Arsenal är ett bättre lag än Man Utd

Däremot fick vi igår kväll en klar och tydlig demonstration av att Arsenal för tillfället är ett betydligt bättre lag än Man Utd. Med det så syftar jag alltså på en kvalitet som ligger ovanför de enskilda spelarna och har mer att göra med hur laget är organiserat och hur väl spelarna samarbetar med varandra på planen.

Under det senaste årtiondet, ge eller ta något år, så har Man Utd normalt sett vunnit, inte så mycket för att de har haft de bättre spelarna, utan för att de på det stora hela har varit ett bättre fotbollslag. De har varit bättre organiserade och spelarna har hjälpt och förstärkt varandra mer på planen. Igår kväll så var denna ordning helt och hållet omvänd.

Det var Arsenal vars lagdelar befann sig i betydligt större harmoni och där spelarna samverkade på ett mer effektivt sätt. Koordinationen i Arsenals spel var oändligt bättre än Man Utds. Med många nya spelare, och ett nytt spelsystem, så kan man acceptera viss otydlighet och behov av anpassning i spelet, men vi befinner oss nu i mitten av mars och Man Utds spelare verkar fortfarande inte ha den minsta koll ens på sina medspelares löpningar.

Man Utds signatur under årtionden för att inte säga ett århundrade har varit farten. Genom fart och tempo har motståndarna brutits ned och övermannats på planen. I det spel som Man Utd presterar under Louis van Gaal så finns ingen sådan fart, utan varje enskilt spelmoment tar några ögonblick för lång tid och spelet stannar upp på halvfart. Effekten blir att Man Utds spel blir effektlöst.

En förutsättning för att kunna spela effektivt med fart är att man har koll på varandras löpningar så att passningsspelet flyter. Fler passningar inom Man Utd sitter för närvarande bakom passningsmottagaren eller feltajmas på annat sätt än som faktiskt går rätt. Att inte ens en sådan grundläggande funktion fungerar är ett underkännande av Louis van Gaals träningsregim och kommunikation av sin spelidé.

Louis van Gaals problem som manager är flera, men de har diskuterats ganska utförligt i tidigare bloggar för inte särskilt länge sedan. Med ett på många sätt bättre utgångsläge än David Moyes så har han så här långt gjort ett i flera avseenden sämre jobb, och ändå så är det egentligen först nu som han börjar ifrågasättas på riktigt.

Något symptomatiskt är det så klart att matchen avgörs mitt i andra halvlek i en kombination av katastrofalt försvarsspel och Danny Welbeck. Individuella misstag är förvisso svåra att taktiskt organisera bort, men ofta är också sådana misstag en produkt av en allmän osäkerhet i det kollektiva arbetet. Hur ofta såg vi sådana misstag, eller ett släpphänt försvarsarbete som vid första målet, under Alex Fergusons tid som manager? Och då var knappast försvarsarbetet hans adelsmärke.

Welbeck drog full nytta av detta misstag och uppvisade en god portion kyla i det avgörande momentet. Något nesligt för Louis van Gaal kan tyckas som har försökt hävda att Man Utd saknar anfallare. Det får vara hur det vill med det, men i så fall så släppte han dumot nog en anfallare helt frivilligt inför säsongen, till Arsenal. Det beslutet kom tillbaka och spökade igår.

Så värst konstigt att Welbeck blev glad är det inte, eller att han kände någon form av personlig upprättelse. Som hemmaprodukt i Man Utd och därtill en lokal Manchesterspelare så ville han helst vara kvar i Man Utd, men fick veta att han inte dög. Arsene Wenger såg dock något i Welbeck som van Gaal inte såg, och det ångrar knappast Wenger en dag som denna.

Danny Welbeck firade välförtjänt målet, och det var helt rätt beslut. Varför skulle han inte fira målet – han spelar för Arsenal?! Majoriteten av publiken på Old Trafford gav Welbeck en stående ovation när han byttes ut, men några lufthuvuden valde så klart att istället bua. Vilka värderingar som ligger bakom ett sådant beslut är svårt att veta.

Man Utds enda utväg var till sist den rena desperationen. Och det var minst sagt beklämmande att se spelare som Angel Di Maria och Adnan Januzaj på det mest patetiska vis försöka filma sig till frisparkar och straffar. Båda två tog rätt stora kliv uppåt i den informella wankerligan, där Di Maria dock seglar upp i ledning efter att ha saboterat det egna lagets chanser genom att snacka sig till ett rött kort.

Kanske hoppades Di Maria och Januzaj att publiktrycket skulle tvinga Michael Oliver, matchens domare, att besluta till Man Utds fördel. Men Oliver gjorde faktiskt en enastående domarinsats, genomskådade försöken för vad de så uppenbart var och föll inte för trycket. Domare får ofta kritik när de gör fel, så det skadar inte att som här lyfta fram när de gör något verkligen bra.

Ett stort misstag stod dock Oliver för under matchen, och det var att inte visa ett andra gult kort till Hector Bellerín. Men ingen kan säga att det var på grund av detta misstag som Man Utd förlorade matchen, så i det avseendet var det inte något avgörande misstag.

Man Utd är utslagna ur FA-cupen och om det finns inget annat att säga än att det var ytterst välförtjänt. Det återstår att se om Man Utd kan nå sina mål i ligaspelet, väldigt lite tyder egentligen på det. Laget har knappast blivit bättre under säsongen, snarare tvärtom. Arsenal å sin sida tuffar på i ligaspelet och kan nu se fram emot en semifinal på Wembley mot antingen Bradford eller Reading.

Det kommer fler avgörande tillfällen under den här säsongen för både Arsenal och Man Utd. Men det är svårt att inte känna att resultatet och spelet igår var en tydlig signal om vad dessa tillfällen kommer leda till för utfall under den här säsongen. Louis van Gaals enda möjligheten att rädda den här säsongen, och kanske sitt eget jobb, är att bevisa detta fel och ta Man Utd tillbaka till Champions League.

Annars får säsongen anses vara något betydligt värre än misslyckad för Man Utd, nämligen bortkastad.

:::

Be Champions!!