:::
Bubblare:
David Ospina, Arsenal
Scott Dann, Crystal Palace
Emre Can, Liverpool
Darren Fletcher, West Brom
Jason Puncheon, Crystal Palace
Papiss Demba Cissé, Newcastle
Diego Costa, Chelsea
:::
Tankar och slutsatser:
José Mourinho har varit manager i tolv stora cupfinaler, och vunnit tio av dessa cupfinaler. Det är ett minst sagt imponerande facit.
Bakgrunden är förhållandevis enkel. Han har insett att en cupfinal går ut på att inte förlora matchen och skäms inte för att ställa upp ett väldigt defensivt orienterat lag i syfte att vinna matchen. Det har funkat förut och det funkade även idag mot Tottenham.
Förutsättningen för framgång med detta är lika enkel den. Den bygger på idén att om bara Chelsea håller nollan så finns det tillräckligt mycket individuell kvalitet och skicklighet i laget för att garantera att man vinner matchen. Och det finns i Chelsea.
Kanske var Tottenham särskilt sårbara för just detta angreppssätt. Laget är sårbart i defensiven och har kanske heller inte världsklassnivå i sitt anfall, med all respekt för Harry Kane. Tottenham hade också en misslyckad Europa League-match i benen.
Det var cyniskt och det var stundtals lite småfult. Men det var inte över någon form av anständighetens gräns och, kanske viktigast, det fungerade. Det är vanskligt att utvärdera en taktik utifrån någon annan måttstock, och att skylla på någon för att använda en fungerande taktik är som att anklaga en anka för att den kvackar.
Min liknelse går närmast till boxningen och den klassiska Rumble in the Jungle-matchen från 1974 mellan Mohammad Ali och George Foreman. Ali visste hur hårt Foreman slog och valde att absorbera slagen med hjälp av repen, och när tröttheten tog ut sin rätt och luckorna blottade sig så attackerade Ali själv, hårt och skoningslöst.
Chelsea visste från det tidigare mötet på White Hart Lane hur de riskerade att knockas av Tottenhams slagstyrka. Alltså satt man tillbaka och absorberade inledningsvis attackerna för att därefter ta de egna chanserna när de helt enligt plan dök upp.
Många beklagade under och efter matchen hur Tottenham förlorade trots att de, enligt dem, spelade bättre. Frågan är hur många om någon som efter Alis match mot Foreman beklagade Foremans förlust för att han hade boxats bättre. Beundran av Alis mer effektiva taktik är matchens allmänna eftermäle.
Frågan är varför fotbollen ska ha någon annan bedömningsgrund än boxningen i det avseendet.
Annars var det här John Terrys cupfinal. Han har haft många bra matcher under åren och inte minst den här säsongen, men i den här cupfinalen var han tillbaka på sitt allra mest imperialistiska vis. Det brukar vara svårt för försvarare att få sådana epitet, men om vi tidigare har sett Matthewsfinaler och Gerrardfinaler så borde det här kunna beskrivas som en ”Terryfinal”.
:::
Tidigare under dagen bjöds vi på ett fantastiskt underhållande möte mellan Liverpool och Man City på Anfield.
Vi fick se två fantastiska mål för Liverpool, från i tur och ordning Jordan Henderson och Philippe Coutinho. Och även om vi länge har misstänkt det så utfäste Coutinho idag för omvärlden att han är en av Premier Leagues och kanske världens allra bästa lilla spelfördelare.
:::
Be Champions!!