Det sägs att en människa rent medicinskt kan anses som död men ändå kunna återfå liv i kroppen därefter. Om det är sant är jag inte tillräckligt insatt för att kunna svara på, men som manager får man nog ändå säga att Leicesters Nigel Pearson kom så nära som var möjligt i lördags.
I en av den här säsongens mer bisarra vändningar den här säsongen så fick nämligen Pearson enligt väldigt säkra källor sparken tidigt på söndagskväll, bara för att klubben fyra timmar senare under samma kväll gick ut med ett meddelande där de menade att detta var helt felaktigt och att Pearson absolut inte fått sparken.
Inte sparken alltså. Annars fanns det en del rätt goda skäl. Leicester hade precis förlorat ännu en match, den här gången mot Crystal Palace, och man ligger sist i tabellen, med 17 poäng efter 24 spelade matcher och fyra poäng upp till säker mark nedflyttningsstrecket.
Nu var det inte bara resultaten som inte gått Nigel Pearsons väg, utan mer besvärande för honom var kanske ett par incidenter relaterat till hans eget uppförande. Allra helst som utländska ägare likt Leicesters thailändska King Power brukar vara rätt känsliga för den typen av PR-mässiga problem.
Den första incidenten inträffade i december då Nigel Pearson ska ha sagt till en missnöjd supporter vid sidlinjen, översatt till skrubbad svenska, att ”dra åt helvete och dö”. En mer bisarr händelse inträffade i lördags då Pearson började brottas, delvis på skämt och delvis på allvar, med Crystal Palaces James McArthur vid sidlinjen.
Den galna helgen avslutades alltså med följande uttalande från Leicesters klubbledning: ”Contrary to media speculation on Sunday evening, Nigel remains the club’s first team manager. Reports to the contrary are inaccurate and without foundation.”
Att det var felaktigt blir lite ”vilket skulle bevisas”, det blir felaktigt i och med att han faktiskt inte får sparken. Att spekulationen var helt utan grund tullar nog mer på sanningen i så fall, Nigel Pearson själv var i alla fall helt och hållet av uppfattningen att han fått sparken och han ansträngde sig knappast för att förneka dem under måndagskvällens presskonferens.
Slutsatsen känns rätt given att Leicesters klubblednings första reflexbeslut var att faktiskt ge Nigel Pearson sparken, men att de kort därefter kom på bättre tankar. Det kan som jag ser det finnas åtminstone tre anledningar till att det blev på det viset:
Å ena sidan uppskattar de förmodligen Nigel Pearsons arbete med klubben och den stabilitet och trygghet han ingjutit i laget sedan han kom till Leicester för andra gången i slutet av 2011. Pearson förvandlade Leicester från ett överspenderande men underpresterande lag till ett lag som dominerade The Championship och fortfarande har god chans att hålla sig kvar i Premier League. I det perspektivet är det inte konstigt om Leicesters klubbledning tänker två gånger.
Å andra sidan finns ett mer cyniskt perspektiv. Nämligen att Leicester under sina fyra kommande ligamatcher utöver att möta Arsenal ikväll hemma på King Power Stadium ska spela borta mot i tur och ordning Everton, Man City och Tottenham. Knappast matcher Leicester förväntas ta några poäng i och man kan föreställa sig Leicestes klubbledning vila på avtryckaren för att låta en ersättare få en något mindre tuff inledning än så.
Det kan också vara så, för det tredje, att det råder oenighet i Leicesters klubbledning. Rob Dorsett på Sky hänvisar till källor som påstår att det var ordförande Vichat Srivaddhanaprabha som först beslutade sig för att ge både Pearson och hela hans tränarstab sparken, men att dennes son och tillika vice ordförande Aiyawatt var av en annan uppfattning och såg till att få beslutet ogjort. En oroväckande syn på klubbens beslutsfattande.
Tre perspektiv; ett idealistiskt, ett cyniskt och ett pragmatiskt. Inom några veckor lär vi ha en indikation på vilket perspektiv som är det mer verkligheten närmast överensstämmande.
En mer besvärande omständighet för Nigel Pearson är dock att Leicester i Premier League har börjat återfå sin profil som ett på samma gång överspenderande men underpresterande lag. Leicester har utifrån sina förutsättningar slagit tre transferrekord inför och under den här säsongen, men utan att någon av dessa spelare har blivit något riktigt lyft, och lagets resultat har inte heller de fått något lyft.
Det mer än något annat kan på sikt få Leicesters styrelse och klubbledning att se sig om efter ersättare till Nigel Pearson.
:::
För Arsenal handlar mycket med den här matchen om att återvända till vinnarcirkeln.
Innan förlusten mot Tottenham i helgen så hade Arsenal vunnit fem raka matcher, och förhoppningen måste vara, inte minst med Alexis Sanchez tillbaka i laget, att man ska återgå till att producera trepoängare på löpande band. Att snabbt släppa motgång är ofta avgörande för god ligaform.
Lite finurlig tycker jag också att Arsene Wenger har varit efter förlusten mot Tottenham. Han betonade rätt snabbt att Arsenal hade chansen att gå förbi Tottenham i tabellen igen, naturligtvis väl medveten både om att Arsenal har goda chanser att slå Leicester och att Tottenham har en mycket svår match borta mot Liverpool.
Med detta uppnår han två saker. Dels skapar han en extra morot inför matchen mot Leicester. Dels förtar han något av den psykologiska effekt som Tottenham kan ha hoppats uppnått genom att gå förbi i tabellen. Att ta sig förbi Arsenal kan ju vara jobbigt nog psykologiskt för Tottenham, men att ändå lyckas bara för att omedelbart därefter se Arsenal gasa förbi dem igen kan självklart vara demoraliserande.
I övrigt en väldigt spännande match på Anfield mellan Liverpool och Tottenham, två lag som båda krigar om Champions League-platser och som båda råkar spela hyfsat bra för tillfället. Liverpool är självklart ”piskat” att vinna eller i alla fall inte förlora.
Hull skulle må bra av en vinst ikväll. Dels har laget bara tagit fyra poäng på sina sex senaste matcher och ligger under nedflyttningsstrecket. Dels möter de Aston Villa och kan vid vinst ta ett kliv uppåt i tabellen förbi just Aston Villa och teoretiskt upp på 15:e plats. Hull borde känna sig positiva efter sin överraskande poäng mot Man City nyss, men förmår de göra mål?
QPR har å andra sidan inte vunnit sedan den 20:e december och skulle även de göra sig själva en stor tjänst genom att vinna mot Sunderland ikväll. Men för att göra det så måste de lyckas med vad de hittills aldrig lyckats med den här säsongen, nämligen vinna på bortaplan.
:::
Be Champions!!