Det känns på något sätt lite typiskt den här bloggen att den fyller 2000 artiklar på fredagen den 13:e av alla dagar. Lycka och olycka sammanblandad på ett sätt som skulle få ett hypotetiskt metafordepartement att börja göra piruetter i ren entusiasm.
Det har tagit rätt precis fyra och ett halvt år att producera 2,000 bloggar. Fyra och ett halvt år är 1,642 dagar vilket betyder att jag under dessa fyra och ett halvt år har publicerat i genomsnitt 1,2 bloggar per dag eller, räknat på ett annat vis, 8,5 bloggar i veckan. Det får anses godkänt.
Kvantitet är dock en sak, kvalitet är en annan. Förhoppningen är alltid att det ska vara bra och välskrivna bloggar, som några förhoppningsvis ska tycka är intressanta av en eller annan anledning. Det där är inte alltid helt lätt att åstadkomma när så många bloggar skrivs så ofta, och som alltid så finns nog exempel både på sådant som har varit bra och inte så bra. Eller sådant som jag varit nöjd med och sådant jag själv har varit mindre nöjd med.
En sak som gör bloggandet roligt är självklart när det är fart och fläkt i kommentarsfältet. Allra helst när fotboll och engelsk fotboll diskuteras lite djupare och lite mer ingående, vilket blir som bäst när man släpper i alla fall lite på den egna lagprestigen.
Jag får en del frågor om hur bloggandet egentligen går till. Många tror att det tar tid att skriva, men jag upplever inte skrivandet som den stora utmaningen, utan snarare att komma på om vad man ska skriva. Inte så konstigt kanske med 2000 bloggar under bältet, och ibland förekommer inte problemet alls, när det spelas stora matcher eller andra aktuella händelser inträffar.
Det där hänger ihop med att åtminstone i någon utsträckning skriva om sådant som läsarna är intresserade av eller tycker är kul. Alltså hoppas jag av flera skäl att ni fortsätter komma med förslag på sådant som ni vill att bloggen ska ta upp och som jag kan gräva vidare i.
Jag har min stil och den kommer nog att förbli densamma i grunden. Jag tar helst upp ett ämne i varje blogg och föredrar att gnugga det ämnet lite mer intimt. Jag har i och för sig inget emot att provocera lite i vad jag skriver men utgår alltid från en ambition att vara ärlig i det jag skriver, tänker och tycker. I det avseendet anser jag att ärlighet är viktigare än påstådd objektivitet.
Jag frågade igår på twitter om det fanns några önskemål om vad denna blogg nummer 2000 skulle handla om. Några förslag dök upp som svar som jag inte riktigt tog fasta på men som ändå är värda att kommentera:
#1: ”2000 skäl att skeppa bort Rooney, RVP och Falcao i sommar.” Jag måste medge att min fantasi inte tillåter mig att komma på 2000 skäl. Dessutom, jag har absolut ingen lust att se Wayne Rooney skeppas bort som är en av Man Utds bästa och viktigaste spelare men som felanvänds på ett så bisarrt sätt som nu är fallet.
#2: ”Har Louis van Gaal raserat allt som Fergie/Moyes byggt upp under 2000-talet, med tanke på det osmakliga spelet?” Vissa kommentarer är kanske svåra att ta helt på allvar. Men med tanke på att jag alldeles nyligen har skrivit två bloggar om van Gaal och Man Utd, och fick kritik för det, så är det kanske bäst att jag avstår.
#3: ”En blogg om konsekvenserna av att spela 2×30 minuter effektiv tid.” En intressant idé som dock kanske är lite torr för en jubileumsblogg. Men jag kan lova att det kommer en blogg på det temat i närtid. Dessutom kan ju ni få ta den frågan som en form av fredagsdiskussion här och nu.
#4: ”Ett snyggt inlägg nummer 2000 hade varit en lista över de snyggaste tröjarna i engelsk fotboll genom tiderna.” Även detta en rolig idé som dock, om man ska göra den på riktigt, fordrar lite mer arbete och research än vad jag hade tid med. Men off the top of my head så tycker jag de här tre är klassiska engelska fotbollströjor:
Crystal Palace, från 1980, löjligt elegant:
Nottingham Forest, från 1978, hård konkurrens med Liverpool men kanske engelsk fotbollshistorias snyggaste helröda kollektion i all sin enkelhet:
West Ham, från 1985, jag är partisk för olika varianter av claret and blue, och den här är en höjdare:
Brunt är för övrigt en färg som är sällan använd i sådana här sammanhang, kanske av lätt insedda skäl. Coventry gjorde dock 1978 ett inte helt oävet försök att faktiskt ro det i land:
:::
Be Champions!!