Tradition är ett ord och ett begrepp som ofta lyfts fram i samband med FA-cupen. En av de bästa sakerna med FA-cupen är att de möjliggör för klassiska engelska klubbar att mötas igen, även om flera divisioner kanske skiljer dem åt i ligaspelet. Och med den tradition som trots allt finns både i FA-cupen och i dessa klubbar så kan man aldrig riktigt vara helt säker på hur utfallet i dessa matcher blir.
Manchester United är utan tvekan en traditionsrik klubb inom engelsk fotboll. Men när de ikväll beger sig den korta resan till Deepdale för att möta Preston North End i FA-cupens femte omgång, så möter de en klubb vars historia är om inte mer framgångsrik så i alla fall minst lika omfångsrik.
Preston North End var en av de tolv klubbar som 1888 bildade The Football League, det vill säga den engelska ligafotbollen. De var den tidiga engelska fotbollens stora dominanter. Preston vann de båda första ligatitlarna, 1888-89 samt 1889-90. 1888-89 blev Preston även det första och hittills enda engelska laget att gå obesegrade en hel säsong, det vill säga i både ligan och i FA-cupen.
Preston fortsatte vara en av de stora klubbarna inom engelsk fotboll under resten av 1800-talet. Några fler liga- eller cuptitlar blev det dock inte, och Preston skulle ta sin nästa och senaste titel 1938 när man återigen vann FA-cupen genom att i finalen besegra 1930-talets engelska fotbollsdominanter Huddersfield med 3-1.
Preston var stora i den engelska ligafotbollens begynnelse. Långt innan det vi idag kallar för den moderna fotbollen hade slagit igenom. Till och med långt innan den engelska fotboll vi själva idag tittar tillbaka på med nostalgi i våra blickar hade hunnit växa fram.
Ändå lever Prestons arv undermedvetet vidare i den engelska fotbollskulturen där deras bidrag informerar vårt eget förhållningssätt. Det var Preston som för första gången vann dubbeln – The Double – och såg det begreppet ges liv. Det var också Preston som gav liv åt begreppet Invincibles genom att förbli obesegrade under en hel säsong.
En måttstock skapades mot vilken dagens klubbar fortfarande utvärderas.
Prestons största och mest berömde spelare genom tiderna är Tom Finney, som spelade för klubben mellan 1946 och 1960. Preston är och förblir den enda klubb som Finney spelade för, och för dem gjorde han totalt 473 matcher. Han står staty utanför läktaren som bär hans namn, The Sir Tom Finney Stand. Hans storhet och betydelse för laget beskrivs kanske bäst av att Preston säsongen efter Finney slutade åkte ur högsta ligan för att aldrig återvända.
Preston lever ett betydligt mer blygsamt liv för tillfället. Laget har genom åren pendlat mellan vad som idag kallas för The Championship och League Two, det vill säga mellan andra och fjärde divisionen inom engelsk fotboll. Hittills har dock Preston aldrig åkt ur The Football League som man var med om att grunda, och med sina 116 raka säsonger i The Football League så förblir Preston resultatmässigt en av de mest framgångsrika engelska klubbarna.
Idag befinner sig Preston i League One, där man efter 29 omgångar ligger på fjärde plats i tabellen, med tio poäng ned till femteplatsen och med hugg på andraplatsen och automatisk uppflyttning. Med Simon Grayson som manager har man lyft sig från några säsongers mittenplaceringar i League One och om Preston tar sig till playoff så blir det andra säsongen i rad man ger sig själva chansen att återvända till The Championship.
Att komma tillbaka till The Championship vore dock bara det första steget för Preston North End, vars målsättning inte rimligtvis kan vara att utmana om titlar som klubben kunde i den engelska fotbollens begynnelse, men i alla fall att ta sig tillbaka till den engelska högstadivisionen som de inte bara var med om att grunda, utan att också först vinna.
Enligt en tradition som inleddes 1948 så begraver Prestons fans i samband med festligheter en kista för varje nedflyttning i Bamber Bridge, en kista som därefter tas upp ur marken när laget återigen flyttats upp. Genom åren har åtta kistor begravts men endast sex lyfts upp ur marken igen.
Kanske är detta en talande symbol för Prestons historia – två kistor i marken under Bamber Bridge. Det går emellertid att diskutera huruvida symbolen är själva kistorna eller snarare strävan att få upp kistorna ur marken igen. Preston är en klubb vars anrika historia i någon mening är begravd men som klubben och dess fans gärna vill göra levande igen.
Om Preston har en god chans att få gräva upp en av kistorna efter denna säsong så är det dock en lång väg kvar innan den sista kistan kan grävas upp. I väntan på detta är dock FA-cupen och en match mot Man Utd ett utmärkt tillfälle att återigen markera sin närvaro inom den engelska fotbollen, också på dess högsta nivå.
Det finns viss historik mellan Preston och Man Utd. De båda klubbarna har förvisso inte stött på varandra sedan 1972, men båda klubbarna har sina rötter i den engelska fotbollsfabriken i nordväst. Ett mått av förbittring finns också sedan säsongen 2010-11, när Preston åkte ur The Championship. Manager då var Darren Ferguson som fick sparken i slutet av 2010. Hans far, Alex Ferguson, beslutade då att som ren hämnd återkalla sina utlånade spelare.
Alex Ferguson ska närvara på Deepdale ikväll. Prestons klubbledning och ordningsmakt har bestämt att därför införa extra säkerhetsåtgärder, i vad som känns som en i alla fall på förhand något överdriven försiktighetsåtgärd. Men man kan i alla fall räkna med en intensiv cupatmosfär på Deepdale, och en allt annat än lätt match för Man Utd.
Många kommer att hålla Preston ikväll, förmodligen alla som inte råkar vara en Man Utd-supporter. Och det är väl okej, Preston är en klubb som är lätt att gilla tack vare dess historik och tradition, och i det här fallet också för att de slår ur förväntat underläge. Och, precis som Prestons egna supportrar kommer att sjunga inför och under kvällens match, till Elvis Presleys melodi: ”Take my hand, take my whole life too. For I can’t help falling in love with you!”
I det avseendet så är Preston North End fortfarande liktydigt med engelsk fotboll.
:::
Be Champions!!