Ännu en cuphelg i England. Vilket underligt nog den här gången innebär en helg med rätt lite engelsk fotboll, om vi nu för diskussionens skull väljer att bara tänka på Premier League och cuperna. Fyra kvartsfinaler i FA-cupen utspridda över tre dagar, samt idag också en ensam ligamatch mellan QPR och Tottenham.
Tim Sherwood och Aston Villa nickar säkert igenkännande inför kvartsfinalen på Villa Park. Händelsevis är det ju West Brom som kommer på besök igen, efter att de båda lagen möttes i en ligamatch under veckan. Den vann ju till sist Aston Villa efter många om och men, en väldigt viktig seger för dem, och det återstår att se vad det leder till idag – självförtroende för Aston Villa eller revanschlystnad för West Brom?!
Det var ju en fysiskt rätt intensiv match i tisdags. Som sig bör i ett derby kan sägas. Men kanske gick det lite överstyr. Saido Berahino tyckte exempelvis säkert det var så där lagom roligt att få se Alan Hutton ta sats för en flygande dropkick rätt in i familjelyckan, än mindre roligt att faktiskt ta del av själva upplevelsen. Normalt sett brukar ju inte sådana där avarter direkt bli färre i cupmatcher.
Det har ju slumpat sig så att av fem återstående Premier League-lag i kvartsfinalerna så möter fyra av dem varandra. Endast Liverpool av dessa lag har en motståndare från en lägre divison, närmare bestämt Blackburn hemma på Anfield. Men Aston Villa möter alltså West Brom, och på måndag möts Man Utd och Arsenal på Old Trafford.
I dagens andra kvartsfinal möts således två lag från The Football League. På Valley Parade möts Bradford och Reading. Bradford, som till vardags hör hemma i League One, är den här säsongens stora jättedödare i FA-cupen, då de på vägen till denna kvartsfinal har eliminerat både Chelsea och Sunderland. De ställs nu mot Reading från The Championship, måhända inte någon jätte men ändå ett tufft motstånd.
Ändå är Bradford ett dokumenterat framgångsrikt cuplag på senare år. Bara för två säsonger sedan blev de det första League Two-lag någonsin som gick hela vägen till Wembley och en av de stora cupfinalerna. Väl där blev Swansea för svåra men på vägen hade de slagit ut Wigan, Arsenal och Aston Villa. Några månader senare skulle de vara tillbaka på Wembley för playoff-final, och uppflyttning till League One.
Och även om det förvisso är svårt att hålla isär realism och romantism inför Bradfords match mot Reading idag, möjligen övervärderar man deras chanser för att man vill tro på dem, så vore det knappast någon sensation om de vinner mot Reading. Lika lite som det kändes som någon överraskning att de lyckades vinna mot Sunderland efter deras dramatiska vändning mot Chelsea.
Å andra sidan så är det väl i ett sådant läge som man inte heller skulle bli så värst dramatiskt förvånad om det visade sig att Reading till sist vinner, möjligen med vinstmålet innickat av Yakubu. Det brukar ju inte sällan bli så där, att verkligheten liksom kommer ikapp när förväntningarna blir för höga, ofta dessutom på rätt brutala vis.
Det är så klart rätt osannolikt att något av lagen som spelar idag kommer att vinna FA-cupen. Liverpool, Arsenal och Man Utd får trots allt betraktas som minst sagt tunga favoriter. Något av lagen kan säkert knockas, rättare sagt kommer ett av dem definitivt bli det, men det är svårt att föreställa sig att alla tre ska trampa på en mina med så få matcher kvar.
Däremot hägrar helt säkert drömmen om Wembley för samtliga fyra lag som spelar idag. För det räcker det ju med en vinst idag, eller möjligen oavgjort, så är den drömmen sann. Eftersom FA-cupens semifinaler nu för tiden spelas på Wembley.
Jag har varit skeptisk till att spela semifinalerna på Wembley, och är väl det egentligen fortfarande, eftersom jag anser att det förminskar både finalen och FA-cupen som sådan. Beslutet har kritiserats för att vara finansiellt motiverat, men det är klart att det också kan bygga just på en rimlig bedömning av mindre klubbars möjligheter att ta sig till Wembley i en ny tid med megarika storklubbar som är betydligt svårare att besegra än förr i tiden.
Utifrån det perspektivet skulle FA helt enkelt ha följt med i tiden, och det kan ju vara klokt.
Dagens udda fågel är ligamatchen på Loftus Road mellan QPR och Tottenham, en match av rätt stor betydelse faktiskt. För QPR är det näst intill en match de måste vinna om de verkligen ska ge sig själva en chans i nedflyttningsstriden, och för Tottenham är det på motsvarande vis en match de i stort sett måste vinna om de vill ge sig själva en vettig chans i striden om Champions League-platserna.
Är det någon som vet varför inte Chelsea och Leicester spelar av sin hängmatch under samma helg? Det hade känts mest naturligt.
:::
Det pågår en diskussion om uttagningen inför U21-EM där några har gått ut och menat att England borde gå all-in och verkligen ta ut alla de bästa tillgängliga spelarna. Något som naturligtvis bemötts med viss skepsis från både klubbar och spelare som det verkar. Det där är ju en gammal och återkommande diskussion just i England.
För mig är det givet att det borde vara så. England som landslag kan bara vinna på att deras yngre spelare tidigt får turneringsvana och börjar spela tillsammans i sådana sammanhang. De länder som nu dominerar landslagsfotbollen har alla satsat på det viset. Men det kommer inte ske i England, där klubbarna har allt att säga till om och landslaget inget.
:::
Be Champions!!