Ännu ett transferfönster har stängt och även om det var ett inte alltför händelserikt fönster så kan man ändå göra några enkla observationer från det, om man sätter ihop information från sidor som TransferMarkt och Transfer League:
Nio av de tio största värvningarna är spelare som flyttat till någon av de fem stora europeiska fotbollsligorna – Premier League, La Liga, Bundesliga, Serie A eller Ligue 1. Motsvarande så är 15 av de 20 största värvningarna spelare som flyttat till någon av dessa ligor.
Fem av de tio största värvningarna är spelare som flyttat från en klubb i någon av dessa fem stora ligor till en annan klubb i dessa fem stora ligor.
Fyra av de 20 största värvningarna är till klubbar utanför den europeiska fotbollen – Ricardo Goulart och Alan som gått till Guangzhou Evergrande, Everton Ribeiro till Al-Ahli och Carlos Darwin Quintero som gått från Santos till CF América i Mexiko.
Den nittonde största värvningen är Omer Damari som gått från Austria Wien till RB Leipzig, en klubb i den tyska andradivisionen som är företagägt och är i expressfart på väg upp i Bundesliga. Den 21:a största värvningen är Daley Sinkgraven från Heerenveen till Ajax, den enda värvningen i närheten av de 20 största som sker mellan klubbar utanför de fem stora europeiska ligorna.
Av dessa rent statistiska observationer kan man dra en del slutsatser eller väcka en del tankar.
Dels att det finansiella gapet mellan de fem stora ligorna och övriga Europa växer med tiden och blir större och större för varje transferfönster. Den så kallade fotbollskapitalismen leder till en koncentration av ekonomiska resurser till färre aktörer och det är en utveckling som förstärks snarare än motverkas av financial fair play.
Dels att financial fair play-regelverket möjligen skapar en alternativ marknad för spelare utanför Europa. Talangfulla spelare från exempelvis Sydamerika väljer nu istället att flytta till Kina, Japan, USA eller Mellanöstern istället för till mindre europeiska klubbar, som inte längre har möjlighet att erbjuda dem konkurrenskraftiga löner.
Det resulterar i två konsekvenser, en negativ och en positiv.
Den negativa effekten är att konkurrensen inom den europeiska fotbollen blir alltmer snedvriden. UEFA skapar denna situation med vänsterhanden genom sina financial fair play-regler och försöker med högerhanden åtgärda den genom att skapa särskilda spår för mindre klubbar in i Champions League och Europa League.
Den positiva effekten är att nya konkurrenskraftiga marknader och ligor inom fotbollen växer fram utanför Europa, vilket rimligtvis sprider intresset för fotbollen globalt. På lång sikt kan alltså den europeiska hegemonin utmanas av amerikanska och asiatiska ligor, och även de sydamerikanska ligorna, framför allt den brasilianska och den argentinska, kommer ha större förutsättningar att hävda sig.
Detta är emellertid en teoretiskt utveckling. Den praktiska verkligheten just nu är att de stora klubbarna blir allt större och spelplanen alltmer ojämn inom den europeiska fotbollen.
:::
Arsenal, Liverpool och Man Utd – dessa tre storklubbar är kvar i FA-cupen efter den del möda och besvär. Så vilken av dessa klubbar vinner FA-cupen, eller blir det någon helt annan klubb som går hela vägen i år?
:::
Ägarbekymren i klassiska engelska klubbar som Leeds och Nottingham Forest gör ont i mitt engelska fotbollshjärta. Det här var klubbar som var på Tipsextra mest hela tiden, nu behandlas de som sunkiga eftertre-ragg med ungefär samma utsikter till ett långsiktigt stabilt förhållande.
:::
Be Champions!!