle bli våldtagen ifall de värvade Ched Evans verkligen är oacceptabelt och även det en del av våldtäktskulturen.

Det är inte så att Ched Evans situationen är unik för honom och att alla andra som begår allvarliga brott kommer lindrigt undan efter de avtjänat sitt straff. De som ofta nämns är Lee Hughes och Luke McCormick som båda suttit i fängelse på grund av vållande till andras död genom vårdslös körning. Men det vore antagligen mer passande att jämföra med hur politiker ofta måste avgå på grund av offentliga skandaler eller hur dömda pedofiler/mördare/allvarliga brottslingar har svårt att få jobb och närmast i regel inte kan få vissa jobb som är särskilt offentliga/viktiga eller som involverar barn. Något passande dock vore att nämna Marlon King (kvinnomisshandel bland annat) eller Graham Rix (sex/våldtäkt av minderårig) men snarare än att ”amen dom då?” åt dem kanske man kan hoppas det innebär att vi blir bättre på att uppmärksamma denna typen istället för att sopa dem under mattan. Dessutom känns det bevisat att bara dålig pr/protester är de som stoppar klubbar från att värva vem som helst ifall de tror den spelaren är bra nog.

Det kanske avgörande är att Ched Evans fortfarande hävdar att han är oskyldig och hans uttalanden tyder på att han likt många andra unga (och/eller rika) män inte förstår sig på definitionen av våldtäkt. Man kan hävda att han avtjänat sitt straff men poängen med straff för brott är också rehabilitering och uppenbarligen är han inte rehabiliterad.

Det har skrivits mycket om detta. Det jag tycker skrivits bra/tänkvärt om den kan ni läsa här, här, här.

:::

Övrigt

Swindon är ett av fyra lag i toppen av L1 som ser ut att ha skapat en toppklunga men nu i januari tappar de två spelare till de Asiatiska mästerskapen. Massimo Luongo (Australien) och Yaser Kasim (Irak) som är två av deras bästa spelare. Spännande att se hur det påverkar. Swindon har agerat kvickt genom att låna in John Swift och jag tror de jobbar på att klona Ben Gladwin som spelat på alla positioner förutom målvakt och mittback denna säsongen.

Watfords länge väntade nya läktare döps efter Sir Elton John. Vars historia som engelsk fotbolls bästa ägare under en längre tid är vida känd men också nämnvärt är att Watford kunde värva Troy Deeney tack vare inkomsterna från en Elton John-konsert och ytterligare donationer av Sir Elton John.

Sheffield United ligger bara sexa i L1 men de är i semifinal i Ligacupen efter ha slagit Southampton och gick vidare till fjärde rundan i FA-cupen efter ha slagit Harry Redknapps FA-cup-zombies. Vilket uppenbarligen är bra saker men det känns som att dessa framgångar blottar att svagheterna hos Sheffield är att de är bäst som ett ”kontringslag” mot PL-lag än de är på att föra matcher i L1.

En analys som kanske är lite Vicious men Nigel Clough’s Claim to Fame som manager är dock att han är bra på att släppa fram The Kids och mot QPR spelade unge Louis Reed som hade en Perfect Day.