Ridån har fallit för den första rundan av åttondelsfinaler i Champions League för den här säsongen. Det har varit en del intressanta resultat i dessa åttondelsfinaler, och till viss del har resultaten fallit så att det är möjligt att redan nu börja inventera läget lite, kanske främst då vad gäller de engelska lagen.
- Chelsea gjorde vad de skulle borta mot PSG, de fick med sig 1-1 vilket är ett bra resultat för dem. De får betraktas som favoriter inför returmötet på Stamford Bridge, med ett bortamål i ryggen, även om man inte ska utgå från att deras avancemang är helt självskrivet.
- Liverpool var redan sedan tidigare utslaget i och med att de inte lyckades passera gruppstadiet. Ingen vinst på någon av de fyra första matcherna gjorde läget alltför svårt för Liverpool. Och även om det var Liverpools första säsong i Champions League på några år så får nog det ändå betraktas som ett rejält snedsteg för dem.
- Man City tog sig ännu en gång vidare från gruppspelet, men väl där fick de se sig nesligen besegrade av Barcelona på hemmaplan. 1-2 i baken betyder att det krävs ett mindre mirakel för att de ska kunna ta sig vidare till kvartsfinal. De kan inte på något sätt vara nöjda med hur de genomförde matchen hemma på Etihad, och på så vis har Man City misslyckats.
- Arsenal, alltid till Champions League och alltid till åttondelsfinal, men aldrig längre. Det verkar vara deras förbannelse. Den här säsongen hade de fått en på förhand bekvämare lottning än tidigare. Men 1-3 mot Monaco på Emirates ger dem ett blytungt utgångsläge inför returen. Även för Arsenal ser det alltså ut att bli respass.
En riktig näsbränna för Premier League och de engelska lagen naturligtvis, så här illa ska det inte behöva gå. De engelska lagen ska ha rutin, kvalitet och framför allt pengar att klara sig bättre än så här, men ändå så presterar de så förhållandevis svagt.
Nu är det inte så som en del var snabba med att påpeka under kvällen igår att de nya TV-avtalen har hunnit få något reellt genomslag ännu inom den engelska fotbollen. Om några år kan vi börja prata om det. Men resurserna är ändå formidabla bland de deltagande engelska klubbarna, och inte minst av klubbar som Man City och Arsenal förväntar man sig mer.
Många ser fördelarna med mycket pengar, men det finns också en baksida. Det riskerar leda till ett beteende där man hela tiden försöker köpa sig fri från problem. I viss utsträckning är detta möjligt, men svagheten med detta är att det inte fordrar någon disciplin eller eftertanke. Därmed byggs heller ingen kompetens eller struktur upp, och vad som då byggs upp är luftslott.
Fördelen med pengar som bristvara som måste hushållas med är att det ställer krav på kreativitet och att göra det mesta möjliga av de resurser man faktiskt har. Mer ofta än inte så leder detta till att man har en högre kvalitet och bättre effektivitet i klubbens aktiviteter, allt från scoutning, rekrytering, träning, taktik och så vidare.
Det skapar en grundtrygghet som pengar helt enkelt inte kan köpa.
Arsenal har inte riktigt det problemet. De har förvisso pengar så det räcker till och blir över, men det är samtidigt en klubb som onekligen också har byggt upp starka rutiner och institutioner. Ändå så går det alltså så illa för Arsenal mot Monaco igår, i vad som måste betraktas som en av Arsenals mörkare kvällar på många år.
Man skulle kunna göra en rätt lång lista över allt som gick fel för Arsenal, men vi kan sammanfatta det i fem allmänna fel:
(1) Mentalt oförberedda. Lottningen var ju lätt. Åtminstone var den inte så svår som den varit tidigare säsonger, äntligen skulle Arsenal kunna ta sig till kvartsfinal. Ja, men det där skapar självklart också press. Arsenal var helt enkelt inte förberedda på att Monaco faktiskt skulle vara en svår nöt att knäcka, och spelet låste sig.
(2) Spelade situationen. När matchen började svänga över till Arsenals nackdel så spelade laget inte längre utifrån taktik eller motstånd, utan de började spela utifrån situationen. Spelet blev stressigt och forcerat, besluten blev felaktiga och matchpsykologin gled Arsenal ur händerna.
(3) Taktisk naivitet. Arsenal har mängder av rutin från europeiskt cupspel men ändå faller de i fällan. De kontrollerar matchen helt och hållet fram till 0-1 men tappar därefter koncepterna. Laget går full fart framåt och blottar sig därmed oförlåtligt bakåt. Ett dåligt läge förvandlas därmed till ett uselt läge. En riktig bakläxa för Arsene Wenger.
(4) Otillräckligt ansvarstagande. Inför matchen lyfte jag fram det nya modiga Arsenal där spelarna tog ansvar och höjde sig i de viktiga matcherna. Det var som bortblåst mot Monaco där spelarna snarare tog ett kliv bakåt och flydde från situationen, överlåtandes till ”någon annan” att lösa uppgiften. Monaco tackade och tog emot.
(5) Bristfällig koncentration. Läget var uselt men när Alex Oxlade-Chamberlain gör 1-2 så tänds i alla fall ett visst hopp för Arsenal. Men i tron att matchen då på något sätt är över så tappar Arsenal återigen koncentrationen och tillåter Monaco att göra 1-3. Oförlåtligt naturligtvis, och inte så konstigt att Monacos manager gjorde en indianrush längs sidlinjen.
Någon kvartsfinal i Champions League blir det med intill visshet gränsande sannolikhet icke för Arsenal. Den större frågan för dem är hur detta debacle påverkar dem i kommande uppdrag den här säsongen, i FA-cupen och i Premier League, när denna smärtsamma påminnelse om deras egen dödlighet och ofullkomlighet drabbade dem som en pisksnärt över ländryggen.
:::
Be Champions!!